Förvirrad?

Nu tror jag minsann att han börjar bli lite förvirrad min sambo.
Han skulle säga något till mig och börjar då meningen med ”Du Fia…” Men han kommer på sig själv, det blev ju lite fel det där, Fia är liksom hunden, så han börjar om ”Jo, Lotta..” Men nädå, det blev visst fel där också. Efter en stunds fnittrande tillsammans kommer vi oundvikligen in på ämnet av hans val av namn. Fia var ju inte så konstigt, hon bor ju trots allt här. Men Lotta, hmmm.. Jag chansade på att det var någon dammig, gammal nervcell i hjärnan som kopplade ihop mig med Nicklas syster, Lotta. Att han av någon anledning kände att han var tillbaka där på pojkrummet och syrran satt på sängen bredvid honom och tittade igenom LP-samlingen, eller vad man nu gjorde på den tiden. Men nä, tydligen var jag helt fel ute för Nicklas påstår att han förväxlade mig med min mamma, han drar det så långt som att påstå att detta beror på att vi är så lika, min mamma Lotta och jag.
Om Nicklas hade varit lite mer rädd om livhanken hade han nöjt sig med min förklaring om syster-koppligen.
Men inte.
Han må vara lite förvirrad min sambo men rädd det är han då inte 😉