I morse beslöt sig Plutten för att bädda åt sig i torktumlaren, där jag tumlat några badlakan. Knäpp katt. Han bäddade en bra stund innan det gick att lägga sig. Gäller att ha koll på om han ligger därinne så man inte sätter på maskinen. Torktumlad katt känner jag inget behov utav att ha.
 Först bäddar man lite….
  …sen bäddar man lite till
 Nöjd?
Slänger in en bild på hur vårt köksbord alt. mitt skrivbord ser ut så här i hemtenta tider. Nice va! Kaos är mitt namn 😉
Som tycker det är lättare att plugga när det är mörkt ute?
Jag kan sitta hela dagen och glo på den tomma skärmen men så fort mörkret faller så sätter hjärnaktiviteten igång. Så var det när jag bodde i Halmstad också. Började aldrig plugga förren 9-10 på kvällen för då gled det på av bara den. Konstigt egentligen.
Man kanske borde skaffa persienner?
Vad skulle jag göra utan mina russin?
Hahahaha, nu när jag läste den meningen insåg jag att den kan tolkas på många roliga sätt. Med russin kan man mena föräldrar eller mor- och farföräldrar. Även bara en gammal skrynklig tant man stött på någonstans
Jag hade kunnat syfta på mina pattar om jag varit aningen äldre och skrynkligare. Jäkligt intressant att läsa ett inlägg om dem 😉
Men det kan lika gärna handla om vanliga hederliga ätbara russin, dvs soltorkade vindruvor.
Om jag skulle ta och återgår till själv russinen som jag inte kan leva utan så handlar det (sorry mormor) idag om just soltorkade-druvor-russin. Pluggar nämligen och då måste man ha lite extra energi för att inte somna tvärs över tangentbordet.
Alltså vad jag ville ha sagt med det här inlägget är att jag gillar russin, om någon missade poängen…
 Â
Kollade på Tsunamin: efter vågen på trean ikväll. Missade början pga kursen men det jag såg räckte. Det var riktigt jobbigt! Sitter här nu med en obehaglig känsla i magen. Är inte för att jag är nervös över att åka dit eller rädd för vad som kan hända. Det handlar mer om att man har varit där, hört människor berätta om vad som hände dem och sett spåren efter tsunamin. På något sätt känns det mycket mer verkligt nu. Tycker de visade den här serien för tidigt, det är för nära. Usch, vet inte om jag vill se den i morgon. Trodde aldrig att det skulle beröra mig så här! Â
Ska det det, va VA? Ska det vara så här?
Nej, det ska det inte. Släng ner det i soptunnan bara Sverker!
Jag talar naturligtvis om vår bokföringskurs. Förra terminen gick vi igenom grunderna. Det var till en början lärorikt men ju längre på terminen det gick desto mindre lärde vi oss. Men idag äntligen skulle vi få lära oss SPCS! Eller inte… Första halvtimmen satt läraren och bläddrade i boken, mumlade lita för sig själv och såg ut som ett frågetecken. Det hela slutar med att Nicklas tar rodret och börjar förklara. Både läraren och eleverna ställer frågor till Nicklas och han svarar. Ska det vara så?
Tilläggas skall att vi betalar båda över 700:- för den här kursen på 4x2h.
Kan man bli annat än förbannad?
…. hatar jag just nu diktanalyser!
Tillägg 10 min senare:
Hur ska man tolka det här då?
” Den blå bussen som sveper förbi i den fuktiga höstdimman är en blå buss. Jag som ser den försvinna är inte jag. Vägvisare – leder vägen inåt, mot döden, eller utåt, mot en fruktansvärt okänd tillblivelse i nya kroppar, galaxer, gräs?”
Tacka fan för bokföringskursen ikväll. Klart och konkret – sånt gillar jag. Måste göra lite sådant också ibland för skulle jag bara hålla på att försöka tolka konstiga dikter hela tiden hade dårhuset blivit nästa anhalt för den där satans blå bussen.
Sköna bruttan Gynning har nu kommit till insikt om att folk är mer intresserade av hennes bröst än henne själv. Hon har tröttnat på att de ska vara i fokus när det egentligen är hon som gör jobbet. De råkar hänga på av bara farten.
