Packning

Nu håller vi på att packa för fullt. Samma dilemma varje gång. Handdukarna! Det känns inte riktigt rätt att lämna kvar dem. Även om man är katig hemma innan man åker och skryter vitt och brett om att en massa skräp ska lämnas kvar (inklusive handdukarna) svider det ändå lite i hjärtat. Det är liksom handdukarna som blir ens bästa kompis på semestern. De små liven följer med till stranden varje dag och är faktiskt omöjliga att leva utan här nere. Det började redan i förrgår med att Nicklas frågade lite försiktigt på stranden om handdukarna ska med hem. Nej, sa jag bestämt, ingen handdukar! Men blödig som man är veknade jag. Men då, sån tur var, stod Nicklas stark. Nej, sa han, inga handdukar. Nu hänger min rosa och hans gröna på balkongräcket utanför fönstret och de är sååå ensamma. Jag drar för gardinen så jag slipper se dem då vi lämnar rummet. Buhuuuuuhhuuuuu

PAUS

Nu har vi precis haft ett stormöte angående handdukarna. En enig jury beslutade att de ska med hem. De får plats i Nicklas väska. Jippie!!!!!
Fy fan vilken dålig karaktär vi har!
Jag har i alla fall dumpat en hel del krämer och hårsprey och mousse och balsam… Det är väl ändå värt något?

Om en halvtimme måste vi lämna rummet. Som straff för att vi fick det så sent på vår inchekningsdag tänker vi sitta här och sura tiden ut. 2 minuter i 12 tänker jag gå ner och be dem hämta våra väskor. Hahaha, jag är ond 👿

Hoppas inte planet är mycket försenat. Det är ingen höjdare att sitta på phuket flygplats och vänta. Sist gick det innan utsatt tid, tur att alla som skulle med satt vid gaten annars kunde man lätt missat påstigningen.
Just nu längtar vi bara hem. Det är tiden mellan lämnandet av hotellet och anländandet i hemmet som är jobbig. Den är döööödligt seg! Just nu längat jag efter katterna, den egna sängen, familjerna, vännerna, min dator och mest av allt: riktig svensk mat, nämligen pizza från Rendez Vous! 😉

Sweden here we come!