Kategori: Vanliga vardagen

Jag kommer på mig själv att om och om igen sucka djupt och uttala ”oj oj oj”, likt en gammal gumma som är trött i ryggen efter att ha krypit runt på alla fyra och skurat golv. Men jag har inte skurat golv, definitivt inte krypandes på alla fyra (fastän Carro säger att man ska göra det ibland, ska tydligen bli asrent då). Jag tror att det istället har att göra med att jag är förkyld, och därmed vansinnigt ynklig, eller kanske att jag har varit på övervåningen hela jäkla dagen och burit och plockat och dragit och slitit, eller så är det kanske en kombination av de båda. I vilket fall som helst så hoppas jag att det här lilla ”tickset” förvinner i takt med förkylningen, eller i takt med att övervånigen blir klar.

Det slog mig nu ikväll att jag borde ta mer kort på hur vår renovering fortlöper. Nicklas har dokumenterat nedervåningens renoveringsarbete, men det är dåligt med bilder på övervåningen. Nu när det äntligen börjar hända lite, som syns menar jag, kunde det ju vara kul att dokumentera framstegen. Måste komma ihåg att smita upp i morgon innan snickaren har hunnit greja allt för mycket. 

Vi fick ihop 4 sopsäckar med grejer att slänga. Ändå så känns det som att vi inte har tagit bort någonting ur den där högen med kartonger. Får kila ut lite då och då till uthuset där skiten nu står för att påminna mig själv om att vi faktiskt har slängt saker 😉

Dagens diskussionen har handlat om huruvida vi ska ha ett dass till där uppe eller inte. Vi är båda överrens (hör och häpna) att det har varit bra med ett till dass med lite förvaringsmöjligheter men samtidigt så är det en stor kostnad med toalett och en massa jobb. Dessutom har vi snedtak så det gäller att planera hur dasset ska se ut för det vore en omöjlighet att sätta upp väggen allt för nära snedtaket, man måste ju kunna stå upprätt någonstans därinne. Vi måste komma fram till en lösning snart för snickarna vill ju sätta upp de där ev. väggarna. Känn ingen press liksom 😉

Nu kommer visst husse och Fisen hem, det blir till att slänga in sistnämnda i duschen för nu har hon varit med i två dagar där uppe bland spån och damm, när man klappar henne får man en fet beläggning på handen, gipsdamm…

Det känns som om jag skriver om hur underbara fredagar är vartenda fredag, men det kan inte sägas för mycket. Allt är bra på fredagar!

Igår var det symöte hos Carro. Tina var med så jag passade på att beställa lite Oriflame-grejer. Blev en kajalpenna och två duschcrémer. En 400ml duschcrémer för 29:-, man var ju bara tvungen att handla! 😉 Vi fastnade framför Sveriges värsta bilförare sen, mycket underhållande program! ”Jag måste ha kebab!” Hahahaha!

Igår tabbade jag mig rejält. Jag berättar det själv här istället så att Nicklas inte ska få nöjet att sprida det hela… Jag var superstressad igår, skulle iväg till VFU-skolan och var tvungen att tanka innan jag åkte. När jag hade tankat skulle jag hem snabbt och fixa en grej och det var då stressen tog över intelligensen. Av någon anledning svänger jag alldeles för sent in på vår parkering. Istället för att graciöst parkera på den halvan av perkeringen som är tom, vlken jag har parkerat på en miljard gånger, kör jag rätt upp över grushögen, den stenhårda frysta grushögen… Skrapde rejält fram på bilen och jag ville inte gå ut och titta. Visade sig att jag ”bara” har skrapat den där svarta listen fram och snön hade tryck in någon plasbit. Det verkar inte som om bilplåten har blivit skrapad i alla fall. Det var ju tur i oturen. Nicklas bara skrattar åt det hela, han tycker nog att det är totalt fantastiskt hur jäkla klantig jag är när det gäller bilarna. Man har ju pajat några fälgar tidigare… Stackars Nicklas.

