Fick lite banne av Cina idag för att jag uppdaterar så sällan. Men Hallo! Jag är ju småbarnsförälder till Fia nu, hinner inte med sånt där som att blogga 😉
Enligt vissa ska jag snart dessutom bli småbarnsförälder på riktigt, med ett riktigt människobarn istället för en valp….
En närmare förklaring kanske behövs.
Det var nämligen (kortfattat) så här: Jag var i en butik här på orten. Pratade en stund med butiksinnehavaren, vi känner inte varandra men brukar snacka en del när jag är där inne, hon är nämligen väldigt trevlig och öppenhjärtad. Mitt i alla babbel avbryter hon sig och frågar om hon borde gratulera till tillökning.
Jag svarar snabbt att nej, så är inte fallet utan att anledningen till min ”graviditetsmage” beror helt och hållet på mina byxor. Tack och lov nöjde hon sig med det svaret och pratade vidare om sitt.
Det var den storyn det.
Nu kan jag tänka mig att de av er läsare som har hämtat er från skrattattacken börjar fundera på min sk. bortförklaring med byxorna. Här kan behövas en förklaring, ingen bortförklaring, utan en vanlig förklaring bestående av ren fakta. Här kommer den:
Det var byxorna.
Där har ni det! Mina svarta jeans har en tendens att, vid tyget ovanför knappen, vinkla sig rätt ut från min kropp. Ingen följsam linning alltså. När jag då, som i gravidexemplet ovan, har ett linne, en tröja och en kofta med emipireskurning på mig ovanpå den där utpetande byxan ser jag faktiskt gravid ut. Tanken slog mig nämligen precis innan jag åkte till butiken. Sprang förbi spegeln och insåg att ooops, där var visst en gravidmage. Men jag sket liksom i att ta i tur med det. Tänkte som så att ingen kommer ändå våga fråga liksom. Men någon vågade visst det.
Men ähh va fan, den bjuder jag på! Jag vill också poängtera att det här lilla missödet inte alls ligger till grund för att min röda korg på ICA består av enbart fettfria produkter, bönor av alla sorter och nyttiga Gogreen-röror. Absolut inte. Inte alls… 😉
Â
