Idag försökte jag ha ett allvarligt samtal med Nicklas om Fia-fis bortgång. Även om detta inte är något vi tror inträffar inom en särskilt snar framtid vill jag gärna att vi ser åt ev. åtgärder som kan förmildra händelsen (jag vågar erkänna mig lida av viss planering-/kontrollmani, yes). Ett förslag jag har är att vi skaffar en till hund nu och om 5 år en till och om ytterligare 5 år en till osv. På så vis överlappar djuren varandra och det blir aldrig helt tomt. Genialisk plan om du frågar mig. Det tyckte tydligen Nicklas också, fast med ett visst tillägg….
Josse: Om vi skaffar en lite vappis nu så har vi ju 1 hund kvar när det ena går bort, så slipper man stå helt utan hund i tomheten.
Nicklas: Mmmm *lång tystnad med hårt arbetande Nicklas-hjärna* Men du kommer ju också gå bort. Har jag då rätt att redan nu skaffa en reservflickvän att plocka in ”utifall att”?
Suck. Det finns inget allvar i den här familjen 