I helgen ska vi röja på övervåningen. Slänga saker. Det är Nicklas idé, han ringde precis och föreslog att denna aktivitet ska utföras i morgon. Han sa själv att vi måste ”slänga saker”. Han nämnde bl.a. sina trasiga gamla resväskor. Det ska bli intressant att se om han klarar av att utföra sitt förslag. Nicklas och slänga saker går inte riktigt ihop… Jag har verkligen rensat allt bland mina grejer där uppe. Har bara kvar fotoalbum, böcker och filmer. Visserligen finns det mycket av de grejerna men det är inget av det jag kan slänga. Nicklas har så otroligt mycket grejer som jag har velat slänga men nja, det har inte gått. Han är en sparare. Mycket gamla kläder, tidningar och papper. Papper till förbannelse. Han sparar kvitton och har gjort i alla år, det finns många gamla kvitton från flera år tillbaka nedkastade i plastkassar från ICA. Tänk att sortera dem! Något säger mig att vi har en hel dags rensande framför oss.  

Nähe, det här går inte för sig. Jag måste ju åka och handla annars har vi ingen frukost i morgon. Tjing!

Har ni tänkt på att killar oftare än tjejer använder ljudeffekter för att förtydliga något. Jag minns att det var så jädra jobbigt att ha bild under låg- och mellanstadiet för det var sånt liv på grabbarna i klassen när de ritade. Drog de ett streck var de bara tvungna att förtydliga strecket tillkomst med något folm av ljud, typ ”svosch”, ”wohaaa” eller ”baoouu”. Vi tjejer var väl inte så mycket för lustiga ljud, vi pratade väl mest om vad vi ritade, gjorde en berättelse kring teckningen liksom, ”och sen kommer det en häst dit också, en vit, och den är så stor och sen…”.
Men något händer i och med ens utveckling. Tjejerna kan plötsligt rita utan att berätta och killarna, kanske inte tystnar helt, men de tonar åtminstone ner ljudeffekterna.
Men när det gäller killarna verkar det som om det här draget ändå inte riktigt kan överge dem helt. Det sitter så hårt rotat att de måste förstärka det de säger med ljud. Jag har märkt det både hos mina bröder och sambo. För att ta Nicklas som ett exempel så sitter han just nu i telefon med en annan kille. De snackar hemsidor. Nicklas säger: ”Jag skulle vilja flytta ner den där texten, dysch liksom”. Eftersom samtalet sedan fortsätter normalt antar jag att killen i luren förstod. Dysch liksom, det är ju allmänt känt vad det innebär, på killspråk, tydligen.
Hahaha, nu kom det ett till ljud från vardagsrummet, ”Wdosch”. Jag missade sammanhanget men telefonsamtalet fortsätter så det gick nog fram. Jaha, där kom ett ”Dysch” igen. Kanske kan man forska djupare i hur och när de använder de här orden, jag finner det hela mycket roande nämligen

Jag har lovat Nicklas att jag ska gå in till Svenstigs och hämta Golfen som har varit på service. Men nu när jag tittar ut genom fönstret ser jag att det faller ett ”underbart” snöblandat regn från himlen.
Jävla land.

Fick ett skrattanfall här nu som heter duga. Tårarna sprutade och magmusklerna värker
Allt är Nicklas fel!
Jag satt här i soffan och småpratade med Fia. Berättade för henne att om hon bara inte hade fläskat ut sig så i sängen på nätterna så hade hon fått sova där bredvid mig hela nätterna.
Nicklas lyfter då på huvudet och ursäktar sig för att han ”fläskar” ut sig så.
Det tog inte många sekunder innan jag började gapflabba. Stackars sambon, han associerar sig själv med uttrycket ”att fläska ut sig”. Han trodde på allvar att jag satt här och tjatade om att han måste sluta fläskar ut sig.
Det här tyckte jag var vansinnigt roligt. Även nu när jag skriver det måste jag pausa för att skratta av mig. Egentligen är det ju inte så roligt. Inte roligt alls på det där allmänroliga sättet. Men jag är övertrött så skyller på det. 
Nu ska jag sova, får se om det går bra i natt nu när Nicklas ligger bredvid och fläskar ut sig. Hahahahihihihihohohoho! 

