Efter den sedvanliga morgonrundand med hunden fick jag ett ryck och började röja undan alla de grenar som låg runt de gamla björkarna på trädgården. Efter vårens alla stormar var det nu en del och jag har gått och irriterar mig på dessa fula grenar. Kom efter lite plockande på den brillianta idén att använda några av dessa grenar till ett påskris att ha på verandan, det fanns så många fina grenar. Men efter att ha dumapt några nävar grenar bakom uthuset började jag känna ett starkt hat mot dessa förbannade grenarna som aldrig ville ta slut. Det kändes som om det föll ner nya grenar varje gång jag vände ryggen till. Aldrig i livet att dessa satans grenar skulle få en plats på min veranda. Aldrig någonsin!!! Jävla grenar.
Till slut var jag dyblöt, svettig och trött men inte fasen var grenarna slut för det. Då var jag så upprörd på dessa att jag, för att minska risken för en hjärtattack, valde att gå in istället. Nu går jag här inne och blänger ut genom fönstret lite då och då, jag blänger på de satans grenarna som ligger där och hånar mig. Jag hatar grenar!
En kommentar till “Hatblogg om grenar”
Kommentarer inaktiverade.
Har oxå varit ute o bråkat me grenar idag. Va ju så himla fint väder, så, man va ju tvungen o spendera den i trädgården. Det behövdes om man säger så… Men man ska inte ha hund me sig! För det första sprang han ju bara över alla blommor o la sig där han kände för. Vilket resulterade i att han oftast va i vägen. Sen tyckte han inte att det va kul o då satt han bara o gnällde.. Bortskämd hund.