Kategori: Vanliga vardagen

Har ni tänkt på att ordet tillvägagångssätt är väldigt långt. Såg det nu när jag skrev det. Låter inte som om det är så långt när man säger det. Intressant.

I morgon är det dop för min kusin Saga. Jag har inte varit på så många dop så det ska bli intressant. Är inte så orolig för att Saga ska missköta sig i kyrkan. Däremot får jag lite fjärilar i magen då jag tänker på min bror och Nicklas ihop i en kyrka. Brorsan som inte kan sitta still och Nicklas som hela veckan tjatat om att han vill ha med sig sin bärbara dator in i kyrkan så han kan surfa under gudstjänsten. Aj aj aj… 😉

Bekymrad har jag också varit ikväll angående morgondagens klädval. Vad tusan har man på sig på ett dop? Jag brukar inte ha problem med vad jag ska ha på mig för dagen. Tar vad jag känner för och tycker om. Men i en kyrka? Jag gillar att klä mig i starka färger och lite kul sådär. Men inte på ett dop! Vill liksom smälta in i mängden där bland kyrkbänkarna. Men det var lättare sagt än gjort! Fick tillslut bli svart/vit kjol, vita strumpbyxor, lila knästrumpor, lila linne och svart skjorta. Men det var måååånga outfitsvisningar för Nicklas innan det besultet togs Så fjolligt egentligen. Gud skiter la i vad jag har på mig 😉 Dessutom hinner jag nog ändra klädvalet till i morgon om jag känner mig själv rätt.

Idag var det meningen att jag skulle få undanröjt en massa som legat och väntat på att bli undandröjt men med det gick det la sådär. Jag åkte till Gvd i förmiddags för att byta Fias regntäcke och fixa ljus till mina lyktor på Rusta. Vid hemkomst lyckades jag pajja diskmaskinen, mycket retligt. Spenderade lite tid med att irritera mig på det. När jag kände mig färdigirriterad planterade jag om blommorna i köket. Gick skit som vanligt så de dör nog snart. Varför lär man sig aldrig, plastblommor, plastblommor, plastblommor! Efter det åkte vi ner en runda till Nicklas föräldrar för att hämta skruvar till den irriterande ofungerande diskmaskinen. Blev en snabbvisit hos mamma också innan vi åkte mot Kinan i Sms för att hämta kvällens skrovmål. Mycket gott! Åt länge och mycket till filmen Offside. Kul! Kände oss runda och feta vilket naturligtvis krävde en kvällspromenad. Fia beslöt sig för att bajja mitt på vägen! Jäkla hund. Inga påsar hade vi med oss heller. Hittade en plastbit som vi använde för att putta in skiten i buskarna, det var mycket pinsamt. Ska aldrig upprepas! När vi kom hem drog jag igång mitt klädprovade och nu sitter jag tillslut här. Har ju för tusan inte fått något vettigt gjort idag. Vart tog dagen vägen!?

Får skylla på att jag har haft ont i nacken idag, igen. Testade att sova på Nicklas kudde istället för min egen i natt. Mycket dåligt beslut tydligen. Sov utan kudde, säger Nicklas. Men det tror jag inte att jag klarar, låter inte alls bekvämt. Oj va trött jag blev nu när jag började tänka på min gosiga kudde. Fy satan va fint det ska bli att krypa ner i sängen och sussa. Har ju varit en sån extremt stressig och aktivitetsfylld dag idag menar jag 😉

Var en sväng på Ekohallen i går. Gick där ibland garnerna och drömde om stickade halsdukar när jag plötsligt, i ett trångt utrymme, mötte en äldre dam och en liten pojk med en sådan där minikundvagn för barn. ”Ojsan”, säger den äldre damen till den lilla pojken. ”Nu höll visst farmor på att köra över tanten”.
Tanten!? Vände mig om eftersom det naturligtvis måste vara någon annan än mig hon menat. Men det var skrämmande tomt runt omkring oss. Tanten! Jag!? Nog för att jag gick bland garnerna och har lockigt hår (enligt Nicklas en bidragande orsak till tantstämpeln) men så värst mycket mer tant är jag väl ändå inte?