Jag tycker att det borde finnas varningstexter på alla saxar av liten till mellanstor storlek. Den storleken på sax som man klipper luggen med borde liksom definitivt ha varninsgtext, gärna något i stil med ”om du klipper luggen själv med den här saxen kan det hända att du även klipper av ögonbrynet och det ser då ut som om du har ett ärr tvärs genom ögonbrynet. Sådär som alla töntiga killar klippte sina ögonbryn för något år sedan, så att det skulle se ut som om de hade ett ärr där, det var inte snyggt. Så kan det i alla fall bli om man klipper sin lugg själv med denna sax. Det går att reparera sönderklippta ögonbryn med hjälp av ögonbrynspenna men tyvärr ser det mer konstigt ut än normalt. Bortklippt ögonbryn växer ut igen med det tar aslång tid.”

Jag menar hur svårt kan det vara att få dit den förbannade texten!

Kom hem från jobbet nu, måste byta kläder och fixa te mig lite snabbt för vi ska iväg på årsmöte på brukshundklubben klockan 5. Jag trodde det skulle vara en lugn och trevlig tillställning men nja, igår sms:ade Helena o att hon skulle ha med sig vin. Vin!? Jag antar att det är en sort med alkohol i. Sedan var Therese och hälsade på mig på jobbet och hon säger då att det brukar vara ös på brukshundklubbens årsmöten. Oj oj oj, vad har vi gett oss in på? Tur att vi kan skylla på Fia och gå hem tidigare… :mrgreen: 

Varje gång någon av bilarna ska servas uppkommer samma diskussioner här hemma.

Diskussion nr 1 rör vem som ska ringa. Mina argument är att dels att jag inte ska behöva ringa eftersom bilarna (åtminstone) kan vara Nicklas ansvarsområde. Det och gräsklippningen skulle i så fall vara det enda han har, det är inte mycket begärt. Mitt andra argument är att alltid när jag ska göra något som har med bilarna att göra blir det fel. Det är inte mitt kunskapsområde. Se diskussion nr 3 för förklaring av sistnämnda argument. Nicklas argument är att han är på jobbet och jag är hemma när teleofnsamtalet ska ringas.

Diskussion nr 2: Hyrbil eller inte. Trots att vi båda vet att om servicen förläggs en dag då jag är hemma behövs ingen hyrbil ska ämnet alltid ändå diskuteras. Hyrbil eller inte. Nicklas är för, jag är emot. Mitt argument är att om jag ändå är hemma klara jag mig utan bil. Nicklas har inget argument men vill ändå diskutera möjligheten till hyrbil. Kanske är det en machokillgrej som jag inte förstår mig på?

Diskussion nr 3: När telefonsamtalet väl är avklarat, det blir alltid jag som ringer, påbörjas den sista och tuffaste av diskussionerna. Det finns ingen vinnare, bara två förlorare. Problemet ligger i att bilfirmor vet hur de ska tas med tjejer utan någon kunskap om bilar. Det vet vilka repliker som får tjejen att betala för det där extra osv. För att ta ett exempel. Jag ringde för att beställa service på Golfen idag. Den mycket trevliga snubben frågar om jag vill ha olja till bilen, jag svarar ”ja”. Vidare säger han att det kan behöva fixas med bromasrarn då det brukar behövas vid 6000 servicen, jag svarar ”okej”. Vid återberättade av telefonsamtalet till Nicklas så visar det sig att mina två svar fel, fel, fel, fel, fel och fel. Totalt fel. Det är här diskussion nr 3 sätter in… Jag argumenterar för att Nicklas omöjligen kan säga att jag gör fel då han heller inte bett mig att säga ”nej tack” till de två frågor som snubben tog upp. Nicklas menar att jag borde kunna tänka själv och inse att ovanstående inte behövs. Jag påpekar då att jag inte vet var man kollar oljan heller inte om bromarna är ok.
Vi kommer aldrig någonvart med diskussion nr 3. Det tar liksom slut där, för båda har rätt, eller båda har fel, en tolkningsfråga.

