I morgon gäller det…

… som Linda S sa!

I morgon är det alltså dags för oss att hämta hem den lilla valpen, som fortfarande inte har något bestämt namn… Jag vägrar välja namn innan jag fått ”umgås” lite med henne för att känna av vad hon är för något. Hon har hetat Caisa fram till nu men det går ju inte eftersom Nickos föräldrars hund heter det.

Har varit lite nervig idag eftersom vet.besiktningen skedde nu i eftermiddags. Uppfödare hade lovat att ringa och berätta hur den gått. Min mobil började vibrera när vi väntade på pizza efter att ha besökt mamma (som för övrigt har haft inbrott, igen!). Uppfödaren började med att säga: Okej, nu är det så här… Och strax därefter började min ben att darra. Jag hann tänka en miljon olika tankar. Hon vill behålla valpen, valpen är sjuk, herregud valpen är död! Men det var inte så farligt. Valparna har fått en allergisk reaktion på något så de har utslag, men de är påväg bort.
En lättnadens suck.
Antingen beror det på fodret eller på att de blivit utsatta för något annat de inte tål, uppfödaren nämnde något om att en besökare hon haft varit starkt parfymerad och att valparna kan ha slickat på besökaren och därav reaktionen. Men det är ju en pissgrej i jämförelse med vad jag trodde att hon skulle säga!
Lite motstånd borde vi ju få möta i det här valpköpet som i övrigt har flytit på bra. I vanliga fall är det år av väntetid i kö på en sådan här hund och vi har haft turen att hitta en uppfödare som känns super och vars hundar är rediga myspottor!
Det ska bli förbannat kul att få hem den lilla sorken i morgon. Jag ska njuta som bara den av den här nattens sömn för jag ränkar med många kisserundor i trädgården kommande nätter 😉

Angående inbrottet hos mamma vet jag inte om det värsta är själva inbrottet eller om det kanske till och med är mer skamligt att polisen inte anlänt eller ens ringt upp den drabbade familjen 4 timmar efter första anmälan! Kanske farbror polisen skulle sluta ägna sig åt att haffa 5-km-över-hastigheten-fart”syndare” och istället snabbt kunna hjälpa folk som har blivit utsatta för brott.
Ja, jag vet att polisen är underbemannad men då får de la jobba hårdare för fan. Sånt är livet och kjolen är randig. Jag betalar skattepengar, förtkörningsböter (om de skulle komma) och anmäler upphittade saker till polisen och anser mig då kunna kräva vissa saker tillbaka. T.ex. ett snabbt agerande om mitt hem har haft inbrott. Det är väl ändå inte så mycket begärt?

Publicerat av

josse

Är en helt vanlig student som lever ett helt vanligt liv men har behov av att blogga av mig då nära och kära inte längre orkar lyssna på mitt tjat.