Författare: josse

När jag var liten berättade mamma alltid på långfredagen om hur tråkig denna dag var för henne när hon var i min ålder. Då fick man minsann inte göra någonting roligt utan bara sitta, och glo, typ. Jag minns att vi, brorsan och jag, tyckte att detta lät hemskt, men att vi ändå blev lite tagna och skräpte till oss extra på den där långa fredagen. Varför fattade vi nog aldrig. Men nuförtiden verkar långfredagen inte alls vara lika lååång och tråkig. Jag, till exempel, ska spendera min fredag med att jobba i affären. Japp, vi har öppet! Så är nu sugna på att shoppa stekpannor under långfredagen vet ni ju var ni ska gå 😉
Inte vet jag om morsan har haft samma snacka om långfredagen med Fia som med mig men hon verkar i alla fall hajja det där med att var lugn. Idag har Fisen haft en redig slappardag. Kanske övar hon inför i morgon?

Åhh, jag gjorde nog bort mig lite nu. Men bara lite.
Nicklas barndomsvän ringde och villa ha tag på honom. Jag svarade som det är att han inte är hemma. Killen föreslog då att han kan ringa senare. Jag fnittrade till lite ironiskt och berättade att Nicklas spenderat tre hela kvällar i rad på att hjälpa en polare med hans dator och att han säkert kommer hem sent ikväll igen. Jag har fått sitta här själv, tre kvällar i rad, och glo på tv. Ensam.
Datorer du vet, de bara krånglar, säger jag sedan käckt.
Mmm, svarar killen.
Jag föreslår att han ska ringa på Nicklas mobil istället. Men killen tvekar, han vill inte störa säger han. Men jag påpekar att det säkert inte gör något eftersom det kanske bara är kul om någon ringer när han sitter och väntar på installationer och sådär. Men killen kontrar med att det inte är någon direkt brådska med samtalet. Tillslut verkar han dock övertygad och jag ger honom mobilnummret. Innan vi lägger på säger han lite tyst att han bara ska be Nicklas om hjälp med hans dator.
Åhh, great, här har jag beklagat mig över att Nicklas är borta på kvällarna och fixar datorer… Stackars kille! Varför har Gud begåvat mig med denna stora käft och behovet av att densamme alltid ska glappa!!!???

Det finns en sak som irriterar mig något vansinnigt med Nicklas. Jag hatar det över allt annat och varje gång han utövar denna handling överväger jag att byta statusen på Facebook till singel. Nej, det är inte han frenetiska gräsklippande under sommaren, det kan jag leva med. Det här är något mycket värre.
Han visslar.
Alltid när vi åker bil och skrämmande ofta på mornarna drar han igång och visslar en truddelutt. Det värker ända in i min benmärg av detta ljud. Jag hatar det! Värst är det på morgonen, då hade jag lätt kunnat förvandlas till en ond mördare när det där satans ljudet når mina öron.
Var och handlade på ICA innan, stod där i godan ro och glodde på reaböcker när det plötsligt dök upp en man där bakom hyllan. Han visslade den jäkeln! Jag blängde argt på honom. Gå och vissla sådär i mataffären! Är inte det aningen opassande?
När vi väntade på flyget på Landvetter besökte jag toaletten en trappa ner. Satt där i godan ro och kissade när jag plöstligt hörde, japp visslande! Ett pucko till gubbe satt på toa och visslade! Är inte det oerhört opassande!

Varför visslar folk!? Hur tänker de? Jag kan acceptera att man visslar på hunden, eller att små barn visslar för att de precis har lärt sig hur man gör. Men alla andra. Är ändå inte folk som visslar på offentlig platser aningen intelligensbefriade när det gäller socialt samspel? Eller vill de kanske bara ha uppmärksamhet?
I Sverige är det förbjudet att röka på offentliga plaster, tack och lov, men vore inte nästa steg i rätt riktning att även förbjuda visslande? Jag tycker det känns som en god idé. Vilka är på?