Kategori: Sett i tidningen

De har en het diskussion på tv4 nyhetsmorgon just nu. Ämnet är skatt. Uppenbarligen ett ämne som upprör.
Stockholmsgubben säger att det inte alls är många i Sverige som inte betalar skatt. Enligt honom är det typ bara moderaterna som skattefuskar. Hmmm…
En annan brud som är uppvuxen på landet påstår att där skattefuskar de flesta. Man ber grannen klippa gräset åt en, man låter killen i grannbyn måla om köket osv. Hmmm…

Vem av dessa har rätt-fel?
Här kommer min åsikt vare sig ni vill eller inte 😉
Jag tror att alla i Riksdagen fuskar i samma utsträckning oavsett vilket parti man tillhör. Anledningen till att man får intrycket att moderaterna är värst är ju uppenbarligen den mediahysteri som råder kring det partiet. Helt plötsligt kräver media att alla moderater ska erkänna deras skattefusk, även om det ligger många år tillbaka i tiden. Som väljare skiter jag fullständigt om Fru Dittan och Herr Dattan betalade sin barnvakt svart för 10, 5 eller ens 2 år sedan. Det är vad de gör nu, idag, som är det viktiga. Jag anser samma om socialdemokraterna, center, miljö osv. Det är vad man gör under sin tid som politiker som gäller.
Som politiker bör man vara felfri. I alla fall när det kommer till att följa våra Svenska lagar. Kan man inte det får man se sig om efter ett annat jobb. Gillar man skattefusk så kan kanske byggbrachen vara lämplig… 😉 (Generalisering eller vad?)

När det gäller tv4 diskussionen tror jag att Stockholmargubben har fel. Väldigt fel till och med. Han pratade om en siffra på 30% skattefuskare i Sverige. Jag tror att den kan höjas till 50% utan att överdriva.
Brudens teori med att man på landet fuskar mer är nog en tolkningsfråga. Behovet av att t.ex. få sitt hus målat eller sin gräsmatta klippt behövs liksom inte om man bor i höghus mitt inne Sthlm city… Däremot kan nog barnvakter vara mer uttnyttjade i städer än på landet i och med de långa köerna på förskolorna som finns i månag städer. Sen ska vi väl inte tala om bygg- och hantverkarbranschen (jaha där kom generaliseringen igen…)

Nog gissat nu.

Skattefusk existerar och kommer alltid existera. Människan är en fuskare, ofta en ganska smart sådan.
Jag hade med glädje skippat att betala kåravgiften på högskolan eller tv-licensen till Radiotjänst, men det funkar liksom inte. Jag kan inte ljuga när den söta gubben från Radiotjänst knackar på dörren. Jag kan inte se de kåranställda i ögonen på skolan. Jag är en dålig fuskare, men jag jobbar på det 😉

Läste på Aftonladets Jönköpingssida att vi kan ha en björn här i länet! Jag skämtar inte, en björn! Jag är livrädd för björnar, det borda alla vara. Nej, nej, nej, ni förstår inte nu. Ni sitter där och anser er ha respekt för djuret björn. Ni anser att det är ett magnefikt djur som håller sig på sin kant så länge människan låter den vara. Aj, aj ,aj vad ni har fel! Ni har så fel! Björnen är en ond varelse. Den lurar alla med sitt söta nalle-utseende men egentligen lurar en riktigt djävul under den där fluffiga mjuka pälsen. Bakom björnens ögonen brinner en eld av hat och det är människan som är målet för allt hat.
Dessutom är björnen listig och mångsidig. Den kan allt! Klättra i träd, simma och springa jättesnabbt. Med andra ord kan du aldrig komma ifrån en björn. Vill den äta upp dig så vill den och då gör den det också. Onda djur!
Ni har så fel kära läsare. Kom nu ihåg att jag har förvarnat er, kom inte och gnäll sedan när ni står där i skogen, öga mot öga med den onda björnen. Detta hemska djur.

Btw, kan man gå i terapi för grav fobi mot björnar?

Läste i morse lite inlägg på diverse djurforum. Blev då en aning irriterad på folks åsikter om ekonomi v.s. husdjur. Många köper ett djur utan att egentligen ha råd med ”driftskostnaden”. Om djuret t.ex. blir sjukt resonerar man helt sonika att man inte råd att åka till veterinären. Jag förstår inte det, jag förstår det verkligen inte. Ett annat exempel finns när det gäller avlivningen av sitt djur. Det finns de som resonerar att ”ett hagelskott i pannan” är det rätta. Jag förstår inte det heller. Om man har råd att skaffa ett djur bör man väl ha råd att betala avlivningskostnaden hos en veterinär, det är väl det minsta man kan offra på djuret som har varit ens trogna kamrat i flera år?
Blev så irriterad att jag bara var tvungen att posta ett inlägg på ett av forumen, kopierar in det här också. Kanske finns det någon som får sig en tankeställare.

