Storlek 170!?

Har varit i H-stad idag och skrivit tenta. Åkte hemifrån vid strax efter 7. På en lördag! Hujedamej… Så om det här inlägget avslutas så där snabbt och ofärdigt beror det troligtvis på att jag har råkat somna med huvudet på tangentbordet 😉

Passade i alla fall på att åka till Eurostop en sväng när jag ändå var i stan, är på jakt efter ett par svarta shorts till juldagens partande. Det gick sådär… H&M hade men inte i min storlek. Lindex hade inga och inte Kappahl heller.
Inne på Kappahl granskade butiksbiträdet min kropp och föreslog att jag skulle kolla på barnavdelningen där storlek 170 fanns. Jag fnittrade lite och tackade för komplimangen men påpekade också att jag är en 38 och det kan därför bli liiiiite tight att få ner den röven i ett par barnshorts…
”Jaha, det vet du väl bäst själv” svarade hon då.
ja, jag vet det och vem som helst med fungerande ögon i huvudet vet det också, tänkte jag och gick vidare till JC.
Gissa om jag blev förvånad när även det butiksbiträdet föreslog ett par shorts i 170! Började fundera på om dolda kameran var i närheten. Är alla klädesbutiksbiträden i H-stad blinda eller kanske bara drabbade av obotlig optimism? Shortsen som JC-killen höll fram var så små att de troligtvis inte ens hade gått över knäna på mig, ännu mindre över gumpen.
”De flesta kvinnor kan faktiskt ha storlek 170” sa han.
Jaha du grabben, tänkte jag, de flesta kvinnor kan då heller inte känna behov av att kunna knäppa sina byxor. Jag tillhör inte den kategorin!
”Ja, du kanske skulle komma tillbaka om ett halvår när det är säsong” flinade han fram när jag gick.
Säsong, SÄSONG in my ass! Redan förra vintern fanns det med shorts i modekatalogerna!

Först klantar jag mig på en tenta, sedan blir jag hånad för att jag inte vill ta på mig ett par för små shorts och sedan, det värsta av allt, blir jag anklagad för att vara helt off i min klädsmak!
Detta gjorde mig så upprörd att jag fick ta rulltrappan upp till h&m och köpa den där snyggvetröjan som jag sneglat på, och sedan kändes allting mycket bättre!

Publicerat av

josse

Är en helt vanlig student som lever ett helt vanligt liv men har behov av att blogga av mig då nära och kära inte längre orkar lyssna på mitt tjat.