Kategori: Vanliga vardagen

Josse: Nicklas, jag åker till Second handbutiken nu. Ska jag ta med de där gamla trasmattorna eller?
Nicklas: Neeeej, de kan vara bra att ha juh.
Josse: Suck, jajaja. Men det där överkastet då? Det kan jag väl ta med?
Nicklas: Vadå, vilket överkast?
Josse: Typ ett svart med något mönster på.
Nicklas: Ett lejon är det. Det är mitt svarta överkast med ett lejon på.
Josse: Höhöhö ett lejon, fan va snyggt då… Det tar jag med.
Nicklas: Nej det går inte.
Josse: Jo, jag lämnar in det.
Nicklas: Men Josse, det kommer bli modernt med lejon på överkast!
Josse: Suck
Nicklas: Det kommer bli modernt!
Josse: Mmmm visst, det är bra.

Sätter mig ner, slår upp mitt anteckninsblock från PA-kursen, börjar riva ut viktiga sidor för omskrivning, råkar vinkla ett av papprena på ett spännande sätt, skär mig i överläppen på det satans papperet. Det svider! Det triggar, av någon mysko anledning, min nysreflex. Konstata nysningar och en ömmande överläpp gör det svårt att plugga. Inte omöjligt men svårt.
Tar ett djupt andetag och börjar om…

Fortsättning följer…

Troligtvis…

Är lite lat idag så jag snodde dessa frågor ifrån Anna

Vad har du för startsida när du öppnar Internet, och varför just den?
Grr.se naturligtvis. Är en av Nicklas sidor och vartenda dator han besöker får den som startsida.

Vad har du för skrivbordsbakgrund i din dator, och varför just den?
Denna bilden på vår busiga katt Plutten:

Vad har du för bakgrundsbild i din mobil, varför just den? Om du inte har sån mobil, vad skulle du vilja ha, varför?
Jag har haft den här bilden på Ester sedan jag fick telefonen:

Men överväger nu att bya till den här på vår lilla Fralla som Anne på Typhoon’s har tagit:

Vad ser du om du tittar ut genom närmaste fönster?
Klockan är 21.34 så jag ser bara en massa mörker. Men det känns inte så värst deprimerande för om det hade varit ljust skulle jag ändå bara sett en åker. Det är lite shit the same liksom.

Vad hör du för ljud i bakgrunden?
Nicklas tjat om sina nyinköpta domännamn, tv:n och min egen andning (är lite täppt i näsan – störigt!)

Min gamla sjuksköterska Birgitta på Östra i Göteborg ringde nyss. Hon höll på med en uppföljande undersökning som gäller de barn och ungdomar som har opererats för epilepsi på sjukhuset. Undersökningen går ut till de vars opereration skedde för två till fem år sedan. Den där femåringen, det är jag det. Grattis till mig!
Jag var den första av de hon frågat som har kunnat ta körkort efter operationen. Jag antar att det är den där ”3års anfallsfritt”-regeln som ställer till det för många. Ett jäkla väntande i onödan är vad det är. Inte ens övningsköra får man göra under de där 3 åren. Säg att man opereras eller lyckas hitta en bra medicin när man är 15 år, då får man börja övningsköra vid 18års ålder! Snacka om att polarna har försprång då, de som har fått övningsköra sedan 16års ålder!
Men det är klart, vad är några års mindre övningskörning mot att leva med epilepsi? Nada! 
Beslutet att göra en operation är nog ta mig tusan det bästa beslut jag någonsin har tagit. Jag ångrar det inte en sekund, eller nja, lite ångrar jag det. På morgonen när jag ska fixa håret och det ”fattas” en massa hår på höger sida av huvudet pga ärret, då ångrar jag mig 😉
Ähhhh skämt å sido, det var ett bra beslut. Jag är oerhört tacksam till all den sjukhuspersonal som hjälpte mig. Deras skicklighet och vänliga ord gjorde det hela så mycket lättare. Ja, och så mamma förstås. Mamma hämtade frukost, mamma köpte godis, mamma körde hit, mamma körde dit. Men det är väl så det ska vara antar jag, det är en mammas jobb att assistera sin unge 😉

