Författare: josse

Kan ju börja med att berätta att fläckarna på mina vita byxor försvann efter tortumlingen. Tack och lov!
Trots den dåliga starten avlöpte resten av kvällen problemfritt. Vi anlände i H-stad i tid trots allt. Åkte först till stugan där vi skulle sova för att dumpa av all bråte vi (läs jag) släpat med oss. Sedan åkte vi vidare till kvällens värdars hus, vilket var ett riktigt snyggvehus! Högt till tak, tegelväggar blandat med putsade stenväggar, stora fönster och en härligt öppen planlösning. Så med andra ord gjorde det inte så mycket att vädret sög för att sitta inomhus gick minst lika bra. Vi åt god mat, vad annars på midsommarafton? För min del ska det bli sill och potatis hela veckan, det gäller att passa på medan tiden är rätt. Nicko var trött som en get så han fick ”vila” lite på soffan, själv lyckades jag hålla mig vaken. Hade djupa samtal med de andra gästerna om sminkning, utbildning, renovering och sex bl.a. Alltid trevligt att få utbyta erfarenheter och åsikter 😉 Ett annat ämne som togs upp under kvällen var fjällen (ooops ett litet rim mitt i rapporten). Det kämpades hårt med att övertyga mig om att fjällen is tha shit men jag är svårflörtad när det kommer till skidor och kyla.
Blev en lugn och skön midsommar och klockan 02.00 låg jag sussande i stugan. Dagen efter blev precis lika lugn med promenader och grillning.
Med risk för att låta som en gammal kärring får jag ändå säga att det var ganska skönt att inte stressa in till stan på midsommaraftonskväll för partaj. Lugn och ro är mer min melodi.

Så här går det när man låter Nicklas ha hand om kameran på midsommar:

   

På midsommardagen snodde superfotografen barnens studsmatta, det gick sådär… 😉

Det är verkligen inte konstigt om jag blir sen! (Läs föregående inlägg).
Jag tänkte vara så satans duktig och förbereda allt inför idag redan igår kväll. Jag tvättade bl.a. upp mina vita byxor. De var vita när jag igår, efter tvätten, hängde dem på torkstället för torkning. Jag är ganska så säker på att de var vita när jag i morse lade dem i torktumlaren eftersom de inte hunnit torka. Jag kollade dem aldrig då jag tog ut dem från tummlaren men jag är nästan helt säker på att de då var vita. De var inte vita när jag en stund senare skulle ta på mig dem. Min vita byxor hade då förvandlats till prickiga byxor. Massa små otäcka bruna fläckar prydde dem. Jag fick panik. Naturligtvis fick jag panik, vem skulle inte få det för en sådan sak!?
Lipade och handtvättade dem samtidigt. Effektivitet kallas det att göra två saker samtidigt 😉
Fick bort en del fläckar, men inte alla. Är dessutom lite lurigt att se dem när byxorna är blöta. Får vänta tills de är torra innan resultatet yttrar sig. Fattar inte var fläckarna kommer ifrån. Men jag fattar att om det finns en Gud som vissa påstår måste han verkligen hata mig.
Vi kommer alltså inte komma i tid idag heller.  

Jag som skulle sova länge idag! Vaknade redan klockan 8 och kunde inte somna om. Varför kan man aldrig sova länge när man får men när man måste gå upp tidigt då är man dödligt trött och vill inget hellre än att ligga kvar? Mycket konstigt.
En annan konstig grej, som jag tyvärr tror drabbar enbart mig, är hur mycket tid jag än har till att göra mig i ordning (dvs äta frukost, sminka mig, fixa håret och bädda sängen) blir jag aldrig färdig i tid. Det kvittar liksom om jag börjar 1 timmer eller 4 timmar innan jag ska någonstans. Det blir alltid superstressigt i sista stund. Väldigt konstigt det också.
Jag har undersökt och analyserat det sistnämnda fenomenet och kommit fram till följande:
– Jag borde sluta försöka hinna med småsaker då jag är under tidspress, dvs. plocka ur diskmaskinen, dammsuga, städa undan, slänga in tvätt, sortera mina byrålåder osv.
– Jag har noll tidsuppfattning. En timme kan för mig lika gärna kännas som en minut eller två timmar. Speciellt tappar jag tidsuppfattningen då jag duschar eller står framför spegeln.
– Jag borde inte sätta mig framför datorn och skrva blogg när jag är under tidspress.

