Inte min dag

Idag är det inte riktigt min dag alltså. Började redan i natt. När jag var liten och blev förkyld fick jag väldigt ofta svullnader på händer, fötter, knän och armbågar, med medföljande värk och klåda. I natt fick jag det igen. Har alltid tagit en allergitablett och ibland också kortisontabletter, sedan har det varit lugnt, men jag hade inget av det hemma. Ringde vårdcentralen i morse och frågade om de inte kunde skicka recept på vad jag behövde till apoteket men hon tyckte att jag skulle komma in och visa först. Jag förklarade att det är värst på nätterna och att det på dagarna mest syns rodnader och inte så mycket svullnader, men det gjorde inget sa hon, bara jag kunde berätta mitt problem för läkaren. Hmm, ja det hade jag säker kunnat om jag inte hade fått just den läkaren! Jag brukar alltid be om att få gå till någon annan när jag ringer, vägrar gå till honom då han varken lyssnar eller bryr sig om vad man söker för, men jag glömde säag till om det idag… Jag hörde redan innan han öppnade dörren att det var han och jag visste redan då att det var kört. Trots att jag förklarade att jag vet vad mitt problem är och jag vet vad jag behöver för att lösa det fick jag en kortisonsalva och en mjukgörande salva utskriven på recept. Han sa att han tyckte att mina händer såg nariga ut (har aldrig lidit av nariga händer) och att jag måste smörja dem med mjukgörande, sen tyckte han att jag skulle äta mindre apelsin (var flera år sedan jag åt apelsin!) och ville göra mig medveten om att det jag har nu inte är samma som jag hade när jag var liten, varför det skulle vara så fick jag ingen förklaring på. Fast det hade jag väl inte förväntat mig heller. Jag har aldrig träffat någon så irrogant, korkad och otrevlig människa som den här läkaren. Han bryr sig inte om vad det är man söker får, det känns som om han har bestämt sig vad problemet är redan innan han kommit in på rummet! Jag gick direkt därifrån till mamma som jobbar som tandsköterska på praktiken bredvid och beklagade mig. Hoppades att hon skulle ha allergitabletter till mig. Det hade hon inte men föreslog att jag skulle gå tillbaka och klaga. Bra idé! Jag bad henne i receptionen om att få reklamera mitt besök för att jag inte var nöjd. Hon gav mig en ny tid hos sköterskan. Hon lyssnade, förklarade och gav mig råd. Tack! Tydligen fanns den allergimed. nu receptfritt. Hon tyckte att det var konstigt att läkaren inte hade informerat mig om det. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det var synd att de inte sa det redan när jag beställde tiden får då hade jag ju inte behövt åka dit!
Tog en allergitablett när jag kom hem och det har tagit ner svullnaden och en del av rodnaden men inte allt. Jag är orolig för att det kanske behövs kortisontabletter också, men får vänta och se till ikväll.

Det var dumma dagen händelse 1. Sen när jag kom hem tänkte jag baka kladdis till snickarna. Började hälla upp ingredienserna när jag insåg att sockret inte skulle räcka. Pust stånk och stön, fick åka in till Netto. Där letade jag lääänge innan jag hittade någon att fråga om var sockret fanns då det inte låg bland bakgrejerna , stod istället i en kartong vid ingången, logiskt? Väl hemma blev det bara skit. Jag måste ha missberäktat någonting tänkte jag och hällde ut smeten med baktanken att göra en ny. Jo men visst, tror ni inte att smöret är slut då!? Jaha, fick ringa mormor och kolla om man kunde använda bordsmargarin, vi kom fram till att jag skulle testa i alla fall. När vi har lagt på kommer jag på varför första smeten blev skit, äggen! Jag glömde lägga i äggen trots att det stod rätt framför näsan på mig. Gjorde i alla fall en ny, ätbar men väldigt kladdig!

Men, jag kan avsluta med en trevlig sak också. I brevlådan idag låg det ett svart litet kuvert. Från Linda! En nyckelring som hon har virkat själv! Äntligen någon trevlig händelse på denna annars ganska trista dag. Tack så mycket Linda!

 Fin fin fin.