Passade på att röja i köksskåpet nu när jag ändå är igång. Hittade ett gammalt block där jag skrivit massa brev till Nicklas.
”Glöm inte mata katterna”
”Släng ut kräken när du kommer hem”
”Du kunde väl för fan sagt att man inte kan bromsa med pedalerna på din cykel!”
”Rör INTE lösgodiset”Â
Hahaha, så kul när man minns att man skrivit vissa grejer. Det där med cykeln kunde slutat illa ska jag bara be att få tala om.
Hittade en mindre rolig sak också. Schemat över Boggies matning 🙁
Boggie är en Perser som vi fick erbjudande att ta över eftersom hans familj inte kunde ha kvar honom. När han kom hit var han lite skygg. Han hade ett hjärtfel som gjorde att han inte kunde busa och leka som andra katter utan var tvungen att ta det lugnt. Han smög mestadels omkring och gömde sig helst i källaren. Nästan direkt märkte vi att han hade problem med maten. Han klarade inte av att sköta sin hygien och skitade (bokstavligen) ner i hela huset varje dag om man lämnade honom lös. Var tufft att behöva bada honom varje dag, både för oss och honom. Men en riktig mysgris var han. Älskade att hänga med på allt jag gjorde. Han var min svans här hemma. Men magproblemen kvarstod. Blev många samtal till veterinären, tillslut beslöt vi oss för att testa kokt torsk. Jag kokade torsk till förbannelse. För att Boggies mage inte skulle kollapsa gav vi honom lite mat ofta. 6 gånger om dagen skulle han ha mat. Det är just det matschemat som jag hittade idag i köksskåpet.Â
Tyvärr blev min gosgris inte bättre i magen. Han var heller inte sams med vår honkatt, tillslut vågade Boggie knappt lämna källaren av rädsla för henne. En dag när jag kom hem från skolan hade han blod i avföringen. Jag grät som bara den, helt livrädd över hur den stackarn måste lida. Kände att vi inte klarade av den här katten, hur vi än förökte blev det aldrig bra.
Tack och lov finns det genomgoda människor som ställer upp, ägarna till Body Rocks kennel tog emot vår Boggie och där bor han fortfarande kvar. Han verkar trivas bra, håller sig på sin kant precis som här men är helt okej i magen. Troligtvis var det vår honkatt som gjorde honom så rädd att han blev helt ur balans. Känns bra att han fick komma till någon som klarade av att hantera hans problem, förhoppningsvis ger hans hjärtproblem honom inte allt för mycket krångel och han får leva länge min lilla Boggie Woggie bus.
 
 
 
 
 My beauty! Â
