Kategori: Hunden

Fia hajjade kommandot ”tass” nu ikväll! Äntligen! Jag har fått peta henne på benet för att hon ska lyfta tidigare. Men nu ikväll lyfte hon självmant! Hon blev så glad när hon såg att vi blev lyckliga över att hon fattat så sedan lyfte hon på benet hela tiden. Så fort jag tittade på henne lyfte hon på benet bara för att visa att hon kunde liksom. Lilla snuttan!
Måtte hon nu bara inte ”råka” glömma bort det här likt ”sitt-stanna kvar” idag…

Va förbannad jag blev på Fia i morse! Vi gick vår morgonpromenad och hon ville inte göra ett enda kommando jag gav. Inte för att jag tjatade eller så, brukar alltid bryta promenaden då och då för att göra sitt – stanna kvar”, inkallning, uppletande eller något annat. Men idag fattade hon ingenting. Inkallning då jag går ifrån henne och hon ska sitta kvar var helt omöjligt att göra, hon bara traskade efter. Men hon kan ju för fasen sånt! Hon ville inte sitta, hon ville inte komma, hon ville ingenting! Så jag sket i henne. Hon fick gå där och nosa i backen resten av rundan utan att bli störd. Jag tänkte att hon kanske har en dålig dag liksom. När vi kom hem till tomten släppte jag henne. Såg att det kom två brudar med en barnvagn nere vid vägen, men Fia brukar ju inte bry sig så värst om folk som går förbi. Jag slängde en blick på henne och varnade med ett ”passa dig” när hon såg lite sugen ut på att springa efter. Vände mig om för att låsa upp dörren och då stack hon. Jäkla hund! Hon sprang genom hela trädgården och ut på vägen för att hälsa på brudarna. Gahhh va förbannad jag blev! Skrek på henne men det sket hon ju fullständigt i. Tjejerna sa att det inte var någon fara för de var inte hundrädda. Men de kunde ju ha varit det! De kunde ha varit hundrädda eller surtanter, man vet ju inte. Fia får inte hålla på så. Jag var vansinng men ville inte skälla på henne då hon kom och satte sig när jag ville koppla henne. Hon kom ju trots allt till mig tillslut, kan jag skälla på henne då? Hon fick lite stryk på väg upp till huset igen i alla fall för hon fjollade sig och skulle bita i byxbenen. Skrek som en stucken gris gjorde hon bara jag nuddade henne. Hon visste såååå väl att hon gjort fel. Då skriker hon bara man tittar på henne. Fjanthund. Men de där tjejerna trodde väl jag hade halft ihjäl hunden 😉
Blev ännu mer förbannad när jag sedan ringer Nicklas, för att berätta att Fia nu kommer annonseras ut på blocket för en billig peng, och han svarar att Fia stack bara för att hon anser sig stå över mig i rang. Va! Så dumt! Jädra pucko. Jag blev så sur för det är uppenbart att det inte handlar om att Fia står över mig i rang, men hon kanske försöker. Hon testar ju, den lilla pubertetsdrottningen. Vänta bara, snart ryker Nicklas på något sånt här han också, och då ska jag skratta, fy fasen vad jag ska skratta

Idag var det utställningskurs på brukshundklubben här i Sms. Superkul var det! Vi hade duktiga ledare som verkligen kunde det där med utställning. Det var inte så många deltagare vilket gjorde att alla kunde få hjälp. Vi fick en del bra tips att tänka på.
Jag höll dock på att bli gaaalen på Nicklas. Var nämligen han som gick med Fia, jag fick stå vid sidan av och titta på. I alla fall, jag blev galen på att han inte kan vara rolig. Alla de andra gullade och puttinuttade med sina hundar för att få deras uppmärksamhet medan Nicklas drog och slet i kopplet istället för att använda rösten. Ett tag lyfte han t.o.m. henne i kopplet för att få henne att inte nosa i backen! Ja jisses. Utställning 1 maj, wish us good luck… 😉 Nädå, han fick henne tillslut att gå riktigt fint och stå still i snyggve-ställning på bordet, så det ska nog gå. Nicklas är dock lite dålig på att träna kontakt och då blir det som det blir. Tur i alla fall att jag kunde hålla tyst och inte lade mig i hela tiden. Vet ju själv hur irriterande det är när han gör det när jag och Fia går nybörjarkursen. Gör det bättre själv liksom, känner man.
Alla andra hundar som var med idag somnade säkert direkt vid hemkomst. Vi snackade om det innan vi åkte hem, hur trötta våra små liv skulle vara ikväll. Fia måste ha missuppfattat detta för hon sprang runt här och jagade katterna och hämtade tuggben. Det var fullt ös på henne! Sov hund, SOV! Matte och husse behövde ju sova liksom 😉 Men vi åkte till pappa en sväng istället, så fick hon busa av sig med Tessie och Helge. Sen slockande hon minsann nästan på väg in från bilen när vi kom hem. Nu ligger hon här och snarkar i soffan. Min lilla Fia-fis.