För att spä på tantteorin ytterligare har jag idag beställt tid hos en kiropraktor för min nackvärk. Det är väl ändå bara idrottare och gamla tanter som går till kiropraktorer? Ja, om jag ska tillhöra någon av de kategorierna så får det nog lov att vara tant då för idrottare känns väldigt långt borta som ett alternativ 😉

Kände mig dock inte så kärringaktig i natt när jag fick gå upp och plocka en mus från Fias mun. Det var riktigt manhaftigt gjort om jag får säga det själv. Plutten har fått för sig att han ska ge sina äckliga fångster till hunden av någon outgrundlig anledning. Fia tar ju glatt emot äcklena. Hon gillar ju allt som äckligt.

Nähe, nu ska tanten gå en promenad med sin tantiga sällskapshund som gällar äckliga saker.

Nu har någon smartie (läs Carro) kommit på att vi ska börja med symöten igen! Pust, suck och stön ;-) 
Detta innebär att jag måste ta fram stickorna, garnet och helst också den där halvfärdiga halsduken jag började på för över ett år sedan. Jävla halsduk! Jag blir aldrig färdig med den, ful är den också!
Funderade lite igår och kom fram till att jag nog skippar fulhalsduken, den får ligga kvar där i skåpet och skämmas över sin fulhet. Jag åkte till mormor och lånade nya stickor, stora stickor, åkte sedan vidare till garnaffären i Skpsh. och köpte mig ett nytt, rött, fint garn. Den här gången är jag smart. Stoooora stickor och fluffigt garn = mindre jobb. Man får ju inte vara dum!

igår fick jag det nya glaset till min ena lyckta från Ullared. Var inte alls krångligt att sätta i det. Nu står de alla tre lykotorna utanför verandan och är fina. Hade väl varit ännu finare om jag gjort iordning dem med sten och ljus. En sak i taget vettni. Ska till skolan i Hstad idag och sedan tänkte jag åka förbi Eurostop en sväng för att inhandla lite sådant kraffs.

Nu vill hunden ut och gå och då är det la bäst att vi gör så (vilket snyggt rim jag fick till!).

Jag blir galen på denna jäkla huvudvärk. Flera dagar i veckan vaknar jag stel i nacken, axlarna och med en tryckande huvudvärk, då är resten av dagen redan bestämd. Har nästan blivit van vid att ha ont nu när det kommer så ofta. Det går liksom inte över heller. Hjälper inte att vila eller ta värktablett. Kan lindra lite om jag går ut och går, mjukar upp ryggen och axlarna antar jag.
Har haft så här i ett år nu. Varit hos läkaren som säger att det är spänningshuvudvärk. Jaha, och sen då. Jag blir galen på att ha den här molande värken. Har provat att byta kudde, det är inte det.
Dåliga dagar, som den här, kan jag inte vrida på huvudet utan att det strålar ut i axlarna eller ner i ryggen. Blir ofta illamående och yr de dagarna också. Blir säkert inte bättre när jag går och spänner mig för att det trycker i huvudet. Kommer på mig själv sitta och bita ihop hårt hårt ibland när det gör ont vilket inte direkt gör saken bättre…
Ge mig lite husmorstips på hur tusan jag ska få bukt med den här värken innan jag blir totalt galen!
Kan ju inte gå omkring som en gammal stel tant redan vid 23 års ålder 😉

Nu höll det på att bli en tredje runda till Ge-Kås den här veckan!
Pckade upp mina älskade lyktor och såg då att ett av glasen i den stora lyktan var sönder!!! Varför kollade jag inte igår innan vi lämnade stället!?
Blev så beskviken för jag har jagat dessa lyktor länge. Finns ju aldrig inne i rätt färg eller storlek när jag är där, förrän igår då.
Ringde Ge-Kås och tänkte kolla om de har några kvar för i så fall hade jag fått åka efter jobbet och byta. Men eftersom det inte fanns så många kvar igår kväll kändes risken stor att de skulle vara slut idag… 🙁
Men! Hon på kundtjänst som jag pratade med var sååå trevlig och hjälpsam. Tyckte att det var onödigt att jag skulle åka hela vägen dit bara för det. Bättre att de skickar ett reservglas som jag kan sätta i själv. Blev kopplad till orderavd. som snabbt och utan krusiduller lade in en beställning. Är det service eller vad!?
Man är inte van vid att bli så vänligt bemött i butiker längre. Tycker många av de där stora köpcentran och kedjor ofta har personal med noll känsla för service. Men inte Ge-Kås!
Heja Ge-Kås!!!!!!

