Varje gång någon av bilarna ska servas uppkommer samma diskussioner här hemma.
Diskussion nr 1 rör vem som ska ringa. Mina argument är att dels att jag inte ska behöva ringa eftersom bilarna (åtminstone) kan vara Nicklas ansvarsområde. Det och gräsklippningen skulle i så fall vara det enda han har, det är inte mycket begärt. Mitt andra argument är att alltid när jag ska göra något som har med bilarna att göra blir det fel. Det är inte mitt kunskapsområde. Se diskussion nr 3 för förklaring av sistnämnda argument. Nicklas argument är att han är på jobbet och jag är hemma när teleofnsamtalet ska ringas.
Diskussion nr 2: Hyrbil eller inte. Trots att vi båda vet att om servicen förläggs en dag då jag är hemma behövs ingen hyrbil ska ämnet alltid ändå diskuteras. Hyrbil eller inte. Nicklas är för, jag är emot. Mitt argument är att om jag ändå är hemma klara jag mig utan bil. Nicklas har inget argument men vill ändå diskutera möjligheten till hyrbil. Kanske är det en machokillgrej som jag inte förstår mig på?
Diskussion nr 3: När telefonsamtalet väl är avklarat, det blir alltid jag som ringer, påbörjas den sista och tuffaste av diskussionerna. Det finns ingen vinnare, bara två förlorare. Problemet ligger i att bilfirmor vet hur de ska tas med tjejer utan någon kunskap om bilar. Det vet vilka repliker som får tjejen att betala för det där extra osv. För att ta ett exempel. Jag ringde för att beställa service på Golfen idag. Den mycket trevliga snubben frågar om jag vill ha olja till bilen, jag svarar ”ja”. Vidare säger han att det kan behöva fixas med bromasrarn då det brukar behövas vid 6000 servicen, jag svarar ”okej”. Vid återberättade av telefonsamtalet till Nicklas så visar det sig att mina två svar fel, fel, fel, fel, fel och fel. Totalt fel. Det är här diskussion nr 3 sätter in… Jag argumenterar för att Nicklas omöjligen kan säga att jag gör fel då han heller inte bett mig att säga ”nej tack” till de två frågor som snubben tog upp. Nicklas menar att jag borde kunna tänka själv och inse att ovanstående inte behövs. Jag påpekar då att jag inte vet var man kollar oljan heller inte om bromarna är ok.
Vi kommer aldrig någonvart med diskussion nr 3. Det tar liksom slut där, för båda har rätt, eller båda har fel, en tolkningsfråga.
Det hela slutar, alltid, med att Nicklas ringer upp bilfirman för att ”rätta” mina ”misstag”. Jag funderar alltid på varför han inte lär sig att det är så här det slutar, den dagen han inser detta slipper vi diskussion nr 1, 2 och 3. Det hade väl varit smidigare?
Men jag har en plan. Min förebild är min bror, Daniel. När vi var små och mamma bad oss om hjälp med städningen kom vi alla snabbt till insikt med att Daniel svabbade golven enormt slarvig. Resultatet av det blev att jag fick svabba golvet och Daniel fick inte hjälpa till med städningen alls, dvs han slapp. Om jag då alltså skulle använda samma taktik på den här bilservicegrejen skulle det innebära att jag inte bara tackar ja till olja och bromsfix, jag ber dem också att sätta in en gps, en telefon, att pimpa bilen med extraljus och diamantbling på dörrhandtagen, jag ber dem sätta in en specialdesignad hundbur i bagaget och jag ber dem att sätta på de där svindyra fälgarna. Pimp my ride! Då måste väl ändå Nicklas känna att det är rent farligt att be mig beställa service och därmed slipper jag, liksom Daniel slapp svabba! Det är genialiskt! 