      
”Stå fint nu Fia, stå FINT säger jag. Neeej, inte sitta!”

Kli-Fia in action. Jag fattar inte varför hon alltid ska hålla på med det när man är på utställning/tränar utställning. Nån fixidé hon har…

    
”Vad fasen gör jag här!?”

SnyggoHelge visar hur man ska hoppa hinder.

Igår var det dags igen, började dock inte så bra för oss. Jag glömde bort tiden och kom fem min. för sent. Då hade de andra redan gått iväg på skogspromanden och vi fick snällt stå och vänta vid klubbstugan. Det var visst ändå ingen större skada skedd för ledaren hade för sig att jag sagt till förra gången om att jag skulle bli sen och därför hade de gått i utsatt tid. Skönt att man inte sabbade för de andra! Fast iofs gjorde vi nog det ändå sen… Alla hundarna var nämligen väldigt luktiga igår. Även Fia, alla gick och sniffade som galningar i backen. Plötsligt säger en av deltagarna, som har en hane, till mig att hon tror  minsann att Fia luktar gott idag, vääääldigt gott. Jaha, säger jag frågande. Vi anade ju förvisso att hon ev. hade ett löp på gång för någon vecka sedan men efter att vi upptäckt och behandlat öroninfektionen verkade det hela över. Hon slutade att vara så där seg och slickandet upphörde. Men visst fasen kan det väl vara ett löp nu ändå, ett torrlöp. Men i så fall borde det vara över i slutet på denna veckan eller i början på nästa. Gärna jäkligt snart tack för vi ska på utställningskurs på söndag…
Man får ju inte ha löptikar på huvudplanen på vår klubb, då får man träna vid sidan av, lite trist. På ett sätt kan jag tycka att det är fel. I vardagslivet och på utställning t.ex. så kommer hanarna att möta löptikar (är ok på utst. nämligen) överallt och då är det upp till ägaren att ha sådan pli på sin hund att ingenting händer eller stör dem, då kan man inte skylla på att det är löptikens fel!

Annars gick gårdagen bra, Fia är duktig på inkallning och någorlunda på kontaktsök, dock krävs fortf. köttbullar som muta för att hon överhuvudtaget ska bry sig om mig och det jag säger. Det är liksom inte för min skull hon gör något, det är för köttbullarna ;-) 
På teorin fick vi lite tips på småövningar man kan använda sig utav hemma för aktivering. En av ledarna gav tipset att stoppa godis i en medicinburk för att sedan låt hunden kämpa med den ett tag, vitsen är att hunden ska komma till dig med burken när den inser att den inte kommer få ut godiset själv utan behöver din hjälp. ”Då kan man ju sitta i soffan och glo på tv samtidigt som hunden får aktivering” sa hon. Så klockrent! Fler sådana tips tack 😉 Fast å andra sidan tror jag inte att Fia hade bett mig om hjälp om inte jag tränar in det aktivt, hon är liksom inte typen som ber om hjälp. Aktiveringsbollen skiter hon fullständigt i om de sista godisarna inte går att få ut. Synd om dem liksom.

På söndag är det alltså dagt för utställningsträning på klubben och vi ser fram emot det något enormt. Ska bli skitkul. Mest ska det bli kul för att Nicklas ska gå med henne, jag ska bara kolla på. Han tränar ju knappt någonting med Fia i vanliga fall så det ska bli intressant att se… Moahahaha. Fast hon är ju så jäkla impad av Nicklas så hon lyder nog honom perfekt i alla fall. Jag fattar inte vad han har som inte jag har!
Känner mig dock aningen stressad just nu. Har en tenta på lördag, ska lämna in min del i gruppredovisningen senast måndag, uppsatsen ska vara klar till på onsdag och på fredag ska uppsatsen + min egen bedömning av den + min bedömning av någon annans + läsloggen på den där 200 sidors boken som jag ännu inte läst in. Så jag sitter inte precis sysslolös om man säger så… Jag borde definitivt inte skriva blogg, det är helt slöseri med min dyrbara tid just nu. Så jag slutar väl här då. SLUT.

