I förmiddags kom Skatteverket på besök i butiken. Jag trodde först att det var någon som ville söka praktiktjänst eller jobb eftersom den ena hade en mapp i handen. Men så slängde de fram några id-kort (typ som polisen slänger fram brickan i amerikanska tv-serier), och presenterade sig som representanter för Skatteverket. Då drabbades lilla Josse av hjälp-en-polis-syndromet. Ni vet då när man ser en polis, vet att man själv inte har gjort något men blir ändå lite skraj.
Vi har rätt kassapparat, vi har den svarta dosan och allt ska vara anmält till Skattverket. Trodde jag… Apparaterna var rätt men någon anmälan hade inte inkommit. Eftersom vi köpte kassan i oktober för att vara ut i god tid borde företaget vi köpte kassa av absolut ha anmält detta! Men det gjorde inte så mycket. Damerna trodde att de kanske missat anmälan och i vilket fall som helst så gjorde de en ny nu när de var här. Så jag slipper straffavgift.
Jag var sååå nervös att vi skulle ha gjort något fel med kassan eller ha fel grejer. Så dumt, fastän man vet att allt är rätt. Fjolla is the word 😉 Damerna var i alla fall trevliga till slut och jag passade på att räta ut lite frågetecken gällande kassan. En annan är ju inte redigt vad vid en sån här digital kassa med minneskort och grejer. Men jag verkar ha gjort rätt hittills i alla fall.
Nu får jag återgår till packbordet. Mycket ordrar nu inför alla hjärtans dag. Gött!