Shit!
Jag måste in i duschen NU! Men kan inte slita mig från Dr Phil! Detta måste vara det mest spännande avsnittet någonsin. En morsa som plågar sin dotters familj med sina lögner och oroligheter. Minsta lilla sak som sker i familjen förstorar morsan upp. Nu börjar hon dessutom att bli desperat och hittar på fantastiska lögner om allt och alla. De röker hasch i garaget osv.
Spännande! Hur ska detta sluta?

Är Dr Phil en godkänd orsak till att komma försent till mattelektionen?

Josse skär upp frallor och Nicklas sitter vid datorn

Josse: AAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJ!
Nicklas: Vad skriker du efter!?
Josse: Fingret! Jag skar av mig halva fingret!!!!! Helvetes satan!
Nicklas: Ähh, få se då.
Josse: Oooooajoooajoooaj…
Nicklas: Men Josse då, det är ju bara en liten skinnbit som är av.
Josse: Halva fingret är av! Det gör ont som faaan!
Nicklas: Tryck papper på det och sedan kan du sätta på ett plåster.
Josse: Men ska det göra så här ont då? Det dunkar i hela fingret!
Nicklas: Det kommer göra ont skitlänge, i hela handen.
Josse: Åhhhh, tröstar du mig då om jag blir ledsen när det gör ont.
Nicklas: I helvete att jag gör, sätt på ett plåster nu.
Josse: Okej

Väntar just nu på Carro. Hon är påväg hit till Sms för att gå ut och käka pizza med mig och Nicko. Tina ansluter förhoppningsvis i samma veva som den rödhåriga.
Oooopsidaisy! Nu kommer visst Carro! Snabba ryck var det där 😉
Det är festival här i samhället idag. Vet inte ritkigt vad det innebär eftersom annonseringen varit lite dålig angående kvällsaktiviteterna. Men musikunderhållning är lovat i alla fall, det är ju en bra början.
Får rapportera här senare om hur min kväll avlöpte.
Tjing!

Jag vet inte vad som for i mig men plötsligt fick jag för mig att röja bland all bråte på övervåning. Jag kastade mig upp för trappan och slet lite här, drog lite där och var sådär överdrivet hurtig i mina rörelser.
Detta varade i ungefär 3 minuter. Sedan blev aktiviteten oerhört tråkig. Men eftersom jag under de 3 minuterna lyckats slänga runt en massa saker var det bara till att bita ihop och fortsätta röja.
Tre stora kartonger med onödigt kraffs lyckades jag röja undan. Det blev två ica-kassar och en sopsäck fulla med kläder till UFF. Jag lyckades även fylla vår soptunna med skräp. Lite illa eftersom de inte tömmer den förrän om två veckor… Men det blev ju bra på övervåningen i alla fall!
Man känner sig så ren och fräsch när man får slänga en massa kraffs. Bort med gammal skit och in med ny liksom 😉

Den här dagen har gått i förnekelsens tecken.
Jag försökte i förmiddags förneka att jag har en aningens problem när det kommer till läsetalen i Matematikboken. Det står fel i facit.
Jag förnekade sedan att den frusna kycklinggrytan inte gick att värma i micron och fortfarande vara ätbar. Eftersom det finns fler frusna kycklinggrytor i min frys kommer jag att fortsätta förneka detta till den dag då jag blir allvarligt matförgiftad av nämnda mat
Just nu sitter jag och totalt förnekar det faktum att mina benmuskler orsakar mig en massa smärta. Detta på grund av en lång promenad ihop med Linda tidigare i kväll. Jag är inte otränad och anledningen till att ögonen tåras då jag reser mig från soffan har inget att göra med benont.

Nu ska det vältränade matteproffset gå och lägga sig innan matförgiftningen slår till. Godnatt!