Det hela slutar, alltid, med att Nicklas ringer upp bilfirman för att ”rätta” mina ”misstag”. Jag funderar alltid på varför han inte lär sig att det är så här det slutar, den dagen han inser detta slipper vi diskussion nr 1, 2 och 3. Det hade väl varit smidigare?

Men jag har en plan. Min förebild är min bror, Daniel. När vi var små och mamma bad oss om hjälp med städningen kom vi alla snabbt till insikt med att Daniel svabbade golven enormt slarvig. Resultatet av det blev att jag fick svabba golvet och Daniel fick inte hjälpa till med städningen alls, dvs han slapp. Om jag då alltså skulle använda samma taktik på den här bilservicegrejen skulle det innebära att jag inte bara tackar ja till olja och bromsfix, jag ber dem också att sätta in en gps, en telefon, att pimpa bilen med extraljus och diamantbling på dörrhandtagen, jag ber dem sätta in en specialdesignad hundbur i bagaget och jag ber dem att sätta på de där svindyra fälgarna. Pimp my ride! Då måste väl ändå Nicklas känna att det är rent farligt att be mig beställa service och därmed slipper jag, liksom Daniel slapp svabba! Det är genialiskt!

Hade handledarträff i morse. Ska ju skriva examensarbetet den här terminen. Det går sådär för mig för man väl säga. Jag har hamnat i en situation som jag inte är van vid. Jag är nämligen totalt förvirrad. Inför förra träffen visste jag vad jag ville skriva om, men det var ingen vidare bra idé kom vi fram till på mötet. Ohållbart och för svårt. Hmmm, sedan dess lider jag av total hjärndödhet. Vet inte alls hur jag ska gå vidare. Blev inte mycket klokare av dagens träff tyvärr. De idéer som lades fram där finns det redan forskning om. Jag måste hitta ett eget, unikt, syfte. Har ju inriktat mig på rektorns roll, jag tycker rektorn är en spännande filur i skolorganisationen, främst ur en historisk aspekt. Men att få ner detta till ett väl avgränsat syfte var svårare än jag hade trott. Blir väldigt frustrerad av att jag inte har kunnat sätta igång med skrivande än p.g.a. detta. Jag hade ju en sån bra plan över mitt skrivande, men så länge det inte finns något syfte finns det inget att skriva om.
Jag får fundera vidare.

I kväll ska vi åka en sväng till Ullared. Fiafisråtta ska vara hos mamma och Thomas. Mest Thomas antar jag 😉 Mamma vet nog inte om att de ska passa henne för jag ringde Thomas på jobbet. Kanske blir hon mindre glad att jag lämnar min håriga hund där dagen efter hennes storstädning

Jag blev lite fulliskratt hos mormor och morfar idag. Jag blev bjuden på middag där och när jag ska ta mat från grytorna på spisen kommer morfar in. Han hostar och hostar och hostar. ”Jäkla matos!” utbrister han mellan hostningarna. ”Matos?” frågar jag och undrar varför det skulle vara matos som får en storrökare att hosta? Men så var det visst, både mormor och morfar bedyrade att matos kan vara irriterande och framkalla kli i halsen. Morfar suckar och konstaterar att det är klart att han hostar så när han kommer från ”den friska luften och ciarettröken in till det här fruktansvärda matoset”. Observera hur han uttryckte sig gällande en sammansättning av frisk luft och cigarettrök. Hur tusan får man det att gå ihop?

Nu måste jag föra över lite money så jag kan betala skiten jag släpar hem från Ullared.