När vi var i Thailand och Nicklas ville ta en longtailbåt hem från Nai Harn stranden uppstod ett problem. Jag är nämligen inte alls förtjust i att åka båt. Dels för att det är livsfarligt och dels för att det i just det här fallet kostade mer än dubbelt så mycket jämfört med att åka taxi. Nicklas insisterade och jag vägrade. Det åtestod bara en enda utväg…. mutning.
Nicklas:Â Vi kaaaaan väl åka båten, snälla snälla Josse.
Josse: Neeeej, jag vågar inte, tänk om vi sjunker?!Â
Nicklas: Om du får en ny klänning då?
Josse: (glatt) Okej!
Lättövertalad? Svar: Ja.
Nu blev det ingen klänning. Jag hade redan köpt två. Det blev faktiskt inget köpt förrän idag. I lördags såg jag nämligen de här snyggingarna på skobutiken i byn. Nicklas höll sitt löfte (klänning blev utbytt mot skor) så idag kunde jag hämta med dem hem. Sköna var de också, ett plus i kanten 😉
Fina! 🙂
Det roliga är att jag också faller för mutor… Rejält. 😉
Linda: Det är en kvinnosjukdom, vi kan helt enkelt inte hjälpa det.