Kategori: Semester

De här tre sakerna är vad semestern handlar om (silkontuttar har väl även det en given plats iofs). Just maten var idag alldeles underbar! Vi hittade en indisk resaturang nere i byn som serverade himmelskt god mat! Nu bara måste jag hem och köpa en kokbok med indiska rätter. Blev helt frälst!
Badet idag var också bra. Vattnet var klart och fint och tidvattnet satte in lite senare idag så det gick bada en bra bit in på eftermiddagen. Har tagit lite bilder för att ni ska få ett hum om hur stor skillnad det är på vattennivån här.

  Detta är taget på förmiddagen, vattnet går nästan upp till solstolarna när det är som högst.

  Stranden på eftermiddagen. Nu har det börjat dra sig undan.

  Detta är taget från solstolen på eftermiddagen. Det är Nicklas som står nere vid vattnet. På morgonen är det två steg till havet från solstolen, här är det liiiiite längre 😉

  Här är stranden på kvällen. Havet är lååångt bort och stenarna och korallerna ligger blottade.

  Här är Nicklas igen fast på kvällen.

  Sådana här fina koraller är det som tittar fram på kvällen.

  Man ser massa äckliga djur när vattnet dragit sig undan. Här är något äckligt djur eller om det är en växt, äcklig var den i alla fall.

  Och så har vi pappas bästa kompis, Krabban Krabbsson! Jag har mött honom, pappa, in real life!

  Här är restaurangen vid stranden som mormor verkar har sett på Google Earth. Är det möjligtvis samma? Mormor?

  Linbanan som tar oss från hotellet till stranden. Det går att gå men är brant och jobbigt när man är lat turist. Helt löjligt egentligen för det är verkligen inte långt att gå. Man blir lat av att ha semester.

Idag har jag förövrigt fått ett utbrott på de andra hotellboende (läs snobb-britterna) De är helt makalösa! Det går en liten buss mellan vårt hotell och byn var tionde minut. Det är egentligen en liten lasbil vars flak de placerat bänkar på och slängt upp ett tak över. Ingången är längst bak på kortsidan. Det är trångt både på höjden och bredden i den lilla bussen. Jag tycker naturligtvis då att först på bussen ska sätta sig längst in. Det är ett helt förnuftigt resonemang eftersom det är nästintill omöjligt att krångla sig förbi folk i det trånga utrymmet. Britterna håller tydligen inte med mig… De ska in först och de ska sitta ytterst, närmast dörrhålet. Deta resulterar i att alla andra får kråma sig förbi deras feta lår när man vill med :evil: Dessutom lider de av någon sorts skräck att sitta nära folk. Häromdagen var det nästan fullsatt i bussen när ett gammalt par hoppade på. Det var en halvmeter mellan en brittgubbe och Nicklas men ändå flyttade gubben inte in. De stackars gamla paret fick tränga ihop sig längst bak i bussen på en pytteliten plats bara för att han inte kunde lyfta på rumpan. Fy var ouppfostrat! Jag tror minsann att jag får ha en uppfostringskurs med britterna här på hotellet. Vill poängtera att inte alla britter är sådana här, vissa är bara fult klädda liksom. Hahaha, skämt å sido, det finns schyssta britter som lyfter på rumpan, sätter sig längst fram i bussen och klär sig snyggt. Även om de inte finns på det här hotellet 😉

Stekning pågår och det är vaaaarmt! Tack och lov är det lite molning idag så man får en chans att andas mellan varven. Verkar överlag vara molningare och disigare på östkusten än västkusten här. Vi kommer aldrig mer åka till denna sidan, vi är och förblir frälsta vid Karon. Massor av turister, affärer, svenskrestauranger och alldeles, alldeles underbart!
Såg den här skylten igår kväll när vi vandrade upp för världens största backe á la Mount Everest. Tyckte den var lite kul. Snacka om att vara övertydlig, precis som man inte fattar det själv liksom.

