Jag är totalt nerkärad i Fia! Åtminstone när hon sover…
Det märks att hon börjar bli lite mer katig nu, första dagarna var hon så försynt och lydig men den tiden är nu förbi.
Eftersom det är jag som går hemma med henne hela dagarna är det också jag som får ta skiten, dvs fostrandet. Igår hade vi en dispyt när jag skulle äta. Det var ett satans gnällande på henne, hon ville naturligtvis äta min mat hon också. Hon for upp i knät och jag puttade undan henne, så där höll vi på en bra stund innan hon kom på att man kan ta sats i soffan och hoppa upp på soffbordet där maten är. Efter många suckar och en hel del ”NEJ” från min sida gav hon upp och somnade.
Idag har vi redan hunnit med ett bråk, hon jagade nämligen Ester. Det är dödsstraff i det här huset på sådana företeelser! Tur för Fia att källardörren var öppen så att Ester kunde smita ut. Fia verkar inte riktigt förstå hur farliga katterna är. Förhoppningsvis får hon sig ett riv av någon av dem så hon fattar och förhoppningsvis tar inte det rivet allt för illa.
Vi har börjat att träna sitt med henne, det verkade hon fatta ganska snabbt. Tränar också henne att sitta ner innan hon får maten och vänta på ett ”varsågod”, det går väl sådär… 😉
Hon vet vad hon ska göra för att få sin mat men hon glömmer sig mitt i all iver och då blir det bara fel.
Det är en mycket envis liten dam som går sin egen väg. Det här med inkallning måste vi därför träna stenhårt. Hon skiter nämligen fullständigt i oss när vi är ute. Jag har lockat med leksaker och flygit runt på trädgården likt en apa och gullat med bebisröst. Det hjälper inte hur mycket jag än skämmer ut mig inför grannarna, hon skiter i mig! En kaxig lite typ…
Jag förväntar mig igen superlydig hund, det kan man inte göra med den här rasen. Men eftersom jag är ännu envisaren än Fia så ska vi åtminstone komma bra nära en mycket lydig hund!
Tyvärr kan jag också meddela att det är Nicklas som är Fias favorit. Det tar emot att erkänna men det är nog ändå så. Den där lilla stumpen till svans som hon har viftar frenetiskt (upp och ner!) när Nicklas kommer hem från jobbet och sedan är hon honom en trogen följeslagare resten av kvällen. Som kompensation kan jag ju avslöja att katterna har vänt Nicklas ryggen, de ser honom som den stora förrädaren i familjen, och det är ju alltid en tröst 
Nähe, nu var det roliga slut. Det lilla rynkiga monstret börjar röra på sig där i soffan, det betyder kissedags!
Jag är kär
Publicerat av
Det verkar vara precis som det ska =) Prova med lite godis vid inkallningen, hon gillar ju att äta. Ge inte för mycket bara…
Helena: Som det ska! Jaha… Har inte vågat köpa något speciellt godis än, kör med hundmaten. Vilket hon uppenbarligen nöjer sig med
Nicklas vill inte alls använda godis/hundmat som belöning men jag tror inte att så mycket annat fungerar på henne. Hon är så förbaskat envis! Vi ska testa lite inkallning i kväll tänkte jag, har hittat en del intressant i en av dina böcker, som du för övrigt ska få tillbaka mycket snart (pinsamt…).
Behåll böckerna så länge du behöver! Visst ska man vara försiktig med godis, men det viktigaste är att hunden gör det man vill. Belöningen måste man variera tills man hittar det som funkar. Det blir nog jättebra!
Sover hon på nätterna? Dricker hon lika mycket än?
Det där med att hon blir glad när Nicklas kommer hem, är precis som med barn! Dom är borta på dagarna o då är mamman hemma, o det är hon som får uppfostra den. Sen kommer pappan o då ska det lekas o grejas…. Dom säger inte till när den gör fel det är mamman som får ta all skit. Klart pappan är roligare då! Karlar……;-)
åååh så gullsmullgullig hon är!
Haha å ja Carro har fan rätt där!
Men har katterna börjat ty sej till dig mer nu då?
Helena: Hon sover ganska bra, drömmer dock en hel del med pipanden till följd. Vattnet har hon en mycket bättre relation till nu, inget mer hetsdrickande. Men när maten kommer fram är hon allt annat än lugn 😉
Carro: Håller helt på din teori.
Tina: Ja, det verkar som om de ser mig som den snälla och Nicklas som den taskiga förrädaren.