Kategori: Vanliga vardagen

Idag när jag och Nicklas var på väg till S-hult började vi prata om morgondagens hämtning av valpen. Valpen kommer troligtvis bli åksjuk. Vi har prata om det flera gånger. Nicklas kör – Josse håller valpen, Nicklas kör – Josse håller valpen osv. Det är en bra fördelning, den mest trafiksäkra. Men under dagens diskussion gick något fel, plötsligt nämndes ”Nicklas håller valpen – Josse kör”. För att förbereda Nicklas på vad som kan hända i hans knä började jag noggrant beskriva en hundspya. Nicklas ville ju inte vara sämre så han drog till med lite kräkljud och då mitt bland spysnack och kräkljud börjar han klökas. Äkta klök! Det skulle liksom inte vara med där i hundkräkljuden. Vi fnittrar lite åt det och Nicklas gör ytterligare ett tappert försök till att härma hundkräkljud. Samma resultat igen! Äkta klök!!! Då lade vi ner, Nicklas kör – Josse håller valpen, that’s it. 

… som Linda S sa!

I morgon är det alltså dags för oss att hämta hem den lilla valpen, som fortfarande inte har något bestämt namn… Jag vägrar välja namn innan jag fått ”umgås” lite med henne för att känna av vad hon är för något. Hon har hetat Caisa fram till nu men det går ju inte eftersom Nickos föräldrars hund heter det.

Har varit lite nervig idag eftersom vet.besiktningen skedde nu i eftermiddags. Uppfödare hade lovat att ringa och berätta hur den gått. Min mobil började vibrera när vi väntade på pizza efter att ha besökt mamma (som för övrigt har haft inbrott, igen!). Uppfödaren började med att säga: Okej, nu är det så här… Och strax därefter började min ben att darra. Jag hann tänka en miljon olika tankar. Hon vill behålla valpen, valpen är sjuk, herregud valpen är död! Men det var inte så farligt. Valparna har fått en allergisk reaktion på något så de har utslag, men de är påväg bort.
En lättnadens suck.
Antingen beror det på fodret eller på att de blivit utsatta för något annat de inte tål, uppfödaren nämnde något om att en besökare hon haft varit starkt parfymerad och att valparna kan ha slickat på besökaren och därav reaktionen. Men det är ju en pissgrej i jämförelse med vad jag trodde att hon skulle säga!
Lite motstånd borde vi ju få möta i det här valpköpet som i övrigt har flytit på bra. I vanliga fall är det år av väntetid i kö på en sådan här hund och vi har haft turen att hitta en uppfödare som känns super och vars hundar är rediga myspottor!
Det ska bli förbannat kul att få hem den lilla sorken i morgon. Jag ska njuta som bara den av den här nattens sömn för jag ränkar med många kisserundor i trädgården kommande nätter 😉

Angående inbrottet hos mamma vet jag inte om det värsta är själva inbrottet eller om det kanske till och med är mer skamligt att polisen inte anlänt eller ens ringt upp den drabbade familjen 4 timmar efter första anmälan! Kanske farbror polisen skulle sluta ägna sig åt att haffa 5-km-över-hastigheten-fart”syndare” och istället snabbt kunna hjälpa folk som har blivit utsatta för brott.
Ja, jag vet att polisen är underbemannad men då får de la jobba hårdare för fan. Sånt är livet och kjolen är randig. Jag betalar skattepengar, förtkörningsböter (om de skulle komma) och anmäler upphittade saker till polisen och anser mig då kunna kräva vissa saker tillbaka. T.ex. ett snabbt agerande om mitt hem har haft inbrott. Det är väl ändå inte så mycket begärt?

Öppnade mailen i eftermiddags och vad fanns där om inte nya bilder på lilla valpen! Det var Anne på Typhoon’s som varit så snäll och fotat den lilla. Fick även ett litet bildkollage på valparnas första besök ute i naturen. Tänk vad spännande de måste tycka att det är!

  
Lilla Snuffelbonkelfnuttesnuttebaffelmiff!

Vi är hundvakt nu också. Pappas hund Tessie ska bo hos oss fram till tisdag. Jag och hon myste av det härliga vädret i eftermiddags. Jag satt i solen och lapade värme medan Tessie låg i skuggan och njöt. Sedan åkte vi till grannbyn, Tessies hemort, för att gå en runda. Det gick väl sådär. Först blev Tessie mycket upprörd på en man vi mötte, sedan sket hon nästan på sig när det prasslade i en buske och som grädde på moset lyckades hon skrämma upp en tjur i en hage till vansinne. Tjuren hoppade och stångade mot oss, Tessie morrade och skällde och jag började nästan lipa. Hallooo, tjuren var svart och skitstor och väldigt mycket förbannad! Tack och lov att det var stängsel emellan oss och honom.
Vi var ganska skärrade båda två efter den rundan så vi hade ett snack i bilen på vägen hem och kom fram till att vi nog inte ska gå den rundan fler gånger.  
Nu har vi dock lugnat ner oss och slåss för tillfället om platsen i soffan. Det är egentligen inga problem att få plats båda två, men det blir problem om den ena luktar lite illa ur munnen och dessutom fiser… 😉