Dysch?

Har ni tänkt på att killar oftare än tjejer använder ljudeffekter för att förtydliga något. Jag minns att det var så jädra jobbigt att ha bild under låg- och mellanstadiet för det var sånt liv på grabbarna i klassen när de ritade. Drog de ett streck var de bara tvungna att förtydliga strecket tillkomst med något folm av ljud, typ ”svosch”, ”wohaaa” eller ”baoouu”. Vi tjejer var väl inte så mycket för lustiga ljud, vi pratade väl mest om vad vi ritade, gjorde en berättelse kring teckningen liksom, ”och sen kommer det en häst dit också, en vit, och den är så stor och sen…”.
Men något händer i och med ens utveckling. Tjejerna kan plötsligt rita utan att berätta och killarna, kanske inte tystnar helt, men de tonar åtminstone ner ljudeffekterna.
Men när det gäller killarna verkar det som om det här draget ändå inte riktigt kan överge dem helt. Det sitter så hårt rotat att de måste förstärka det de säger med ljud. Jag har märkt det både hos mina bröder och sambo. För att ta Nicklas som ett exempel så sitter han just nu i telefon med en annan kille. De snackar hemsidor. Nicklas säger: ”Jag skulle vilja flytta ner den där texten, dysch liksom”. Eftersom samtalet sedan fortsätter normalt antar jag att killen i luren förstod. Dysch liksom, det är ju allmänt känt vad det innebär, på killspråk, tydligen.
Hahaha, nu kom det ett till ljud från vardagsrummet, ”Wdosch”. Jag missade sammanhanget men telefonsamtalet fortsätter så det gick nog fram. Jaha, där kom ett ”Dysch” igen. Kanske kan man forska djupare i hur och när de använder de här orden, jag finner det hela mycket roande nämligen