Byte av elmätare

Fick ett brev för ett tag sedan om att någon skulle komma hit och byta vår elmätare. Eftersom den sitter i källaren, som enbart kan nås om man går igenom huset, var någon av oss tvungen att vara hemma när bytet skulle ske. När det nu skulle ske… Mellan 07.00 och 16.00 skulle de komma. Det var ju en bra och tydlig tid!
Jag har gått här och surat över att behöva viga hela min dag åt väntandet. Inte kunna gå ut med hunden, inte kunna åka och handla utan bara sitta inne och vänta. Men vi hade tur. Klockan 07.00 ringer telefonen och då står killen inne i Sms centrum och vill ha en vägbeskrivning. Någon minut senare står han i källare och ytterligare några minuter senare är han klar. Smidigt!
Den enda som ogillade det här besöket var väl i så fall Fia. Här släpper matte och husse in en vilt främmande kille i hennes hus liksom. Hon blev så förvirrad att hon knappt visste om hon skulle hälsa eller inte. Hon satt i köket och kollade växelvis på killen i källaren och på mig, helt frågande. Vad gör han här? Varför reagerar inte matte och husse på att det står en främmande man i deras källare? Mysko…

Ännu mer förvirrad kommer nog det lilla livet vara ikväll, nybörjarkursen på brukshundklubben börjar nämligen då. Spännande! Men också förbaskat nervöst, jag vet ju att min pli på Fia är = noll. Vet heller inte hur jag ska göra under teorin. Funderar på att gå dit, vi bor ju så nära, men i så fall måste Fia vara med när vi har teori i klubbstugan, vilket kan bli jobbigt. Men om jag tar bilen istället och sätter henne i den är risken stor att hon drar igång och ylar, hon gör inte alltid det men ibland händer det. Samtidigt vore det ett ypperligt tillfälle för henne att just träna ensamträning där i bilen. Om det inte är för kallt… Jisses, vilka bekymmer! 😉