Idag var det jobbdag. En riktigt rolig sådan också för att min gamla chef som har varit sjukskriven ett tag kom tillbaka. Jag är glad att jag inte är hon för allt är verkligen nytt. Vi har en ny kassa, en ny kortterminal, nya priser och har omorganiserat butiken. Allt ska hon lära sig på en gång. Ingen enkel uppgift!
Har tyvärr inte haft några ”roliga” kunder idag, de flesta har varit tämligen normala 😉 Hmm, det var förresten en kvinna som, när jag frågade om hon hade kod till sitt kontokort, högt och tydligt basunerade ut koden så hela affären verkligen kunde höra. Det var väl inte direkt nödvändigt, jag ville ju bara vet om hon hade en kod. Men hon verkade inte fatta sitt misstag och pratade nöjt vidare, och är kunden nöjd är jag nöjd.

———- LÅNG PAUS ——————————————–

Mitt i bloggskrivandet blev jag dödligt sugen på att kolla på ”En riddares historia”. Delgav Nicklas denna plötsliga ingivelse och genast fick han samma känsla!
Men var hade vi lagt filmen?
…övervåningen…
För er som inte vet är vår övervåning obefintlig. Den består av väggar och tak och en jäkla massa kartonger innehållande de saker vi samlat på oss under livet. Bland dessa saker borde alltså ”En riddares historia” ligga.
Vi tog ett gemensamt krafttag och började leta bland all bråte. Vi hittade böcker, prydnadssaker, böcker, cd-skivor, böcker, verktyg, böcker, dataprylar och böcker.
Efter att ha dragit ut vartenda jäkla kartong hörde jag ett ”Aha” från Nicklas. Han hade hittat den. Glada över vår triumph skrattade vi över vår letar-hysteri och över lättnaden att filmen var hittade. Men… fodralet var tomt!
Det där är så typiskt oss. Mitt i allt kaos så lyckas man ändå finna saker, ha en lite form av ordning i kaoset. Men lik förbannat är det man finner halvdant. Det är ingen som helst ordning på oss 😉