Igår hade man planeringsmöte i Halmstad. Två representanter från den kurs jag ska läsa nu var på plats. Fick idag ett mejl från ansvarig lärare om att dessa två representanter klagat på mängden inlämningsuppgifter under den första delkursen.
Med all rätt, anser jag. Alla våra sem. är obligatoriska. Missar du ett missar du också chansen att kunna få VG, det hjälper inte att komplettera med uppgifter. Missar du mer än 25% av sem. kan du få problem med att få bli G. Kursen varar i 1 månad och innehåller 17 st obligatoriska föreläsningar eller sem. Det innebär att vi är i skolan 3 dagar i veckan enbart för att lyssna på sem. Utöver det tillkommer nästan lika många basgruppsträffar eftersom det ska lämnas in gruppuppgifter. Utöver det ska vi lämna in individuella uppgifter. Dessutom ska vi tydligen lyckas klämma in några VFU dagar!
Hade uppgifterna bara varit individuella hade jag inte gnällt men grupparbeten tar ju sån oerhörd tid att göra!
Låter ganska smärfritt tycker ni? Då ska ni se den jävla litteraturlistan… Längd à la kinesiska muren!
När dessutom en av föreläsningarna (på engelska) handlar om utbildningsystemet i Turkiet blir man ganska deppig. Svårt att motivera sig till att lära sådant.Â
I vilket fall som helst hjälpte inte mina kurskamraters klagomål för i mejlat jag fick idag var det tydligt att klagomålet gått fram men att kursansvarig inte tar åt sig utan påpekar istället att vi ska vara tacksamma som slipper plugga till en tenta under den här kursen. Hot?
Men efter 3 år på lärarutb. på högskolan i Halmstad börjar man bli van. Att klaga hjälper aldrig. Att be kåren om hjälp att lösa tvister är ingen idé, det händer ändå ingenting. Att tro att man har något att säga till vad det gäller sin utbildning gör en bara besviken gång på gång. Man tar emot, biter ihop, ler och försöker förtränga det faktum att lånen från csn växer i takt med ogillandet av utbildningen.
Säger som ”Tony Richardsson” (aka Robert Gustavsson) Nej jag är inte bitter jag. Jag är inte bitter alls.
😈 😈 😈
Jag vet att jag kommer klara den här kursen. Det gör jag ju för det mesta. Jag kommer också vara nöjd över att jag har klarat den när jag är färdig. Men fan vet om jag verkligen kommer vara en bättre lärare efter den här kursen? Men schyyyyy, säg inte det till min blivande arbetsgivare 😉