 

Idag har vi inte gjort mycket (är det som kallas semester antar jag). Badat och solat. Börjar ju närma sig hemresa och vi försöker in i det sista fixa brännan. För Nicklas del var det bara ansiktet som fick känna solens strålar idag eftersom resten av kroppen fått nog. Jag däremot steker hela koppen utan solkräm, dock även utan resultat. Det händer nada, jag kan nog inte få mer färg nu…. utom i ansiktet! Fastän jag smörjer och smörjer bränner jag näsan. Stoppljusvarning big time!
Var fint vatten i havet idag så vi kunde bada både där och i poolen. Nicko föredrog poolen där han gjorde bomben så att jag och ett par tvillingpojkar höll på att åka över kanten av svallvågen. Vem har sagt att man behöver vågmaskin liksom.
Nu ska vi sova. Man blir trött av att göra ingenting 😉

  Nicklas visar hur man står på händer. Det gick väl sådär…

  I väntan på bussen till samhället där vi ska käka.

Sitter på balkongen och skriver nu. Solen håller på att gå ner och snart kommer mörkret. Det brukar komma ganska plötsligt här nere. Det är precis lagom varmt just nu, ljumma vindar blåser i palmen här bredvid så att det rasslar i dess blad. Mellan träden nedanför skymtar jag stranden som pga tidvattnet nu utökat. Det som i förmiddags var havsbotten ligger nu blottat under den rosaskimrande himlen. Havet är lugnt och diset gör att det knappt går att se linjen där havet möter himlen i horisonten.
Jag har fått ett gäng nya polare på balkongen. Först var det en fågel, en trevlig liten pys med bara en fot. Han burrade upp sig och sjöng så vackert för mig. Ända tills han insåg att jag inte hade något bröd, då bajjade han på balkongräcket och gick iväg att sura i hörnet av balkongen. För säkerthetsskull hämtade jag lite bröd. Medan jag matade honom direkt ur handen kom det fler nya polare och plötsligt hade jag 4 nya vänner på balkongen. Alla fick bröd och var så nöjda. Ingen bajsade. När brödet var slut flög en av fåglarna iväg till grannbalkongen, efter några sekunder kom han tillbaka och släppte av en rosa blomma på balkongräcket, sedan flög han iväg igen. Hade jag haft Singha i glaset och inte Pepsi hade jag trott att det var som ett tack för brödet.
Förutom att mata fåglar har vi idag varit på Phuket Akvarium och kollat på fula fiskar. Eftersom Nicklas är vidbränd tog vi en solfri dag. Åkte in till stan efter fiskbesöket och köpte salva på apoteket till Nicklas och käkade på…. McDonalds! Ta ta tam taaaaaa! Skitdåligt egentligen, jag vet men ack så gott.
Nu kommer snart mörkret och jag måste gå in för med mörkret kommer myggorna och de är inte härliga.

     
Pirayor                    En stooor fisk         Fisk med plutmun

  Nicklas på McDonalds.