Nu kanske någon sitter där och funderar på varför jag inte har skrivit på ett tag. ”Undrar vad den där Josse hittas på egentligen” tänker ni.
Då kan jag avslöja att den där Josse har varit fullt upptagen med att åka till Ge-Kås 😉
I måndags ringde Nicklas från jobbet och ylade om att det var dags att åka till Ullared. Skorna var trasiga, byxor fattades och hårwaxet var slut. En stund senare ringde min mamma och ylade om samma sak fast där var det andra saker som skulle inhandlas. Jag vet inte vad som låg i luften den dagen eller om det bara var ödet som sade till mig att en Ullareds-resa måste ske. Det fick bli jag och mamma som spenderade den eftermiddagen med att shoppa.
Men Nicklas var ju fortf. i behov av sina saker och just skor och byxor är inte så lätt för mig att handla till honom. Så idag blev det ytterligare en tur till shoppingparadiset.
Pust och stön. Nu får det vara nog för ett tag framöver. Inga mer Ge-Kås besök. Den här veckan i alla fall… 

Annars har det varit en lugn vecka. Jag känner mig forf. lite seg av förkylningen så här springs inga maratonlopp direkt. Veckans Högskolan i Hstad händelse får väl vara när jag skulle betala kåravgiften (äckligt obligatorisk…). Nu läser jag bara 15 poäng i Hstad, resterande 15 poäng läser jag på distans från Lund. När man pluggar 30 poäng i Hstad brukar man få betala 340:- för en termin. Nu tyckte ju jag då att om man pluggar hälften av vad man brukar borde också kåravgiften halveras? Eller inte? Inte var det. Från 13 poäng och uppåt gäller fullpris. Hmm. En kurs är på 7,5 poäng. Varför då sätta en gräns på 13 poäng. Kan ju lika gärna sätta halverat pris för enbart 7,5 poäng direkt! Hur läser man 13 poäng? 
Det är skrämmade att högskolevärlden är så rubbad med tanke på det sägs att man där utbildar Sveriges framtid.

Nu är det final i Hell’s kitchen. Tjhohooo!

Kommer hem med den nyss hyrda filmen, slänger in den i dvd:n, slänger oss i varsin soffa.

Josse: Du kommer hinna somna innan filmen är slut eller hur?
Nicklas: Nej då.
Josse: ???
Nicklas: Jag kommer hinna somna innan den börjar.

Igår svängde vi förbi min pappa för syrrorna skulle sälja ur sina jultidningar. I år hade de varsin tidning så det blev lite trixande innan jag hittade för någorlunda jämna summor i båda. Jag brukar vara nog med det där, likså när det gäller presenter, det måste vara rättvist. Köpte en bok till mig själv, skriven av Cesar Millan (dock översatt till svenska – tack och lov!), den ska jag få i julklapp av Nicklas tänkte jag. Fast han vet nog inte om det än… 😉

När vi satt där i godan ro och kollade i tidningar dyker pappa upp i dörren. ”Det här är min nya kompis” säger han och alla tittar upp. En ekorre! Levande!? Nej, inte riktigt. Stendöd och stenhård snarare. Stelnad i en fin position och väldigt välbevarad. Pappa kommer på den brilianta idén att sätta Korre-kompis vid lillerorsans askfat på altanen. Han är sån min pappa…
Vi väntade och väntade och väntade. För första gången i mitt liv ville jag att brorsan skulle ta en cigg 😉 När vi alla hade samlats ute i trädgården kom han äntligen ner med tändaren i hand. Johanna (hans tjej) var den som först såg Korre, men hon sa inget, bara backade lite smått chockat. Lillebrorsan märkte inget och började gå mot askfatet och DÅ! Iiiiiiiiiiiiiiiiiii!!! Han skrek och slängde sig bakåt. Vi andra låg dubbelvikta. Stackars pojk.

Till alla djurvänner: Korre led inte, eller ja, innan han just dog kanske han led lite, kan skylla det på en katt. Nu är han begraven och har fått frid i själen.