Solen lyser och jag sitter vid datorn, inomhus.

Det vore en praktisk omöjlighet att ta med skolarbete ut i solen, dels, pga att jag har 6 böcker, en dator, ett anteckningblock och en väldans massa stenciler som arbetsmaterial, och dels (mest) för att jag inte har någonstans att sitta ute. Vi hade ett trägolv utanför altandörren. Där kunde man sitta och plugga, sola, äta osv. Där fanns både stolar och bord. Men nu har vi inget trägolv längre. Vi har ett grushål istället, övertäckt med presenning…. Vi borde haft en platta där nu, kanske inte det trevligaste att sitta på men ändå, bättre än presenning.
Om det går att uttyda att jag hyser en viss irritation över det där jävla hålet och den förbannade preseningen så är det en helt korrekt tolkning. Milt sagt.
Jag ogillar att vänta på saker och ting, gör det hellre själv än att vänta. Men jag kan inte få dit den där plattan av egen maskin så att säga, man får vara realistisk. Naturligtvis har vi bett någon om hjälp med plattan, men det innebär väntan, lång väntan. Vilket jag som sagt inte är intresserad av! Men det måste ju finns fler i denna vår värld förutom den vi har frågat, som kan göra plattor!?
När jag väl hittat någon som kan fixa vår platta startar nästa utmaning, den största av dem alla, att övertala Nicklas. Min kära sambo har, till skillnad från mig, inga problem med att vänta. No stress, är hans livsmåtto vilket jag kan uppskatta, ibland. Men jag har redan börjat ladda inför denna övertalningsprocess, igår kom han nämligen hem och berättade att han blivit vald till facklig ordförande på sitt jobb. Vilket tillfälle, tänkte jag! Detta gör honom naturligtvis på väldigt bra humör. En egoboast. Det är vid just dessa tillfällen som man ska ta upp sina förslag, han är motagningsvänlig för idéer under en viss tid efter en egoboast-händelser. Så ikväll min vänner börjar operation övertalning, ta ta ta taaaaam, följ den med spänning.