   
Utsikten just nu      Enbent fågelkompis  En tackblomma

    
Jag skriver blogg     En röd Nicklas

Idag har jag och Nicklas varit ihop i tre år. Grattis och hipp hurra till oss!
Dagen började mycket bra med en punktlig taxichaffis som körde oss till Nai Harn Beach. Vi var helt chockade över att en thailändare är i tid, det tillhör inte direkt vanligheterna. Nai Harn var lika lugnt och underbart som sist. Vi fick plats i främre solstolsraden. Hurra hurra! Nicklas, som tröttnat på att vara colour vit hade köpt en kokosolkräm som skulle hjälpa solbrännan på taven. Det gjorde den. Nicklas är numer inte vit utan ketchupröd. Riktigt riktigt ketchupröd. Tillbaka på rummet, efter en hel del stånkande och stönande från den stackarn, fick jag honom att ta två Panodil för smärtan så vi åtminstone skulle kunna gå ut och käka. Vilket inte heller gick problemfritt. Det började redan innan vi lämnat rummet och jag, som var i ett mycket upprört tillstånd pga av en ful lugg, upptäckte att klänning nummer två som jag köpte i Karon var sönder! På sidan under armen hade sömmarna släppt. H-e, j-la…. Var bara att trixa upp det lilla sysetet som hotellet erbjuder och sy igen hålet. Det blev bra. Pust. Äntligen var vi sedan på väg. Idag tänkte vi slå på stort och valde den dyra finare resaturangen på hotellet. Fint var bara förnamnet… Min klänning var nog ok klädsel men Nicklas röda t-shirt och vita trekvarts från Ullared kändes liiiite fel. Alla män bar skjorta och långbyxor. De flesta kvinnor hade kjol eller klänning. Vårt första misstag begick vi redan då vi travade direkt in till restaurangen istället för att gå mot baren och ta en fördrink. Det beslutet ångrar jag dock inte. I baren satt en massa konvencerande britter och lyssnade på live pianospel av en Thailändare med dålig engelskakunskap. Inget för oss. Misstag nummer två begick vi då vi inte tog någon förrätt. Det hör visst till. Personalen var snäll och låtsades inte om vårt misstag utan serverade ändå en pytteliten sparris inrullad i någon fiskbit och lite tomatbitar utslängda på den alldeles för stora tallriken. Tyvärr fick vi ingen information om vilka av de 50 bisticken vi skulle använda. Panik panik! Det fick bli den minsta gaffeln. Fel, någon? Gott och snabbätet var det i alla fall, en tugga sen var det slut. Vid den tiden började de pianolyssnande gästerna placera sig i restaurangen. Där placerades man förresten efter något sorts system. Endast vissa fick sitta vid de stora fina fönstrena, behöver jag säga att vi inte fick sitta vid ett fönster… Huvudrätten var vacker, smakrik och oerhört liten. Några bitar ankbröst med en potatis där man valt att skala bort halva potatsien för att den skulle få formen av en korn. Bistickfrågan var nu löst med att servitöran plockat bort alla utom två, en kniv och en gaffel. Tack och lov! Efter tre tuggor var huvudrätten avklarad och det var dags för efterrätt. Jag fick glass surprise med annanas och chokladsås, den bästa av alla rätter och den mest mättande. Bistickfrågan dök upp igen men nu var det inte frågan om vilka utan hur? En gaffel och en sked. Hallooo! Skedar är alltid värdelösa om det inte handlar om soppor, när ska folk lära sig det? Igår när jag åt spaghetti fick jag också sked. Hur hur HUR ska man använda skedjäveln!? Jag skippade den, var vid det här laget förbaskat trött på att försöka göra rätt. Hivade till och med över hälften av glassen på Nicklas tallrik. Haha, det kan dom ha de fisförnäma britterna. Här är en som vågar! Gubben bredvid oss tappade skeden av chock. ”Ohhh dear” sa hans fru när hon insåg att hennes tjocka mage var i vägen för att hon skulle kunna böja sig ner och ta upp den. Haha igen! Sen blev det dödligt pinsamt när Nicklas hörde fel och tyckte jag sa att galssen smakade skit. ”Skit” sa han som ett frågetecken och jag knäckte mig totalt över bordet. Kunde inte sluta skratta. Tårarna rann och tänderna blänkte svarta från chokladsåsen. Vilket beteende! Men jag svär på att det var avundsjuka blickar de uppstoppade damerna skickade. Avundsjuka för att någon bland dem kan skratta så hjärtlig och äkta, en förmåga de verkar förlorat för en herrans massa år sedan. Jag och Nicklas gick stolta och raka i ryggen därifrån, eller jag hade rak rygg, Nicklas gick mer framböjd av smärtan från solbrännan. Men vi var stolta! Stolta över att stå med båda fötterna på jorden och tycka att fin mat och fina restauranger ät skit. I morgon blir det McDonalds för hela slanten!

    
Höga härliga vågor på Nai Harn Beach.

  En vidbränd Nicklas.

  Min klänning nummer två.

Ikväll gick vi på en Italiensk restaurang, eller snarare en ödlornas restaurang. Det var äckliga ödlor överallt. I taket, på väggarna och bland blommorna. Tack och lov inga på mig eller i min mat. De vänliga bordsgrannarna satte igång att berätta ödelhistorier från sina resor. Nämen tack så mycket, det var precis vad jag ville höra!
Funderar på om jag borde jobba på den här fobin. Det är ju inte ofta man utsätts för de små äckliga djuren så egentligen borde det inte vara nödvändigt. Jag får väl åka och klappa en på något zoo som de brukar göra i tv när de ska bota ormfobi. Jaha, nu var det Jurassic Park på tv:n. Jätteödlor, gud så roligt…

 En äcklig ödla från restaurangen

Godnatt!

