Kategori: Vanliga vardagen

Har jobbat idag. En av de anställdas tonårsson brukar vänta in sin skolbuss där på morgonen, så även idag.
Han brukar stanna till på vägen förbi mitt rum och gosa med Fia. Idag var hon dock inte med så då fick han gosa med mig istället. Hehehe, så var det kanske inte riktigt… 😉
Vi snackade en stund i alla fall. Om jullovet som snart börjar och bussåkande, lite vardagligt snack sådär. Plötsligt, helt utan förvarning, kommer den där frågan ”Hur gammal är du egentligen?”
Åhh vad jag ogillar den frågan! Jag vet så väl att ingen någonsin gissar rätt på min ålder. Antingen tar de mig för en 30 årig småbarnsmorsa eller en 15-årig tonåring. Jag vet egentligen inte vilket som är värst. Men det var lika bra att vara ärlig, ”22”, svarade jag. ”Hoppsan, jag trodde att du var 17 eller nåt sånt”, svarade han.
Jaha, det vara bara till att småle, tacka och ta emot. Som en rejäl käftsmäll liksom.
Det är lustigt det där med ålder. Äldre människor tror alltid att jag är mycket äldre än vad jag är medan yngre upplever mig som jämngammal. Istället för att ta till lipen varje gång någon gissar fel på det ena elle andra hållet försöker jag vända på steken och se det hela postivt, det måste ju trots allt vara så att jag är extremt anpassningsbar som kan upplevas som både en tonåring och en äldre kvinna

Har varit i H-stad idag och skrivit tenta. Åkte hemifrån vid strax efter 7. På en lördag! Hujedamej… Så om det här inlägget avslutas så där snabbt och ofärdigt beror det troligtvis på att jag har råkat somna med huvudet på tangentbordet 😉

Passade i alla fall på att åka till Eurostop en sväng när jag ändå var i stan, är på jakt efter ett par svarta shorts till juldagens partande. Det gick sådär… H&M hade men inte i min storlek. Lindex hade inga och inte Kappahl heller.
Inne på Kappahl granskade butiksbiträdet min kropp och föreslog att jag skulle kolla på barnavdelningen där storlek 170 fanns. Jag fnittrade lite och tackade för komplimangen men påpekade också att jag är en 38 och det kan därför bli liiiiite tight att få ner den röven i ett par barnshorts…
”Jaha, det vet du väl bäst själv” svarade hon då.
ja, jag vet det och vem som helst med fungerande ögon i huvudet vet det också, tänkte jag och gick vidare till JC.
Gissa om jag blev förvånad när även det butiksbiträdet föreslog ett par shorts i 170! Började fundera på om dolda kameran var i närheten. Är alla klädesbutiksbiträden i H-stad blinda eller kanske bara drabbade av obotlig optimism? Shortsen som JC-killen höll fram var så små att de troligtvis inte ens hade gått över knäna på mig, ännu mindre över gumpen.
”De flesta kvinnor kan faktiskt ha storlek 170” sa han.
Jaha du grabben, tänkte jag, de flesta kvinnor kan då heller inte känna behov av att kunna knäppa sina byxor. Jag tillhör inte den kategorin!
”Ja, du kanske skulle komma tillbaka om ett halvår när det är säsong” flinade han fram när jag gick.
Säsong, SÄSONG in my ass! Redan förra vintern fanns det med shorts i modekatalogerna!

Först klantar jag mig på en tenta, sedan blir jag hånad för att jag inte vill ta på mig ett par för små shorts och sedan, det värsta av allt, blir jag anklagad för att vara helt off i min klädsmak!
Detta gjorde mig så upprörd att jag fick ta rulltrappan upp till h&m och köpa den där snyggvetröjan som jag sneglat på, och sedan kändes allting mycket bättre!

Jaha, det här trodde jag väl aldrig skulle hända. Det ringde nyss en försäljare från Veckorevyn, eller ”Nya Veckorevyn” som han så fint kallade det…

Han: Skulle du vara intresserad av det erbjudandet?
Jag: Nej tack.
Han: Får jag fråga varför?
Josse: Ja, jag prenumererar på andra tidningar just nu som jag tycker uppfyller de behov jag har. Dessutom avslutade jag nyligen en prenumeration på Veckorevyn för att jag tycker att den har blivit sämre.
Han: Jaha, men du vet att vi har ju en ny redaktör nu och bla bla bla…
Jag: Jag vet att ni har en ny redaktör, det var därför jag avslutade prenumerationen. Jag gillade Ebba bättre vettu.
Han *osäker*: Är det så?
Jag: Ja, så är det. Nuförtiden tycker jag att Veckorevyn riktar sig mer till yngre tjejer. Men du ska ha tack för erbjudandet.
Han *snopet*: Jaha, tack då.

Trodde aldrig att jag skulle sitta i min lilla soffa en onsdag i december 07 och försvara Ebba von Sydow, men det gjorde jag! Med all rätt också! Ebba må vara lite speciell och egenkär men det skiter jag som tidningsläsare i! Hon var i slutet av sin redaktörskarriär en jävel på att göra tidning! Punk slut. Nu talat vi inte mer om den här händelsen 😉

Nicklas ringde precis.

Nicko (gravallvarlig): Hej, jag säger inte det här för att imponera… *konstpaus*… men det är jag som är Batman.
Josse: *tyst*
Nicklas: Hehe
Josse: Moaaahhaaaahhhaaaaa… Vad vill du!? Är du helt rubbad eller?
Nicklas: Visst var den bra! Jag tror jag ska testa den på någon ute på fabriken sen.
Josse: Jag döööör om du gör det! Du är inte klok, den var skitdålig. Om någon hade sagt så till mig på krogen… ja jisses… Nicklas: Men du blev lite impad va.
Josse: Hej då.
*klick*

Bakrund till samtalet är Nicklas nya sida www.raggningsrepliker.se som förhoppningsvis kommer upp någon gång under dagen. Jag får agera testdocka innan raggningsreplikerna godkänns tydligen… Suck, det här kommer bli en låååång dag med många rubbade telefonsamtal från Nicklas.

För andra gången den här helgen sjunker jag ner i soffan rund och mätt som nyäten liten gris. Har nämligen varit på julbord på Chappen idag med mamma-släkten. Gaaahhhh vad gott det va! Jag blev, även denna gång, helt såld på mimosasalladen, jag hade nog kunnat äta hela skålen själv! Egentligen är det helt knäppt med julbord, man pressar ju kroppen att äta mängder som inte är normalt. Men det är satans gott! 😉

   

              
Jag och Nicko försöker hålla in våra mätta magar och se normala ut 😉

 

Gick in på webbisar och råkade plötsligt stöta på ett namn jag kände igen, Karin!!! Vad jag saknar henne och faaaan va kul att hon äntligen har fått en liten! Åhh va roligt, jag blev alldeles tårögd…. och jag gillar ju inte ens barn! Hmm det är nog dags att jag går och lägger mig 😉

GRATTIS KARIN!

Idag är det synd om Nicklas. Han är lite sjukling! Som alltid när han börjar gnälla om att han är sjuuuuuuk fnös jag lite tyst och tryckte upp en termometer i munnen (japp, m-u-n-n-e-n) och döm min förvåning när den visade feber! Jaha, så idag är det därför synd om Nicklas, på riktigt.

Fia blev även hon lite ynklig när hon märkte att husse var sjuk.