När jag läser olika trådar i det här forumet, och på andra liknande, slår det mig att många inte verkar ha råd med sina djur. När djuret blir sjukt och kräver veterinärvård är det skrämmande ofta man ser kommentarer som ”Jag har inte råd”. Detta är för mig helt ofattbart! Hur tänker man när man tar hem ett djur då man egentligen enbart har råd med ”inköpskostnaden”? Liksom ett barn kostar ett djur pengar, detta borde man ha med i beräkningen redan innan man plockar hem det gulliga husdjuret. Om man har svårt att få ihop ekonomin bör man väl ändå avstå från att skaffa ett djur. Hur tänker folk?
En del sparar pengar till sina barn, man har back-upp sparkonton som en säkerhet för oförutsedda utgifter. Varför kan man då inte ha ett djursparkonto där man sparar pengar till just sådana situationer som ett akut veterinärbesök?
Det är så otroligt tråkigt att läsa ”Jag har inte råd”, tråkigt och pinsamt. Pinsamt för ägaren som inte själv verkar förstå hur illa det är att fälla en sådan kommentar.

Det här inlägget riktar sig inte till någon speciell person på detta forumet eller något annat. Jag vill bara uppmärksamma folk på hur illa det låter när man inte har råd med sitt djur. Om någon känner sig träffad, bra! Det kanske blir början till en insikt som kan vara till lärdom för den vidare skötseln av ditt djur.

Mvh Josse

Man ska inte underskatta sina ungars förmåga! Morsan i den här artikeln ångrar nog både en och två gånger att hon lärt sin dotter numret till farbror Polisen, eller att hon inte köpte den där väskan… 😉

http://www.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,70100345_852_p_,00.html

 

Körde min dagliga runda på Aftonbladet och fastnade för dessa artiklar:

– Först en bil – nu 1 miljon!
Jag råkade se just det samtalet in till Bingolotto igår. Så härligt! Man hörde bara en massa skrik och en skällande hund ur telefonluren när miljonen kom upp. En riktig saga är vad det är! Chansen att en person tar hem storvinsten två gånger är så liten att man inte ens kan räkna ut den enligt artikeln. Grattis till dem!

– Ville imponera på tjejen – blev ett nätskämt
Den här killen tycker jag synd om, samtidigt som man kan ana en viss egoism och egenkärlek hos grabben. Synden straffar sig själv.

– ”Linda pussades med Erik”
Dagens smaskigaste nyhet. Linda Bengtzing och Snygg-Erik Segerstedt är ett par! Lite pussellipuss på ett flygplan och nyheten är ute. Ska bli intressant och se om detta håller, Linda byter killar i en intressant takt… Vad hände med Linda + Markoolio som det snackades om ett tag?

Idag snackas det om Sören Olssons öppning till en debatt om att handikappade/funktionshindrade människor ska få köpa sex.
För det första förstörde herr Olsson just min barndom, författaren till lilla söta Sune får inte prata om sex! Dumma gubbe. Lite som när min högskolelärare sa att alla barnsagor bygger på sexuella fantsier. Fy skäms på snuskgubben, tänkte jag.
Tillbaka till debatten. Personligen tycker jag inte det är okej att köpa sex. Det finns säkert prostituerade som trivs med sitt jobb och lyckas hålla det till just jobb, män/kvinnor som lever på att sälja sex och gör det på ett professionellt sätt. Men de männen/kvinnorna är fan inte många. Så länge yrket prostituerad är så off control är det inte okej. Fast jag förstår vissa män som t.ex. åker till Thailand och betalar för en kvinna, såg det själv när vi var där sist. I många fall handlar det inte bara om sex utan också om att känna närhet med någon annan. De är ensamma män som vill ha sällskap. Säger inte att alla är det, äckelgubbarna finns de också. 
Då  kommer vi till Sörens fråga: ”är det okej att köpe sex till sin funktionshindrade son”. Mitt svar är nej. Det av flera anledningar, ovannämnda om prostitution är en av dem. En annan är att jag tvekar på att det är ett one night stand de flesta människor är ute efter. Ta männen i Thailand, vissa vill bara ha någon, känna närheten och kärleken. Tänk om du betalar någon för att ha sex med ditt funktionshindrade barn och så blir han/hon kär. Inget fel i det men ni förstår problemet. Dessutom, hur kul kan det kännas att mamma eller pappa måste köpa någon åt en för ingen ställer upp ”frivilligt”.  
Jag tror stenhårt på att sex och känslor hänger ihop. Det blir bara problem när vi delar dem åt, det är i vilket fall som helst ingen hållbar situation.
Det är verkligen en skitsvår fråga Sören ställer. Hur man än vänder och vrider på problemet finns det risk att någon blir sårad.
Men jag tycker ända att det är en form av prostitution som föreslås och det är inte okej.

Såg på Expressens omröstning att Ja-sidan leder ganska överlägset, hade varit intressant att veta deras resonemang kring det hela…