Valpen Fia

Jag förstår nu varför småbarnsföräldrar gnäller om bristen av en redig nattsömn. Jag känner mig tröttare nu än vad jag gjorde igår kväll när jag lade mig! Det föll på min lott att vara hundvakt under natten. Vi har lilla Fia (nu är det bestämt) i en biabed på golvet nedanför sängen. Varje gång hon börjar gnälla slänger jag ner min hand och om hon då somnar om (gärna på handen…) kan jag försiktigt dra upp den igen. Om hon fortsätter gnälla är det kiss- eller bajsdags. Då är det bara till att pallra sig upp, kränga på sig ett par byxor och gå ut. I början av natten trodde jag att varje gnäll var ett kissgnäll så för att vara på den säkra sidan tog jag ut henne, hon kissade definitivt inte varje gång. Eftersom detta gnäll kom ca 1 gång i halvtimmen var jag vid klockan 1 förbannat trött på att släpa ut henne så jag började testa om det gick att få henne somna om istället vilket fungerade fint. Hon är dock en fisförnäm liten valp, tycker inte om att bli blöt om fötterna när det är dagg i gräset ute. Flera gånger när vi var ute för att kissa hoppade hon upp på mina skor för att slippa bli våt om tassarna. Tack och lov har det bara hänt två kissolyckor inomhus, båda dagtid. Hon brukar gnälla när hon vill ut men under de där båda olyckorna sa hon ingenting, bara satte sig plötsligt och kissade. Lite svårt att hinna plocka henne innan hon gör något sådant, men vi måste ha stenkoll på henne så att hon inte får chansen!
Resan hem igår gick i alla fall superbra! Fia somnade i mitt knä och sov sedan nästan hela vägen hem. När vi kom till Hyltebruk började hon resa sig och verkade aningen orolig. Kissepaus! Lyckades hålla henne sysselsatt med annat tills vi kom till mormor och väl där var det bara ut ur bilen i 110 och ner på gräsmattan. Fia sprang runt lite och tuggade på löv innan hon satte sig och kissade en jättekiss, den hade hon hållt inne lääänge 😉
När vi kom hem var det dags för mat. Åhh herrejävlar vad hon äter! Maten förvinner i ett naffs och hela hunden är geggig av matrester när hon är färdig. Hon har nog inte riktigt förstått än att det inte är någon konkurrens om maten här. Vattenskålen lyfte vi bort efter ett tag för hon drack upp alltsammans så fort vi fyllde på, precis som om hon var rädd för att någon annan skulle ta hennes vatten.

   
På väg hem i bilen           MAT!                   Trött Fia.

Nu sover den lilla så jag får väl passa på att sova nu jag också. Det gäller att ta chansen när man får den 😉