Nu kör jag bloggen igen, ett tag i alla fall, så länge andan faller på 😉
Mycket har hänt sedan sist.
Presenteriet öppnade upp den 29 oktober och vi fick fin respons från start. Många berömmer butiken, tycker den är fin och att detta har saknats i samhället. Kul! Vi fick massor av hjälp från familj och vänner med att få i ordning butiken innan start, hade aldrig hunnit utan den hjälpen, underbara! Arbetet med butiken har tagit, och tar, massa tid så tyvärr har webbutiken fått stå tillbaka lite ett tag, men nu kör vi på hårt igen och fyller webbutiken med nya spännande presenter! Kolla in!
Min födelsedag kom och gick, tacka gud för det 😉 Nu är det ett helt år kvar till nästa gång 😉
Vi var med på Mingelkväll och visade upp en del av Presenteriets utbud. En häftig upplevelse och god erfarenhet. Lång men kul kväll 😉 Liksom julskyltningen, mycket folk i rörselse, en redig man ur huse-kväll här i samhället.
Men tyvärr har inte allt varit bra och fint under den här tiden. I förra veckan förlorade vi en kär vän. Det kändes tungt och ledsamt och det gör det väl egentligen fortfarande. Ofattbart är en bra beskrivning. Mina tankar går till hans familj och hans nära. Det är tungt att förlora någon. Man säger att tiden läker sår, men jag tror tyvärr inte att det är så lätt, men däremot tror jag att man lär sig att leva med såret. Men det tar tid att få kroppen och rutinen att förstå och ta in. Jag tittar fortfarande efter min morfars bil när jag är ute och åker, hjärnan vet, men rörelserna och tänket sitter kroppen.
Jag tror att jag skrev om det här med sorgeåret när morfar lämnade oss i somras. Det här med att man måste gå igenom ett helt års upplevelser utan personen innan det kan sjunka in. Den man har förlorat fattas där och då.
Man går inte vidare, man börjar om.
På återseende.
