Pust och stön! Var på Ge-Kås igår eftermiddag. Say no more, eller vad!?
Redan två steg in i denna underbara helvetesaffär ville jag döda någon, med mina bara händer ville jag strypa en pensionär, eller två.
Varför ska pensionärer handla på tider då vi övriga handlar, dvs eftermiddagar, kvällar och lördagar. De har ju för guds skull hela förmiddagen på sig att gå och sega bland hyllorna. För sega, det gör de! De stannar mitt i gångarna, vrider långsamt på huvudet och funderar och glor. ”Var är jag egentligen” ser de ut att tänka och vi andra får noll lust att hjälpa den förvirrade, snarare köra rakt över den lilla pensionären med kundvagnen…
Men jag ska inte vara orättvis i mina anklagelser, alla pensionärer är inte sega och i vägen. Jag fick igår även se den andra sorten, den pigga, snabba och smidiga pensionären. Den som verkar veta att den faktiskt uttnyttjar någon annans shoppingtid och respekterar detta genom att inte vara i vägen för någon. Bra jobbat!
Och barnen sen då, ska jag ens ta upp barnen? De syns ju inte! Oftast är de därför inte heller i vägen, man märker dem liksom inte förrän man kört rakt över den lilla snoriga treåringen med kundvagnen. Så egentligen stör de inte mer än då de skriker. ”Buäää buäää, vill ha vill ha!” Jobbiga ungjävel tänker vi andra och slänger irriterade blickar på den redan panikslagna morsan.
Jag har även svårt att förstå dessa människor som tar med barnvagnen in på Gekås. Mötte en morsa igår som gick med kundvagn i ena handen, barnvagn i andra och en unge hängande på magen. Det ”lilla” ekipaget var i vägen precis överallt, inte en enda sekund var de inte i vägen. Tja, jag antar att det är en talang det också…
Skönt i alla fall att det dröjer mellan mina besök på Ge-kås. Till nästa gång har jag glömt allt mitt hat mot besökarna och kommer åka dit med en härlig förväntan om att få göra rediga klipp. Men sen kommer pensionärerna…
