Kategori: Vanliga vardagen

Nu skiter sig det där med femminutersbloggandet… Men det här är stort mina vänner! Så mycket större än att handla mat på ICA och att plugga Amerikas historia. It is big!

Här kommer det:

Jag står med på Magnus Ugglas tacklista i hans nya album!

Visserligen ihop med en jäkla massa andra av hans bloggläsare men ändå! Mitt namn finns där.
Lite förklaring bakom det hela. Uggla skrev på sin blogg att han skulle ta med de som ville i en tacklista på sin nya skiva. Även om man inte riktigt vågade tro på det vore man ju dum i huvudet om man inte försökte. Vilket jag naturligtvis gjorde. Lämnade mitt namn ihop med någon klämkäck kommentar och voíla, där är jag nu.

Har kopierat bilden Uggla lagt ut och strykit under mitt namn. Ni med dåligt syn får nog helt enkelt lita på oss med bra syn som ser mitt namn där bland alla andras. För det är några stycken…

Tack så mycket Magnus!

Det här är min enda lediga dag på denna veckan så därför har jag planerat den in i minsta detalj. För att slippa sitta med en massa plugg i helgen ska jag försöka rensa upp en del redan idag. Och ja, att skriva i bloggen finns med i en av femminuterspauserna jag har planerat in 😉 Det finns också 30 minuter undanlagda till övrig aktivitet, som t.ex. telefonsamtal, ev. bilköer jag råkar hamna i på väg till ICA eller om det skulle bli snö så kan de användas för skottning. Det gäller att vara förberedd vänner!
Den här veckan har varit ganska hektiskt för Fia och mig. I måndags var vi hos vetten som friskförklarade och vaccinerade Fisen. Jippie! Sen åkte vi till mormor och gick i skogen och sedan pluggade vi. I tisdags jobbade vi på gjuteriet och på kvällen åkte jag på kurs i Borås medan Fia fick vara hemma hos Nicklas föräldrar och busa med deras labbe Kajsa. I onsdags var det heldag i H-stad eftersom min engelskakurs drog igång. Kändes ovant att snacka engelska men det ska nog gå. Fisen spenderade hela den dagen hos mormor och morfar och busade med deras katt Missan. Missan som förövrigt tyvärr blev påkörd av en bil den dagen. Men hon måsta ha haft ängalvakt för idag, efter att ha spenderat två nätter på Slöinge djursjukhus, får hon komma hem! Vi får hoppas att hon läker fint nu och att hon inte springer ut på vägen mer efter detta.
I går jobbade jag och Fia duktigt på gjuteriet igen. Fia kommer nog vinna pris som den populäraste medarbetaren på arbetsplatsen. Alla vill pilla och pussa på henne när de går förbi och hon vill ju gärna detsamma. Lilla snuttan!

Åhh nu ringde Nicklas och tjatade en massa onödigt. Där gick 3 minuter på mina fria 30. Piss också…

Nähe, nu får det vara nog bloggande, klockan tickar. Jag håller på med en inhandlingslista inför helgen. Mina fina brudar kommer nämligen hit på lördag för lite käk och fnitter. Det förstnämnda ska inhandlas om, enligt schemat, 50 minuter. Så nu är det bråttom 😉

Hinner med ett blogginlägg till så här mellan kalasen, vilka än så länge har förlöpt bra. Fia är i sitt esse när det kommer en massa folk och vill pilla på henne. I fredags sprang hon omkring och lekte med mina småsyrror, äntligen någon i hennes storlek liksom! I går var det ”storkalaset” så då hade hon en massa fötter att nosa på 😉 Vi var dock ”bara” 11 st så det blev inte riktigt så trångt som jag hade beräknat från början.
Idag är det dags för helgens sista kalas då Nickos familj kommer. Och smörgåstårtan!!!!
Innan folket kommer idag ska vi ta en sväng till Elgiganten som har öppnat i Gvd, eller tjaaa, Nicklas vill till Elgiganten och jag bara råkar ryka med som sällskap. Det är väl inte min favoritbutik direkt…

Nicklas: Du har runt 100 besökare om dagen på din blogg nu.
Josse: Jaså är det så många?
Nicklas med ett megaflin: Ja, de läser bara i väntan på att du ska lägga ut en bild på mig.
Josse: Shoooooore!

Nu smäller det! Idag drar nämligen fira-Josse-helgen igång. En gång om året fyller jag år, som de flesta, och tydligen ska sådant firas. De som känner mig vet att jag inte är mycket för att fira födelsedagar, speciellt inte min egen. Det är därför jag aldrig kommer ihåg någons födelsedag, jag tycker helt enkelt inte att det är viktigt. Däremot är det en ”ursäkt” att får träffa släkt och vänner vilket är en bra biverkning på det annars bara jobbiga fenomenet. I år sker firande i dagarna tre. Nej, jag fyller inte jämt. Jag har däremot en stor släkt och ett litet hus, då blir det som det blir. Ikväll startar firande med att pappa-familjen kommer hit och käkar lite tacos, inget avancerat men förhoppningsvis gillar mina småsyrror det. I morgon fortsätter firandet med mamma-familjen, vilket kommer bli den stora utmaningen. Mamma-familjen-släkten består av 15 personer och vi bor på 1 rum och kök… Kan bli kul! Då blir det enbart tårta iaf, hade blivit lite drygt att laga mat till så många, jag lagar ju liksom inte ens mat till mig och Nicklas 😉 På söndag avslutas firandet med att Nicklas familj kommer hit och då, äntligen, kommer smörgåstårtan fram Det är ju liksom det man väntar på i ett födelsedagsfirande. Jag gör den inte själv, ååånej, där går gränsen, Konsum är betydligt bättre på det än vad jag är.
Nu ska jag dra igång den här karusellen med att städa och handla hem allt som kommer behövas under helgen. Nu kör vi!