Shit vad vitsig jag är så här på morgonen 😉
Nu ska de iaf auktioneras ut på E-bay. Jag kommer definitivt bjuda……inte! Även om det går till en bra sak måste man dra gränsen någonstans, min går vid använda bröstimplantat. Men jag önskar henne all lycka och hoppas att andra bjuder så krigsoffren i Rwanda slipper få Carros jättebomber nerskickade istället för pengar *hahahahaha*
Kollade på de båda dokumentärerna på 4:an ikväll. Tycker den om Graaf-syrrornas liv var en aning ehh…hmmm…otippad. Jag har lite svårt för djupt religösa människor som måste hänvisa allt som händer till Gud. Men man bör väl vara openminded och acceptera deras tro. Så länge de själva mår bra är väl allt frid och fröjd egentligen. Men när syrrorna skrattade åt att de blivit kidnappade som små och att en naken man velat ta livet av sig utanför deras hus blev man smått orolig. Skulle det vara kul?
Dokumentär nummer två var betydligt mer rörande. Liza Marklund besökte S:t Petersburgs gatubarn. Sånt där får en att tänka till på hur bra man egentligen har det. Den lilla killen med guldlockarna på sjukhuset var så satans söt att man kunde smälla av! Kom springande mot Liza då hon kom dit och nyfiken som bara den på kameran var han. Tjocka kinder hade han också, är det något jag är svag för är det tjocka kinder på barn. Nypbara måste de vara.
Nu tänker jag krypa ner i sängen, är en dag i morgon också! Â
Jaha då var man back in business igen.
Gjorde bort mig på första dagen. Snackade om hemtentan med en brud i min klass. Ingen i min grupp är färdig förresten, skönt att man inte är ensam. I alla fall så pratade vi om tentan och jag skrattade och sa: Det är ju en hel vecka kvar tills den ska in, självklart är jag inte färdig! Vänder mig om och där står läraren. Tjohej vad smart! Hon har gnatat hela terminen om vikten av att skriva en hemtenta under själva terminens gång och inte skjuta allt till sista stund. Hehehe, antar att jag är poppis hos henne efter det här 😉
Dagens irritationsmoment nr1:
Mina nya exklusiva torkarblad gnisslar! Skamligt är vad det är. Blir galen på ljudet och höjer musiken för att slippa höra. Â
Dagen irritationsmoment nr2:
Jag råkade i morse hitta de saffransbullar som jag gömt undan för mig själv underst i frysen. Gömde dem så att vi skulle ha något att bjuda på om det kommer folk. Nu kommer folk inte hinna hit innan jag ätit upp dem tyvärr. Karaktär? – NO.
I natt var jag inte glad! 00.01 gick det inte boka. 00.07 gick det inte. 00.13 gav jag upp! Förbannade som få tänkte jag gå in här och skriva av mig min ilska. Nähe…. josse.se fungerade inte heller. Gissa vem som gick och lade sig kokande av irritation.
Men morgonen har varit bättre. Vi försov oss, Nicko skulle gå upp tidigt och försöka boka. 08.33 vaknar jag, fortfarande förbannade. Blev ännu mer förbannad då jag åg vad klockan var. Snabbt som tusan in på datorn. ”Uppehåll mellan 7-9 för underhåll av sidan stod det på flygbolaget. Good! Prick nio loggade jag in och bokade två platser. 10 min senare var alla bra platser slut så det var timing på hög nivå. Fast nu får jag ångest, vi har helt klart bäst benutrymme men vi sitter riktigt långt fram i planet, kan det vara negativt? Vill inte sitta vid motorerna, det vet jag säkert. Men kanske finns det trista saker med att sitta så här lång fram också? Suck.
Har skrivit ut vartenda papper som finns om den här platsbokningen. INGEN ska komma på flyget och tro att de kan sitta på våra platser. Jag är graderad till tusen!
Nu börjar jag bli grymt sugen på att åka. Idag är det exakt 45 låååånga dagar kvar tills vi sitter på planet. Hoppas de dagarna bara rinner iväg.