Konstaterade precis att vi har en jäkla massa chipssmulor i sängen. Tror minsann att det är en Coca cola fläck i mitten också. Eller jag menar vatten, utan-kolsyra-fläck är det mamma, här dricks inget tandfrätande så här på en vardag, när usch fy, inget alls 😉
Förutom chips och ”vattendrickande” har vi idag ägnat oss åt solning. Jag slog på stort och skippade solkräm på benen. Det gick bra. Har inte bränt mig men skinnet är spänt som en fiol. Någon som vet vad det kan bero på? Blir solkräm på i morgon i alla fall. Jag har upptäck en lustig grej på min kropp. Solen tar mest på nedre delen av kroppen, dvs benen och magen är riktigt bruna men när man sedan närmar sig bröstet och ansiktet antar huden en mer gulvit ton. Hmm, lustigt. Får ta och googla fenomenet sedan. Nu faller här chips som snö hemma i Sverige. Nicklas!!!! Nu får han sätta sig på balkongen och äta chips, det här går ju inte. Blir ett jäkla krasande i natt när vi ska sova.
Nicklas som förövrigt spenderat dagen med att jaga silikonbröst. Jag ljuger inte om jag säger att 90% av våra samtalsämnen på stranden består av silikontuttar. Det är ämne nummer ett på den här semestern. Kan tänkas att de andra gästerna tror att Nicklas då han sakta böjer sig fram mot mig viskar något fantastiskt romantiskt i mitt öra, de skulle bara veta att han egentligen säger ”snett upp till höger, silikon va?”. Mycket romantiskt 😉 Han har idag lyckats ta ett kort på skapelserna, skitkasst kort, skitkassa bröst (man såg inläggen!) men han verkar nöjd. Är han nöjd, är jag nöjd och då blir det en bra semester.
Tyvärr var vattnet ingen höjdare idag. Blåste ganska bra och det rörde upp en hel del skit. Skräp från fiskebåtarna och en massa koralldelar, pinnar och löv. Var skitläbbigt att bada och inte veta om det är en begagnad plastmugg eller en pinne man trampar på. Så i morgon lämnar vi Panwa under dagen och tar taxi till favvo stranden Nai Harn beach.
Förresten så var furkosten i morse superb! Fanns så mycket att välja på att jag fortfarande stått kvar och velat om inte en sur brittisk tant slängt onda blickar på sega mig vid brödbordet. I morgon ska jag nog våga mig på en omelett. Det finns en jäkla massa ingredienser att välja mellan, man bara pekar och så fixar kocken ihop allt medan man väntar. Bacon och bönor lämnar jag nog till de andra, inte min grej direkt.  
Nähe nu är det dags att gå ner och käka. Blir nog på hotellet idag om vi inte tar bussen till samhället nedanför. Där finns nog två restauranger. Man är lite fast på det här stället. Finns liksom inte så mycket att välja på, om man inte tar en taxi till McDonalds då vill säga…

   

     

Nej, inga av de här bilderna innehåller silikonbröst så Thomas, pappa och Jojje kan sluta leta nu.

Nu ska vi gå ner och käka frukost.
Intresseklubben antecknar…
Ni kommer få sån här otroligt spännande information ofta nu när jag har internet på behagligt avstånd ;-) 

