Kategori: Vanliga vardagen

Ibland när jag öppnar kylskåpet blir jag rädd för mig själv. Stooor hamstervarning! Jag brukar glömma att jag köpt vissa saker och då blir resultatet ett väldigt välfyllt kylskåp. Häromveckan glömde jag att jag redan hade köpt miniförpackningar med koncentrerad juice så plötsligt fanns det 12 (!) sådana förpackningar i vårt kylskåp. Denna veckan verkar det vara tomaterna som ökat drastiskt. Har just nu två välfyllda påsar med tomater. Glömde visst… 😉
Annat som jag ”älskar” att hamstra är burkar med champinjoner, kikärtor och krossade tomater, även gul och röd lök kan det finnas en hel del utav. Ja just det, påsar med tacokryddor har jag en jäkla massa just nu också, glömde visst….

  Visa inte detta för kostmedvetna fröken Anna Skipper!

När jag ändå var i Halmstad idag, för ett möte med Bertil om uppsatsen, passade jag på att ta turen ut till Willys vid flygstaden. Mitt tidigare intryck av denna ”billighetsaffär” är ganska dåligt. Men jag måste erkänna att efter idag är mitt intryck annorlunda. Jag gillar Willys! Organiserat, stor utbud och fräscht. Fick dock lite ångest över att svika lilla ICA (rim rim!). Blev ingen storhandling direkt, lite ost, juice, bröd och annat nyttigt kraffs.

På väg hem svängde jag in på den lokala möbel- och presentbutiken. Om jag inte nämnt det tidigare hyser jag ett visst agg gentemot detta jätteplace som lyckas konkurrera ut övriga lokala butiker. Jag gillar inte sånt! Men nöden har ingen lag, jag behövde nämligen en produktkatalog från Cult Design. Har kollat deras hemsida men ville se mer! Vem vill inte se mer av deras grejer? Nu till den roliga biten av storyn. Jag behöver katalogen för att kolla ut vilka grejer jag ska köpa i Marianas butik på grannorten. Fy vad ond jag är! Tar deras katalog men handlar hos ngn annan. He he he heee… :mrevil:

Idag är det jobbardag för mig. Ska bli skönt att få göra lite nytta 😉

Igår var vi hos de gosiga Frallorna på Typhoon’s kennel. Vi blev stormförtjusta både jag och Nicklas! Så härliga hundar. Man kan kanske tro att de är lite tröga och stela i sina rörelser men no way. Det var fullt ös medvetslös när vi kom. Lilla Ida var som ett svart streck när hon sprang fram och tillbaka. Men de coolade sig snabbt och då var det gos och kel som gällde. Ida flög upp i Nicklas knä under fikat och sedan satt hon där en bra stund och fick sig lite kel.
Jag var lite nervig innan vi kom fram över hur kennelägarna skulle vara. Ofta tycker jag att hunduppfödare kan vara lite av besserwissrar där deras ras och hundar gäller och alla andra är skit. Så var det verkligen inte hos Anne och Bosse! De var hur vänliga som helst och berättade en massa om sig själva och Frallan som ras. Det var ett riktigt trevligt besök och jag fick bokstavligen dra Nicklas därifrån så att han inte skulle kidnappa lilla Ida med sig hem 😉
Vi ställde upp oss på kö direkt, det kändes väldigt rätt med både ras och uppfödare. Tyvärr är väntetiden lång. Lite trist, jag vill ju ha hund nu! Men den som väntar på något gott…

Vi tog en avstickare till Båstad på väg hem och kollade in hus/stugor. Vilka kåkar! Jag satt med öppen mun och dreglade hela vägen. Nice!
När vi kom hem kom Linda och Carro på besök. De var ute på raggarrunda med Lindas nya snyggve bil. Jag som var på generöst humör efter kennelbesöket bjöd de utsvultna brudarna på lite tacos. Mumsfillibabba!

Nähe nu ska jag ta och väcka min kära sambo så han inte sover bort hela dagen, det går ju inte för sig!  

Åhh vad jag har ont i ryggen och i armarna och handlederna. Jag har en blåsa i handen också, mitt i jävla handen sitter den och gör ont. Men jag får trösta mig med att det snart kommer vara en grön fin gräsmatta på baksidan. Men just nu är det seeeegt.
Haha, kollar Talang2007 nu. Var ett superduktigt dansgäng inne som man inte kan annat än att bli dödligt impad av. Berts kommentar: ”Jag blev också lite imponerad”. Jisses Bertis, ta inte ut dig för fan 😉

I morgon ska vi åka och hälsa på Typhoons kennel i Skåne. Ska bli spännande att få träffa lite Frallor in real life. Tror dessutom att de har boxervalpar på kenneln just nu. Tänk vad söta de kommer vara! Tur att det är kö på både Frallor och Boxer för annars hade jag säkert tagit med en hem, ni känner väl mig?

