Det börjar bra…

Sätter mig ner, slår upp mitt anteckninsblock från PA-kursen, börjar riva ut viktiga sidor för omskrivning, råkar vinkla ett av papprena på ett spännande sätt, skär mig i överläppen på det satans papperet. Det svider! Det triggar, av någon mysko anledning, min nysreflex. Konstata nysningar och en ömmande överläpp gör det svårt att plugga. Inte omöjligt men svårt.
Tar ett djupt andetag och börjar om…

Fortsättning följer…

Troligtvis…

Publicerat av

josse

Är en helt vanlig student som lever ett helt vanligt liv men har behov av att blogga av mig då nära och kära inte längre orkar lyssna på mitt tjat.