Nu sitter Nicko i telefon med en polare, de diskuterar mig.
Nicklas: Hon är arg som fan den där.
Polaren: Mummel mummel
Nicklas: Mest är on arg på morgonen, det är inte alls lika farligt på kvällarna. Morgonen är helt klart värst.
Polaren: Mummel mummel
Nicklas: På morgonen är det fan så att man vill åka härifrån och inte komma tillbaka på ett tag alltså.
Polaren: Mummel mummel
Nicklas: Nej du, det håller i sig fram till middagstid i alla fall! På eftermiddagarna lugnar hon ner sig, kvällarna är det lugnt liksom. Men morgonen, whohoo vilket liv det är!
När jag hör min kära sambo prata sådär om mig kan jag inte låta bli att tycka synd om honom. Är jag så hemsk?
Fast sedan kommer jag att tänka på att han inte plockade in i diskmaskinen i morse innan han åkte till jobbet och då tycker jag inte synd om honom längre, då känns det mest bara bra.
