Kategori: Vanliga vardagen

Cykelhistorien slutade bra. Ägaren var här tidigare ikväll och hämtade hem sin cykel. Den hade varit saknad.

Åkte en sväng till Gällstad och handlade de sista julklapparna när Nicko kom hem från jobbet. Så nu är jag färdig! Ta ta tam ta ta taaaaaaa!

Har blivit en lite julkappar i år:

 Några av årets julklappar

 Ester smög omkring i röran

 Plutten tyckte nog det mest bara var otäckt

Vad är detta för beteende!?
Här har jag varit så vänlig och tagit hand om en cykel som stått i diket utanför vårt hus i ung. en vecka. När jag nu ringer och vill anmäla att jag hittat cykeln suckar polisen bara i telefonen! Jag vet inte vart jag kom, till vilken polis i vilket förbannade län men trevlig var han då rakt inte! Jag frågade vänligt om han ville veta färgen och sånt på cykeln och då suckade den saten djupt och började gnälla på mig om att han minsann inte kan sitta hela dagen och leta efter cyklar i sitt register. Dumma lilla Josse trodde liksom att det var vad hans förbannade jobb gick ut på, att hjälpa folk få tillbaka sina stulna grejer. Men jag hade väl fel…
Efter en lång tystnad förutom de suckar polisen ständigt slängde ur sig sa han att jag skulle bli kopplad till polisen i Gislaved. Efter en miljon signaler svara polisen i Jönköping! De kopplar mig då till Gislaved, där för övrigt en alldeles underbar kvinnlig polis svarade. Hon ville ha reda på en massa om cykeln och jag berättade vad jag vet. Det finns hopp för Sverige om alla poliser vore som hon! Förhoppningsvis hittar hon en stackars ägare som förtvivlat saknar sin cykel.

Jag tycker faktiskt att poliser i allra högsta grad har ett serviceyrke och bör behandla sina ”klienter” väl. Inte fan känner man någon glädje att hjälpa samhället när man hittar stulna saker om man får ett sådant bemötande av auktoriteten polisen. Fy skäms på dig herr polis, gå en kurs i hur man bemöter människor eller byt jobb!

Upprörande!

Varför får jag aldrig tummen ur att göra det jag ska?
Svar: För att det finns så mycket roligare och/eller ”viktigare” saker att göra.

Exempel på roligare saker:
– Internet
– Prata i telefon
– Prova alla linnen i tredje lådan uppifrån
– Läsa familjesidorna i tidningen
– Kolla på min nya film ”Stolthet och fördom”
– Studera folk som går förbi utanför huset

Exempel på viktiga saker:
– Skriva om julklappslistan så den blir mer aktuell
– Slå in julklappar
– Dammsuga golvet (alt. ta på sockar så att man inte känner gruskornen)
– Lägga ut kläder till försäljning på Tradera
– Göra handlingslista till Ullared
– Laga middag

 

Vaknade av att katterna morrade åt varandra och ett tredje litet oidentifierat (hade inga glasögon på mig) djur låg på golvet mellan de båda bestarna och pep. ”Den lever, den lever” skrek jag och sprang in till Nicko som stod i duschen. Fast det hjälpte ju inte, djuret låg fortfarande kvar på golvet. Öppnade altandörren och skrämde den ena katten lite så han tog pipdjuret i munnen och flög ut. Äckligt, äckligt!

Nu sitter jag och myser i en alldeles för stor morgonrock. Har ingen egen. Jobbigt när man kan vrida den nästan två varv runt kroppen, blir lite stelt att röra sig. Men det är mysigt ändå.

Idag ska jag skriva på min hemtenta tills jag stupar !

Nu jäklar mej är jag laddad till öronen. Här ska shoppas julklappar. Räknar hårt med att komma hem nöjd och lycklig ikväll efter rundan i stan. Hoppas bara seminariet idag går snabbt. Känns som om jag bara mellanlandar på skolan idag. Mitt riktiga mål är julklapparna 😉 Blir nog en tur till Makedonkan också. Synd och skam Josefine, men ack så gott!

 

 

Idag var det kalas nummer 2, pappas fru och lillasyster fyller år och det skulle firas med dunder och brak. Bjöds på en grekisk buffe med så mycket gott att jag höll på att tuppa av. Som grädde på moset blev det tårta efteråt. Men ingen ro och vila, bowling var härnäst på schemat och alla begav sig till bowlinghallen. Eftersom jag är en sådan person som är otroligt dålig på att göra saker jag inte är bra på överlämnade jag bowlandet åt de andra. Jag agerade istället hejare vid sidan av banan. Slängde något klot i och för sig, på barnbanan, där de lagt ett ”rör” i rännorna vilket gör det nästan omöjligt att missa käglorna. Kändes bra.

På vägen hem såg jag att det lyste i butiksfönstren i Sms. ”Stopp i herrens namn” skrek jag. Här skulle fixas en julklapp. Tvingade med Nicko in på klädhörnan där ytterligare en av årets julkappar inhandlades. Snabbt och lätt, det är min melodi. Eller kanske inte… 7 timmar på Ge-kås som standard är kanske inte snabbt och lätt direkt!

  Födelsedagsbarnen

 Pappsen

Efter skolan idag tänkte jag ta en sväng in till H-stad och shoppa lite julklappar.
Borde släppt den tanken då det tog en hel evighet att ta sig från högskolan till centrum. Blev inte bättre då MIN parkering förvandlats till en grushög. Ombyggnation, av MIN parkering! Panik utbröt, vart skulle jag parkera nu då? Kreativiteten flödade och jag lyckades fixa en parkeringsplats. Fattig student som man är fanns det endast 10 ynkliga enkronor i plånboken. Det räcker till 1 timmes parkering. Panik Panik! Rusade ur bilen, in på Åhlens, ut ur Åhlens, in på Kicks – stress, stress – ut från Kicks, in på Bokia, ut ur Bokia, in på Vero Moda…. Nej stopp! Bilen!!! Panik, panik, panik. På väg till bilen möter jag en lapplisa, ler och hälsar på henne. Varför!? Antagligen ett dumt försök att slippa en ev. p-bot. Hade inte behövt le, ingen lapp den här gången. 
Blev iaf lite nyttigheter shoppat. Får ta en längre runda på måndag, då ska jag ha med minst 3 guldtior! 

Nicklas har någon sorts förkärlek till Notting Hill och det har varit särskilt påtagligt denna veckan. Varje kväll åker filmen på, och varje kväll slocknar herrn i fråga efter ca 20 min…
Kan någon smart människa svara på varför i h-vete han nödvändigtvis ska se om den från början varje kväll istället för att helt enkelt fortsätta kolla där han slockande ifrån föregående kväll?
Resultatet av detta blir iaf att jag kan replikerna i Notting Hill utantill, det kan kanske vara en merit? Vet ni förresten att de spelar samma låt både i början och i slutet! Inte? Det vet jag iaf. För jag har sett filmen femtioelva gånger.
Trots detta gillar jag både Nicklas och Notting Hill 😉

Nu, gott folk, tänker jag krypa ner i en gosig säng och troligtvis somna till ljuden av Hugh Grant och Julia Roberts.
Godnatt