Författare: josse

Idag var det kalas nummer 2, pappas fru och lillasyster fyller år och det skulle firas med dunder och brak. Bjöds på en grekisk buffe med så mycket gott att jag höll på att tuppa av. Som grädde på moset blev det tårta efteråt. Men ingen ro och vila, bowling var härnäst på schemat och alla begav sig till bowlinghallen. Eftersom jag är en sådan person som är otroligt dålig på att göra saker jag inte är bra på överlämnade jag bowlandet åt de andra. Jag agerade istället hejare vid sidan av banan. Slängde något klot i och för sig, på barnbanan, där de lagt ett ”rör” i rännorna vilket gör det nästan omöjligt att missa käglorna. Kändes bra.

På vägen hem såg jag att det lyste i butiksfönstren i Sms. ”Stopp i herrens namn” skrek jag. Här skulle fixas en julklapp. Tvingade med Nicko in på klädhörnan där ytterligare en av årets julkappar inhandlades. Snabbt och lätt, det är min melodi. Eller kanske inte… 7 timmar på Ge-kås som standard är kanske inte snabbt och lätt direkt!

  Födelsedagsbarnen

 Pappsen

Efter skolan idag tänkte jag ta en sväng in till H-stad och shoppa lite julklappar.
Borde släppt den tanken då det tog en hel evighet att ta sig från högskolan till centrum. Blev inte bättre då MIN parkering förvandlats till en grushög. Ombyggnation, av MIN parkering! Panik utbröt, vart skulle jag parkera nu då? Kreativiteten flödade och jag lyckades fixa en parkeringsplats. Fattig student som man är fanns det endast 10 ynkliga enkronor i plånboken. Det räcker till 1 timmes parkering. Panik Panik! Rusade ur bilen, in på Åhlens, ut ur Åhlens, in på Kicks – stress, stress – ut från Kicks, in på Bokia, ut ur Bokia, in på Vero Moda…. Nej stopp! Bilen!!! Panik, panik, panik. På väg till bilen möter jag en lapplisa, ler och hälsar på henne. Varför!? Antagligen ett dumt försök att slippa en ev. p-bot. Hade inte behövt le, ingen lapp den här gången. 
Blev iaf lite nyttigheter shoppat. Får ta en längre runda på måndag, då ska jag ha med minst 3 guldtior! 

Nicklas har någon sorts förkärlek till Notting Hill och det har varit särskilt påtagligt denna veckan. Varje kväll åker filmen på, och varje kväll slocknar herrn i fråga efter ca 20 min…
Kan någon smart människa svara på varför i h-vete han nödvändigtvis ska se om den från början varje kväll istället för att helt enkelt fortsätta kolla där han slockande ifrån föregående kväll?
Resultatet av detta blir iaf att jag kan replikerna i Notting Hill utantill, det kan kanske vara en merit? Vet ni förresten att de spelar samma låt både i början och i slutet! Inte? Det vet jag iaf. För jag har sett filmen femtioelva gånger.
Trots detta gillar jag både Nicklas och Notting Hill 😉

Nu, gott folk, tänker jag krypa ner i en gosig säng och troligtvis somna till ljuden av Hugh Grant och Julia Roberts.
Godnatt

Idag fick jag gå upp tidigt för att köra Nicko till jobbet. Han ska iväg på julbord efter jobbet och får skjuts hem sen, ville inte ha bilen stående på jobbet.
Detta innebär att snyggve bilen nu är hemma och jag funderar starkt på om den ska få bli min ride to school idag….

Jag har världens goaste läkare! Hon kan knappt svenska och frågar hela tiden hur man säger vissa ord. Idag fick jag hjälpa henne stava till ordet solskydd. Hon lyssnar alltid, är förstående och hjälpsam till 100%.
Har nämligen idag varit på återbesök pga den brännskada jag fick i samband med en ansiktsbehandling med Exuviance. Slänger in ett varningens pekfinger åt er som funderar på att göra en behandling med detta preparat. Det fungerar bra på de flesta människor men vet man med sig att man har en känslig hud bör man tänka till en extra gång. Jag kunde göra behandlingen flera gånger men tillslut fick huden nog och syran som finns i Exuviance tog lite väl hårt. Brännskadan läkte fint men det var ingen trevlig upplevelse.
Idag konstaterade min underbara läkare iaf att det har läkt. Jag har kvar några mörka fläckar men de kommer försvinna med tiden.
Det var nästan att jag tänkte ge henne en kram när jag gick, så go är hon! Har aldrig träffat en vårdcentral-läkare som tar sig så mycket tid med sina patienter som hon gör. Då jag kom med brännskadan gick väl hela hennes lunchrast åt att hjälpa mig, men inte tusan gnällde hon för det. Tack och lov att det finns människor som hon!