Författare: josse

Är en helt vanlig student som lever ett helt vanligt liv men har behov av att blogga av mig då nära och kära inte längre orkar lyssna på mitt tjat.

Fredagen den 13

Trodde jag rott denna otursdag i land men precis nu, mindre än en timme innan dagen är över pajjade datorn. Svisch sa det och så blev skärmen alldeles svart. Ooops, tänkte jag och tackade min lyckliga stjärna att jag tryckt på spara knappen på word-dokumentet jag skrev precis innan döden inträffade och att jag i förra veckan sparade ner alla foton på usb:n. 
Efter lite pillande med sladdar utan resultat ryckte Nicklas in och slängde över sitt extrabatteri som en sista åtgärd, vilket fungerade bra. Men frågan är vad som händer när extrabatteriet är urladdat… Hmmmm, kan bli intressant… 
Annars har jag överlevt dagen bra… hittills (10 min kvar). Var på en 2 timmar individuell make-up kurs på Faces i förmiddags. Så roligt att få lära sig lite nya sätt att sminka sig på! Fick höra att jag passar i de flesta färger (tänker på ögonskuggan då), dock inte i stark blå färg, men det känns ju inte som någon vidare förlust ;-) 
Lenny var här och visade upp sin nya bil i eftermiddags, en riktig snygging, bilen alltså :mrgreen: Hade en ovanlig grå-grön färg som var riktigt cool och ett överjävligt stort bagage med praktiska nät för att hålla fast matkassar tex. Det hade jag verkligen behövt, mina matvaror ligger alltid utspridda i hela bagaget efter turen från affären. Kanske skulle ta och styla min lilla Golfing med lite nät 😉
Nähe, nu är fredagen den trettonde snart slut och sängen ser så satans skön ut (rim rim) så det får minsann bli Godnatt och Adjö här och nu.

Teknikens tid – in my ass!

Fick ett mejl från studera.nu där det stod att mitt antagningsbesked finns att läsa på sidan. Högskoleverket har nämligen i år kommit på att alla ansökningar till högskoleutbildningar ska gå via sidan studera.nu, likaså får man sitt antagningsbesked på sidan och inte hemskickat i ett brev som tidigare.
Okej, fine, jag kan acceptera att man vill modernisera hela köret en aning. Jag är ingen anti-teknik-människa, snarare tvärtom. Men när det inte fungerar, då blir jag rikigt riktigt förbannad. Som nu…
Det är omöjligt att komma in på sidan. Först var den bara seg men nu är hela skiten nere. Om man ska modernisera och använda sig av tekniken måste det fungerar. Det tror fasen att det blir överbelastning när alla Sveriges blivande studenter får ett mejl samtidigt där det står att man ska gå in på sidan. Det tror fasen att högskoleverket borde kunnat förutse denna tryckvåg och på så sätt förberett sin kassa sida på denna folkstormning. Klantskallar!

Vaknade i morse av att skrivaren drog igång. Svor en lång ramsa i uvudet över att Nicklas hade mage att skriva ute en massa skit när jag skulle ha sovmorgon. Papper efter papper sprutade den satans maskinen ut och tillslut fick jag nog, satt mig upp i sängen redo för att dra iväg en jäkla salva till Nicklas, men han var borta. Ringde hans mobil för att gnälla lite om skrivarens fnatt. Under samtalet drar skrivaren igång igen och ut kommer ett papper med texten ”Gå upp nu! Du kan inte sova hela dagen!”. Nicklas frustade som en häst i teleofnluren, helt lycklig över detta nya sätt att kommunicera. Han loggar, via jobbdatorn, in sig på sin bärbara här hemma och kan på så sätt skriva ut texter på vår skrivare från jobbet några mil härifrån. Åhhh så roligt…
Fick några timmar senare ett nytt meddelande ”Städar du?” och nyligen kom det senaste ”Nu har jag aktiverat spamfilter på din mail.”

Välkomna till familjen teknikfjollor!

Död eller levande?

