Fick igår ett mejl från läraren i den där kursen som jag missar delar utav. Hon ville att vi skulle träffas. Äntligen! Känns betydligt lättare att sitta face to face och diskutera än att skicka mejl efter mejl vilket bara bäddar för missförstånd. Hon skrev också att det jag missar kommer gå om i slutet på den här terminen för några andra studenter. Har jag tur kanske jag får hoppa på där och slipper på så sätt gå om nästa temin. Men jag tar inte ut något i förskott, då blir man bara besviken om det inte införlivas.
Jag har också i morse mejlat den nuvarande kursläraren om att vi i basgruppen inte ritkigt förstår en av uppgifterna….igen. 😉
Egentligen förstår vi säkert om vi verkligen sätter oss ner och läääääser. Vi hade säkerligen allihopa kunnat utföra den här uppgiften utan att mejla läraren om ett förtydligande. Men jag är ju jag, ett redigt pain in the ass.
Jag ogillar skarpt när man ska behöva anstränga sig för att verkligen förstå vad det är läraren menar i sina uppgifter. Det ska ta mig tusan användas ett normalt språk på lärarutbildningen och inte dessa akademiska fjolleriformuleringar som gör en mer eller mindre illamående. Vi ska för fan undervisa barn! Föregå då istället med gott exempel och bevisa att det går att förklara svåra saker med enkla ord/fromuleringar. Tack.
Nu ”voffar” Fia, det voffet betyder ”jag är kissig”. Bra Fia! Ett enkelt och tydligt språk. Sånt gillar matte! 