Efter den analysen känner jag nu att det är dags att börja göra mig i ordning. Inte för att jag kommer bli färdig i tid dock ;-) 

När jag och Nicko var på Phuket i våras fick lillebrorsan låna min gamla dator. Ikväll när Nicko släpade fram den gamla tegelklossen hittade han en massa spännande där i…
Det som just nu får oss att bli klarvakna är gamla msn-loggar. Heheheheheheeeee…

Jag städar ibland. När det är dammigt på tv:n och grusigt på golvet kan jag få mig ett ryck. En gång om året ungefär känner jag mig extra duktig och dammsuger insidan av bilen också. Något som jag däremot aldrig städar är kylskåpet. Det sker bara inte. På sin höjd att jag torkar av glashyllorna någon gång men jag avancerar aldrig så pass att jag flyttar på saker för att komma åt extra smutsiga ställen. No way. Livet är alldeles för kort för att man ska städa kylskåp. Sopa under mattan är min melodi!
Vårt kylskåp pajjade i förra vecken. Pep hel tiden och lyckades inte hålla kylan. Mycket irriterande. Idag kom kylskåps-fixaren på besök och Nicklas stod här hemma beredd att ta emot honom. Med tanke på kyskåpets smutsiga skick är jag tacksam att det inte var jag. Nicko fick i alla fall ta en hel del välförtjänad skit från kysklåpsgubben. Inte så mycket om smutset, det behövdes liksom inte sägas högt, det handlade mer om vår placering av varor i skåpet. Jag sätter det mesta därinne, konserver, bröd, öl osv. Det var tydligen inte okej. Det förbannade kyskåplet klara nämligen inte av att lastas för tungt, absolut inte i dörren. Vilket också var orsaken till pipandet. Dörren hade gått sönder av tyngden från mina konserver och kunde därför inte stängas ordentligt med följden att skåpet inte lyckades hålla kylan.
Skitkylskåp säger jag och lastar konserver som aldrig förr!
Postitivt med hela den här historien är att Nicklas faktiskt skämdes över hur smutsigt skåpet var och ställde sig för att diska allt.
Idiot säger jag, livet är för kort för att städa kylskåp! 

 Duger det nu Herr Kylskåps-fixare?

Godmorgon alla pigga och glada! Om ni finns vid den här otäckt tidiga timmen.
Jag tillhör inte den pigga och glada skaran just nu i allla fall. Går över framåt middag, då är jag mig själv igen.
Nu ska jag åka till jobbet.

Jag är ta mej tusan beroende av Alex Schulmans blogg. Jag hatar och älskar herr Schulman på en och samma gång. Det är underbart!

Lillebrorsan tog studenten igår och storasyster var naturligtvis där med kameran och förevigade. Jag tvingade också Nicklas att filma det hela, någon gång måste vi ju använda den där videokameran!
Nicklas var så ivrig i sin roll att föreviga att brorsans nya flickvän trodde att det var Nicko som var vår låtsaspappa! Detta lilla misstag uppskattades av mig och jag fnissar än då jag tänker på det. Kommer bli ett sådant där långkörarskämt. När vi sitter, gamla och skrynkliga, på hemmet kommer jag ta upp det där. ”Minns du när de trodde du var min låtsaspappa” kommer jag säga med en gammal darrig röst och sedan kommer jag skratta så att personalen får torka mitt saliv från närsittande gamlingars ansikten.
Tänkte förresten på vilka fantastiska släktförhållanden det skulle bli om folks gissningar vore rätt. Jag skulle då vara mamma till Carro och Nicklas skulle vara min låtsaspappa, det vill säga Carros låtsasmorfar. Ja jisses… 😉

      Daniel fick en massa kramar av lillasyster.

  Jag och studenten.

  Nicko fick hålla handväskan.

  Daniel med en massa presenter.

  Skål studenten!

Grattis Daniel!