Tv-programmet avbryts av reklam. Reklamen visas Cornelis Vreeswijks nya samlingsskiva.

Nicklas: Var det den snubben som var på festivalen här i byn igår eller?
Josse: Men Nicklas för fan! Vreeswijk har ju varit död i 20 år.
Nicklas: Jaså. Men vem var det då som spelade?
Josse: Peps Persson för gud skull!
Nicklas: Peps Persson. Är inte han död?

Suck, förstår ni nu, kära läsare, vad jag kämpar med 😉

 

Gokart

Igår kördes det Gokart i full fart och jag agerade fotograf. Kändes säkrare att stå vid sidan av banan och fota… 😉

gokart2.jpg Nicko var smart och tog med sin egen hjälm som täckte hela ansiktet från regnet.

gokart1.jpg En lycklig trea. Kan det ha varit hjälmens förtjänst?

Samtal om semestern

Josse: Nicklas vi måste faktiskt göra någonting på semstern i år.
Nicklas: Mmmm
Josse: Tre långa veckor liksom. Fatta, tre veckor! Men okej, du får välja. Du får välja vart vi ska åka.
Nicklas: Typ Grekland då.
Josse: Neeeej, något normalt får det ju vara fattar du la!
Nicklas: Jaha, men Rom eller Paris då?
Josse: Åhhh n-o-r-m-a-l-t sa jag ju!
Nicklas: Jaha, som vadå?
Josse: Njaaa, som Varbergs fästning eller nåt.
Nicklas: Där har jag redan varit.
Josse: Jaha

Rond 1 i semsterdiskussion är avklarad.
Resultat: Oavgjort

Ännu en jobbdag är över

Dagarna rinner på bra nu när man jobbar. Märks att semstern har startat för vissa, kunderna blir bara fler och fler. Nästa vecka tror jag det smäller rejält. Men då har jag s-e-m-e-s-t-e-r. Man kanske skulle ta en tur till jobbet då och titta på de stackare som stressar bakom kassan 😉
Hade en diskussion på frukosten om hur länge alla har jobbat på stället. Tyst för mig själv började jag räkna och insåg att jag jobbat extra på Gjutan i 9 år! Fattar ni, nio år! Började när jag var 13 med att sortera blandpallar på fabrikslagret. Boring as hell var det och jag är glad att det arbetsmomentet är borta.
Egentligen är det jäkligt B att vara kvar på samma ställe så länge men har precis fått den där löneförhöjningen jag tjatat om i ett års tid så nu känns det inte som läge att byta. Dessutom trivs jag så förbaskat bra så det skulle kännas trist att byta. Kommer nog jobba extra på Gjutan tills jag dör och efter det kommer jag att spöka runt i affären genom att flytta på varor, stänga av kassan vid middagstid och vika alla dukar på fel sätt. Hehehe…
Som mormor brukar säga: En gång gjuteriarbetare – alltid gjuteriarbetare.

Att pruta i Sverige?

Som rubriken lyder: Är det ok att pruta när man handlar i Sverige?
Hade en diskussion med min kollega (guuud så chict det lät!) angående prutande kunder. Detta samtalsämne kom upp efter att jag haft en kund som ansåg sig vara berättigad en viss rabatt eftersom han, enligt sin egen åsikt, handlat väldigt mycket. Jag däremot var inte alls särskilt impad eftersom kunder ofta handlar för liknande summa, då utan att försöka pruta. Vi har ett rabattsystem men den här kunden var tusenlappar ifrån att får rabatt! Hade oturen att få ännu ett prutförsök under dagen, lite mer berättigat om man ser till den kundens summa men ändå inte i närheten av rätt till rabatt. Men visst, jag kan förstå att man själv tycker att plånboken gråter efter ett sådant köp men i jämförelse är det ingen höjdare, tyvärr och sorry.
Jag och kollegan var i alla fall överrens om att prutande kunder är det absolut värsta som finns. Så vi vädjar nu till alla Sveriges kunder att ge fan i att pruta för det är bara pinsamt!