Idag är det andra maj och det innebär att om 23 dagar kommer studiebidraget och lönen. Fram tills dess kommer livet att vara hårt. Jaaa, jag får skylla mig själv, tar bara 50% studiebidrag/lån från Csn så visst hade man kunnat ha en fetare plånbok om man velat, fast då även en fetare skuld. Inget kan någonsin vara enkelt.
Däremot är det jäkligt fint att den här veckan enbart innehåller 3 vardagar innan helgen tar vid. Visserligen jobbar jag inte, går heller inte i skolan denna vecka, men ändå! Hallåååå, man måste faktiskt ta fasta på de små trevliga sakerna i livet 😉
En annan trevlig sak som hände igår (snygg övergång där) var hundutställningen. Vi hörde ända hem hur de ropade efter försvunna hundar och en upphittade mp3 spelare i högtalarna. Jag fick t.o.m. Nicklas att följa med. Vi var där en bra stund och smög runt bland tält, solstolar och hundar. Efter ett tag joinade mormor och morfar. Eller ja, mest mormor, morfar åt korv han. Var i alla fall många fina hundar.

  Nicklas gosade med Plutten innan vi gick på hundutställning.

  Sen ville Plutten inte vara med längre…

   Då upptäckte jag att katten hade en otroligt smutsig nos! Hur lyckas han?

Idag ska jag börja med min uppsats om IT användningen i skolans alla ämnen. Min första uppsatskurs så detta ska bli intressant. Känner jag mig själv rätt får jag vrålskriva sista veckan innan inlämning. Varför lär man sig aldrig? Genfel säkert 😉

Äntligen!
Idag kom min gubbe hem från Finland där han varit i hela 6 dagar. Trots sällskap av en gosig Kajsa har jag längtat efter honom, första natten nästan till fördärv, sedan har det gått bättre och bättre tills igår när han ringde från båten på väg hem. Oj vad jag längtade då! Töntigt, jamenvisst men sådan här kärleken 😉 Heheheee
Fast jag har även haft det otroligt skönt och lugnt. Inget bråk om val av tv-program, Kajsa lade nämligen helt och hållet över det på mig. Allt har varit rent och städat, inga högar med post på soffbordet och inga brödsmulor på köksbänken. När jag kom hem såg hemmet ut precis så som jag lämnade det. Riktigt skönt var det. Men faktum kvarstår, ovanstående är sant, jag har ändå saknat! Och idag när han kom hem med en blå rälig t-shirt med texten ”Suomi” var det sååå skönt att ha honom hemma igen.

I dag är det btw Siggespremiär. Jag är inte där. Tacka fan för det. Kommer vara så mycket folk att man får be de som står närmast att andas i otackt med en själv för att det ska vara möjligt att fylla lungorna med luft. Ja herrejisses, det fanns en tid då man tycke om sånt, den tiden gick över 😉 Fast Carro som är den lite mer öppna och accepterande (hrrmm) av oss trotsar det hela och borde vid det här laget var anländ och inkommen i ladan i skogen. Fast det är klart, hon är ju ganska lång så andningsproblemet borde underlättas för henne med tanke på det. You go girl!

I morgon är det hundutställning här i byn. Oj vad trevligt det ska bli! Jag planerar att hasa mig dit (vi bor ganska nära) redan när det börjar vid 9 för att hämta ett program. Känns lite B att stå där och glo på hundar alldeles själv. Lite stalker varning kanske. Men tyvärr känner jag ingen som vill stå och frysa en hel dag bredvid mig för att se hundar spring runt i en ring. Konstigt…
Bäst man knyter sig nu då så man orkar gå upp och checka in de små liven i morgon.

Idag satt jag och läste igenom en gammal Vmo nyheter. Såg en artikel om en bortsprungen katt. Den var svart och vit och hade varit borta från sitt hem i ett halvår. Hans hem låg här utanför samhället. Jag såg direkt att det var den svart/vita som blev överkörd härutanför för någon vecka sedan. Ringde Nicklas och kollade om kattens vita tecken stämde överrens med hur han kom ihåg den. Jomenvisst var det rätt katt!
Jag körde ägarens namn i hitta.se, tack och lov fanns det bara en enda med det namnet här i byn. Han blev glad att jag ringde så de slapp leta och fundera mer över katten. Jag sade inget om i vilket dåligt skick katten var, det kändes onödigt. Tyckte synd om mannen som förlorat sin katt. Den hade visst haft halsband vid försvinnandet men sådant kan ju lätt fall av.
Därför ska man ALLTID öronmärka och /eller chippa sina katter. Det kostar inte många kronor, har man råd att skaffa katt har man råd att åtminstone öronmärka. Tänk också på att öronmärkningen kan försvinna efter några år och bör då fyllas i. Vi måste vara rädda om våra små djur, vi är allt de har.
Med de visdomsorden sagda ska jag nu lämna soffan och gå ut med hunden en sista gång för dagen.