Idag var näst sista jobbdagen på ett tag. På söndag är det den sista. Har kört ihop sig på jobbet i höst och som det ser ut nu är vi för mycket personal. Trist, men sånt är livet. Kommer i alla fall inte bli lika mycket jobb denna hösten som det brukar för mig. Till Nicklas glädje… Perfekt tycker han, ”då kan du ju skriva texter åt mig!”Â
Tjoho, jippie, halleluja
😉
Hade en rolig kund idag. En morsa med hennes två barn. Den ena ungen var runt 6 år och den andra näst intill nyfödd. När morsan ska slå sin kod till kontokortet kastar sig sexåringen fram för att kunna se koden.
Nähe, skriker morsan till. Du får inte se min kod för då ränner du direkt iväg till BR med kortet och sedan är det kört vettu.
Sexåringen tittade väldigt imponerat på sin morsan. Vilken idé liksom. Men sedan ser han ut som om han ska kläcka koden högt vilken sekund som helst. Då kommer farsan snabbt och lätt och hämtar honom. Den mycket lättade morsan suckar och tittar på sin nyfödde ”Det är ju tur att du inte kan prata än döh”.
