Min mobil ringer. På displayen står det ”Nicklas mobil”. Jag suckar lite då det är 5 minuter sedan vi pratade sist och jag då förklarade att jag måste plugga idag.
Josse: Mmmm, vad vill du nu då?
Nicklas: Hihihi, nu stör jag dig igen.
Josse: Jo, jag vet.
Nicklas: Men jag ville bara höra din röst.
Josse: *suck* men Nicklas, så säger du alltid när du vet att jag inte hinner prata i telefon och du ändå ringer för att du, till 99% , vill diskutera om någon av dina hemsidor.
Nicklas: Hihihi, jaaa. Okej då. Vi lägger på.
Josse: Neeeej! Säg vad du ville nu för annars ringer du om 2 minuter igen.
Nicklas: Hihi okej. Jag funderar på hur jag ska göra med några av mina större sajter, du vet att…
Josse: Aha! Jag visste det, jag visste det hela tiden! Du gör alltid så!
Nicklas: Hihihi, okej, jag ville bara höra din röst då, hihihi.
Josse: Hej då Nicklas.
*klick*
Jag känner min sambo för väl vid det här laget. Jag vet redan innan han öppnar munnen vad han tänker prata om bara genom att titta på honom. Jag känner igen tonfallen i hans röst och kan på så sätt avgöra om hur jag ska för stunden bemöta honom. Jag vet precis hur jag ska lägga fram idéer, gällande exempelvis renoveringen, för att han ska gå med på mina förslag, det handlar om att få honom att tro att det delvis, eller helt och hållet är hans idé, det är hemligheten ;-). Jag vet hans svaga sidor och hans starka. Framförallt så vet jag att han vet precis allt ovanstående om mig också. Han vet, att även om jag låter arg när han ringer och säger att han bara vill höra min röst, med baktanken om snack om hans hemsidor, så blir jag egentligen mest bara kär. Dagen går lite lättare och jag får ett fånigt leende på läpparna.
Man skulle kanske kunna kalla mig lättlurad 😉
