Den här dagen har varit sååå seg och lång. Inte för att jag har fått något vettigt gjort. Har suttit med den där äckliga boken om Brittiska historia och läst och läst och läst. Inte fan blir man klokare av det. Har pendlat mellan aha-upplevelser med en tillhörande självförtroendeboast och fullständig förtvivlan över min oförmåga att förstå och komma ihåg. Men mest av allt har jag nog bara varit förbannad för att jag ska behöva sitta här och plugga in detta som inte en jäkel med båda fötterna på jorden har användning av att veta. Jag behöver det inte ens i mitt yrke som lärare! Jag skulle hellre villja ha en liten kunskap om mycket än en djup kunskap om lite. Men i den här kursen ska man tydligt ha en djup kunskap om allt som hänt i Storbritanniens historia. Shit, nu blir jag nästan förbannad igen bara jag skriver om det… 😉 Röd i fejset och pirr i magen av ilska liksom.
Kollade igenom gamla prov jag skrivit (mmm har blivit några gånger nu i den här kursen), har fått G och G+ på mina svar men aldrig VG, jämförde sedan med boken och kan omöjligen förstå vad jag har missat. Vad är det som läraren tycker är sååå otroligt viktigt som jag inte kan se? Inte tusan har man fått reda på vad det är heller så det är inte så lätt att skriva rätt på frågan nästa gång man får den.
Egentligen är ju historia väldigt kul, och intressant. Men när man ska skriva salstenta på frågor från en bok på 300 sidor med text i en storlek som gör att t.o.m. jag behöver förstoringsglas tycker man inte att historia är så värst kul längre. Heller inte när alla frågorna är breda likt en ladugårdsdörr och man måste fundera i banor som ”vad tycker läraren är viktigt?”. Komiskt att vi hela tiden matas på högskolan om att det är viktigt att motivera för eleverna varför de behöver kunna saker och att de ska lära sig för sin egen skull, inte för att läraren vill.
Jag tycker att det är intressant att veta varför t.ex. det engelska språket ser ut som det gör. Vad har hänt i historien som gör att man pratat som man gör. Sånt är intressant för mig som engelsklärare. Men jag skiter högaktningsfullt i vilka två händelser, ur politisk, social och kuturell aspekt, som påverkat landet mest under 1700-talet. Jag bryr mig heller inte om The Glorious Revolution eller hur det kommer sig att England blev en Parlamentarisk demokrati. Jag ska ju undervisa små 13-15 åringar i engelska, inte bli forskare eller undervisa historia.
Måtte ingen lärarstudent ta sin utbildning på fullaste allavar så de stackars ungarna blir matade med en massa onödigt vetande. Prio 1 måste väl ändå vara att få dem att kunna förstå och göra sig förstådda på det engelskaspråket. Därmed tillkommer att få dem att komma till lektionen, att få av dem kepsen, att se till att de har pennor med sig, att de öppnar sina böcker… 😉 Nä, riktigt så illa är det väl inte kanske.
Jaha, då var det dags att återgå till studierna. Jag kanske skulle starta en anti-högskolan blogg istället för det känns som om jag nästan bara bloggar om sånt nuförtiden. Tänk om jag hade lagt all den energi jag lägger på att hata högskolan på att istället plugga, ja då hade jag haft fullpott på vartenda prov och uppgift 