Såg den här skitfula bilen inne i Sms. Vem tröstar åka runt i en sådan?

 

Nicklas: Har du gett katterna mat eller?
Josse: Nä, men det stod ju en tom kattmatsburk på köksbänken när jag kom hem så jag antar att du har gjort det.
Nicklas: Ehh höhöhö. Fast de fick mat jättesent idag!
Josse: Jaha, varför då? Gav du inte dem deras mat samtidigt som Fia fick sin?
Nicklas: Jo, de fick samtidigt.
Josse: Jamen, jag sa ju till dig att ge Fia mat direkt när jag åkte vid halv fem juh! Gav du inte henne mat då?
Nicklas: Jo, hon fick då.
Josse: Åhh, men om du gav katterna samtidigt som du gav Fia, vid halv fem, så var de väl inte särskilt sent!
Nicklas: Nej, jag menar att katterna fick sin mat när jag gav Fia fick sin fjärde måltid, vid åtta.
Josse: Men för fan Nicklas, jag gav ju Fia mat vid åtta!
Nicklas: Höhöhö, ja just det…

Till alla orolig djurvänner: Don’t worry, katterna har fått mat idag, av någon, vid någon tid.

Om hela denna veckan tänker gå i samma spår som den här morgonen hoppar jag av här. Går och lägger mig igen och sover bort sju dagar, bara sådär!
Började dagen med att försöka få i Fia sin medicin.
Fight på hög nivå!
Utfodrade det hungriga lilla monstret när tabletten landat i magen. Katten kommer in och det sprids en odör av kattskit i huset… Äckelkatten har skit i baken. Great!
Jagar äckelkatten i huset en stund.
När katten är ute börjar det lukta hundskit. Jaha, Fia har både pissat och skitit på toaletten. GREAT!
Försöker torka upp allt samtidigt som jag får kämpa med att få in Fia i duschen eftersom hon stampat runt i pisset.
Duschar hunden, utan större problem, tack och lov…
Torkar hunden och tar med den ut i trädgården, men hon är inte alls sugen på att kissa mer.
Kommer in igen och inser att äckelkatten lyckats smita in.
Jagar katten några varv runt köksbordet innan jag får tag på honom.
Slänger svärande ut kattkräket, igen.
Satte mig sedan ner och skrev det här i väntan på att nästa katastrof ska inträffa. 

Fick lite banne av Cina idag för att jag uppdaterar så sällan. Men Hallo! Jag är ju småbarnsförälder till Fia nu, hinner inte med sånt där som att blogga 😉
Enligt vissa ska jag snart dessutom bli småbarnsförälder på riktigt, med ett riktigt människobarn istället för en valp….
En närmare förklaring kanske behövs.
Det var nämligen (kortfattat) så här: Jag var i en butik här på orten. Pratade en stund med butiksinnehavaren, vi känner inte varandra men brukar snacka en del när jag är där inne, hon är nämligen väldigt trevlig och öppenhjärtad. Mitt i alla babbel avbryter hon sig och frågar om hon borde gratulera till tillökning.
Jag svarar snabbt att nej, så är inte fallet utan att anledningen till min ”graviditetsmage” beror helt och hållet på mina byxor. Tack och lov nöjde hon sig med det svaret och pratade vidare om sitt.
Det var den storyn det.
Nu kan jag tänka mig att de av er läsare som har hämtat er från skrattattacken börjar fundera på min sk. bortförklaring med byxorna. Här kan behövas en förklaring, ingen bortförklaring, utan en vanlig förklaring bestående av ren fakta. Här kommer den:

Det var byxorna.

Där har ni det! Mina svarta jeans har en tendens att, vid tyget ovanför knappen, vinkla sig rätt ut från min kropp. Ingen följsam linning alltså. När jag då, som i gravidexemplet ovan, har ett linne, en tröja och en kofta med emipireskurning på mig ovanpå den där utpetande byxan ser jag faktiskt gravid ut. Tanken slog mig nämligen precis innan jag åkte till butiken. Sprang förbi spegeln och insåg att ooops, där var visst en gravidmage. Men jag sket liksom i att ta i tur med det. Tänkte som så att ingen kommer ändå våga fråga liksom. Men någon vågade visst det.
Men ähh va fan, den bjuder jag på! Jag vill också poängtera att det här lilla missödet inte alls ligger till grund för att min röda korg på ICA består av enbart fettfria produkter, bönor av alla sorter och nyttiga Gogreen-röror. Absolut inte. Inte alls… 😉