Nu är klockan 21.55 här. Vi tog en sväng in till Phuket stad tidigare under kvällen och käkade på McDonalds. Jaaaa ni läste rätt! Var bästa maten på semestern enligt Nicko. Jag vidhåller dock fortarande att den intogs på Charlie’s. En Big Mac och Co kostade här 99 baht vilket är knappt 20 svenska kronor. Godaste målet mat eller inte, billigast var det i alla fall. Shoppade lite kraffs inne i stan. Bröd, smör, marmelad, ost, godis, läsk och annat nyttigt. Kan vara bra att ha på rummet om hungern sätter in. Är nu så fullt i det lilla barkylskåpet att det knappt går att stänga.
Hände en mindre kul sak när vi kom tillbaka från stan. Nicko upptäckte en miniödla på väggen utanför vårt rum. Jag fick lite panik och rös i hela kroppen över tanken att den lätt kunnat krypa in i vårt rum genom jättespringan under dörren. När jag sedan skulle lägga in grejer i kylskåpet kändes det som om det föll ner någonting på min rygg. Det började kittlas och jag fick fullständig panik. Kände med handen under tröjan och tyckte verkligen mig känna en miniödla. Jag skrek och grät och skrek och grät och slängde av mig tröjan. Ingen ödla där, ingen ödla här. Jag vet i sanningens namn inte om jag innbillade mig eller inte, vet bara att det kommer bli dödligt svårt att somna ikväll. Jag har verkligen utvecklat en grym fobi mot de stackars ödlorna sedan ”olyckan” förra sommaren. Då vaknade jag mitt i natten av att en ödla kröp innanför mitt linne upp och ner på ryggen. Var troligtvis någon av katterna som släpat in den och sedan tappat bort äcklet inne i huset. På natten tyckte äcklet att min rygg var ett perfekt bo. Usch jag ryser bara jag tänker på det.
Har lugnat ner mig lite nu i alla fall men var en aning hysterisk där ett tag.
En betydligt roligare grej är att vi hittat en taxichaffispolare. Han tar 100 baht mindre än hotelltaxin in till stan. Vi fick hans nummer och kommer definitivt ringa honom fler gånger. Han tar 1000 baht, ca 200kr, för att köra på oss en hel dag. Det är en good deal! Han kommer nog få ta oss till Nai Harn någon gång denna veckan. Dit bara MÅSTE vi igen! I morgon blir vi nog kvar här, måste ge stället en chans. Vi har fått ett schema på när tidvattnet ställer till det för badning och i morgon är det förmiddagsbad som gäller. Häftigt egentligen att det kan vara så annorlunda. Om några dagar är det eftermiddagsbadning istället. Ja, naturen är bra underlig. Ni har ju till exempel snö och kallt medan vi har sol, 38 grader i skuggan och 29 grader i vattnet. Som det kan bli *skryt skryt* 😉
Nu ska jag sova för jag är helt slut! Godnatt, eller god eftermiddag blir det väl för er.

Då har vi kommit till det nya hotellet, med internet på rummet JIPPIE!!!
När vi kom hit i morse hade det blivit något fel med rummet så vi fick vänta några timmar innan vi kunde packa in all bröte. Rummet är riktigt fint, fräschare än det förra och dessutom har vi en dvdspelare, högklassig lyx! 😉
Det finns inget annat än hotellet här, ingen minimarket, inga resturanger, inga affärer = no shopping, stor abstinens för mig. Eftersom hotellet ligger så avsides har de små pygméerna vett att ta betalt. Det är dubbla priset har jamfört med Karon. Vi var nere en sväng på stranden och möttes av en massa Australienare och Britter. Jag gjorde nog bort mig när jag gick till strandbaren iklädd endast bikini, ingen annan var så avklädd. Har har man sarong eller shorts/t-shirt överallt utom på just solstolen. För att få komma in i en av barerna måste man vara uppklädd står det klart och tydligt på ett informationsblad vi fick med oss. Britterna gnäller på servitörerna och australienarna gnäller mest hela tiden. Det känns som om vi hamnat på en yatchclub för britter/australienare, kategori RIKA! Så Nicklas känner att han passar in
Nicklas som förövrigt borde bett om en flytväst till sin mobil när han köpte den. Den blev nämligen akut badsugen och är just nu ur funktion. Blir kanske inget mer ringande den här semestern men ni kan ju mejla josse(snabel-a)grr.se om ni vill något eller skriva här. Ikväll åker vi nog in till Phuket stad och äter. Fick tips från en schysst taxichaffis att därinne är det ”cheap for me but supercheap for you”. Det låter bra tycker vi.
Det är lite svårt att bada i havet vid hotellet på eftermiddagarna pga tidvattnet. Vattnet sjunker undan så mycket att korallreven kommer fram och där är ju ingen höjdare att bada. Men poolerna fungerar dygnet runt. Vi ska gå ner och inviga den ena om en liten stund. Annars är det riktigt skönt att ligga på stranden här. Solstolarna är utspridda bland träden så man ligger inte direkt packade som sillar. Vi fick en solstol framme vid strandkanten och bara några få meter till havet (innan tidvattnet satte in vill säga). Det kallar jag paradis!

  Utsikten från hotellrummet. OM ni kollar riktigt noga ser man faktiskt stranden mellan träden 😉

      Poolen på Cape Panwa hotell

  Nicklas på rummet