Botten upp!

Häromdagen skrev jag ett inlägg om hur mysigt det är att ha hund. Glöm det!
På dagens promenad upptäckte jag plötsligt hur ensam jag var där i skogen. Var fanns hunden? Vänder mig om och ser till min fasa att hon står en bit bort upptagen med att äta något. Det kvittar att jag ropar och prasslar med godispåsen, det hon har på marken framför sig är mycket godare tydligen. Det blir jag som får stega till henne istället och jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det hon hittat skulle vara så äckligt. Människobajs! Min hund stod på stigen och käkade människobajs! Jäkla hund. Och jäkla människa som ska skita på mitt promenadstråk! :evil: 
Det måste ha varit mänsklig avföring, det är inte många djur som använder toalettpapper mitt ute i skogen…
Där stod min hund med människobajs i halva ansiktet och på tassarna. Mysigt, inte. Ännu mysigare blev det när hon sedan var tvungen att spy upp bajjet
Det blev till att skicka in henne i duschen vid hemkomst och nu matar jag henne med diverse starktluktande ätbara saker för att vi ska nämligen till veterinären ikväll och då vore det trevligt om hon inte stank skit (bokstavligen då) ur munnen!
Skithund till salu, någon intresserad? 😉

Bara så att ni vet: Det är mysigt med hund.
Idag när jag satt i soffan och läste en otroligt seg och tråkig bok om hur man kan få in estetik och kultur i sin undervisning ville lilla Fisen komma upp i soffan. Det var ju inget ovanligt med det. Hon vill alltid ligga nere vid fötterna och snarka när jag läser. Men idag dög det inte med att ligga vid fötterna. Nej, hon skulle upp i knät. Det kvittade liksom att jag satt och höll en bok, på något fantastiskt sätt lyckades hon åla sig in under boken och vips så låg hon utsräckt i min famn. Mysfaktorn var mycket hög!
Nicklas är annars den stora idolen vars famn hon mer än gärna kryper upp i men idag dög alltså jag! Den tråkiga boken fick va för en stunds mys istället. Det är äkta lycka att ha en liten Fis som vill ligga i ens famn.

Ikväll började nybörjarkursen på Brukshundklubben här på orten. Fia och vi var naturligtvis på plats. Hon tyckte det var oerhört spännande med alla dessa dofter och framförallt: alla dessa hundar! Försiktigt fick hon hälsa på några av dem och jag tror hon fann en vän i en av de mindre hundarna.
Vi körde lite kontaktövningar där jag upptäckte att Fia tycker att levergodis inte alls är lika lockande som leksaken. Intressant. Jag lärde mig också att jag inte ska ha förlovningsringen på när jag håller i kopplet för när hon drar trycker lädret in ringen i handen och vips så har man fått blåsor. Så på tisdagskvällarna hädanefter kommer jag att vara oförlovad 😉
Lite trist var det på teorin där vi fick ett papper om olika ”rasgrupper” där Frallan stod under rubriken Kamphundar. Visserligen är rasen en korsning av olika kamphundar, bland annat, men den har aldrig använts till det ändamålet. Frallan framavlades för att vara ett fulsöt sällskap åt hovdamerna på hoven i Frankrike.
Det var synd att man i pappret mest skrev negativa saker om dessa s.k. kamphundar. Det var en massa förbud mot vad man inte får göra och avslutande med en varning ”Det behöver inte hända något men när det händer något så gör det det rejält”. Precis som om det inte är så med alla hundar!?
Jag vet en J.russel som bet sig fast i halsen på en annan hund, jag vet en blandras mellan Schäfer och bordercollie som det slog slint på i huvudet totalt.
Varför stod det inte på de andra ”rasgrupperna” att man aldrig kan lita på sin hund till 100%, oavsett ras?
Btw så tillhör Frallan rasgrupp 9, sällskapsraser. När vi är på utställning är det inte särskilt ofta man ser en ring för kamphundar 😉

Ser i alla fall fram emot nästa tisdag. Det ska bli kul att gå kurs! Jag tror att vi kommer lära oss massa nyttigt. Och förhoppningsvis får de andra i gruppen lära sig vilken go hund Frallan är, när den vill