josse.se

Herregud va veckorna går snabbt, och helgerna sen då! Svisch!

Veckan på skolan har gått bra. Det är mycket för mig att läsa in mig på och en hel del tid går åt till att skapa material så någon vidare läsning inför examensarbetet har inte blivit av. Det ger mig dåligt samvete, of course, jag vet ju att det kommer bli tufft sen eftersom jag nu skjuter på det, men jag tror inte att min vfu hade blivit lyckad om jag inte satsat helt på den, då hade det blivit halvhjärtat både med examensläsningen och vfu:n istället.

Övervåningen ser likadan ut denna söndagen som förra. Målaren var här nu i veckan och kollade läget. Vi får se när han dyker upp och sätter igång. Hoppas att det blir snart, fast inte för snart för jag har fortfarande inte bestämt mig för vilka tapeter jag vill ha 😉 Två snabbvisiter på Calles i Gvd har det blivit den här veckan och inte blev jag klarare över mitt beslut för det, snarare har jag hittat fler alternativ att välja mellan, suck Lyxproblem.

Igår var det tjejkväll hos Cina. Vi fick god mat och kollade Melodifestivalen. Var mycket trevligt. Fast min mage tyckte det var mindre trevligt. Fan att den ska krångla jämt! Ibland kan jag äta laktos, ibland inte, ibland kan jag inte äta sallad utan att bli sängliggande för magont, ibland kan jag äta en massa salllad utan problem. Ibland får jag ont i magen när jag äter mat för sent på kvällen, ibland är det nemas problemas att äta mat på kvällen. Ibland får jag jätteont i magen när jag äter för stark mat, men ibland kan jag äta stark mat utan att det händer någonting mer än att jag blir mätt 😉 Det är så jobbigt att aldrig veta innan man äter vilket ”humör” min mage är på för dagen. Igår tyckte jag att det kändes bra. Efter att vi hade käkat kändes det lugnt och jag trodde inte att det skulle bli några problem. Men sen satte vi oss i soffan…. Dödlig synd. Magen svullnade upp, började värka och jag kände mig smått illamåenden. Det var en dålig dag. Det finns bara två saker som funkar för att lugna ner magen. Att ta en samarin och lägga sig ner eller att gå en runda. När jag kom hem gick vi därför lite i trädgården och rastade Fia, och min mage. Men det funkade sådär. Jag tog en samarin och gick och lade mig. Magen känns bättre idag men jag ska ut och gå lite sen tänkte jag, känns som om det behövs. Det här är inte alls kul, ett jäkla socialthandikapp blir det för jag drar mig för att åka hem till folk och äta, speciellt på kvällarna. Fast å andra sidan, om jag inte äter när jag är hungrig får jag samma reaktion på magen… Det är jag och Fia här hemma som får vara noga med vår mat, hon spyr och jag får magont, vi är nog måndagsexemplar hon och jag 🙂

Fasen vad det snöar nu! Jag trodde att vi hade våren på igång ju! Fast Fisen blir ju glad. Ska ut och kasta lite snöbollar på henne nu, det gillar hon min lilla Fis.

Jaha, nu är det väl ändå dags för en uppdatering. Var ju ett tag sedan sist!
Min VFU har börjat så det är mycket som snurrar i huvudet just nu. Trivs jättebra med både personal och elever  men är så vansinnigt sugen på att blir klar med den här utbildningen. Jag känner mig som ett barn innan julafton, vill att tiden ska gå snabbt så att man kommer fram till det där man har längtat efter länge. Men det är ju inte långt kvar, bara några månader. Inte klokt egentligen. Man kanske borde njuta nu och ta vara på den sista terminen för man vet ju inte hur det ser ut sen 😉

Igår käkade vi Annas otroligt goda Indonesiska kycklinggratäng. Mums! Jag hade i lite champinjoner också. Är galen i champinjoner så jag brukar lyckas plocka i sådana i de flesta maträtter
Kollade naturligtvis på melodifestivalen också. Vilken deltävling! Helt klart den som har levererat bäst låtar hittills. Star Pilots låt är en ritkigt höjdare! Sätter sig på hjärnan direkt och har ett bra sound. Kan ju iofs bero på att den är jäkligt lik Velvets låt Take my body Close… Sen hade vi Sarah Down Finers underbaraste underbara ballad. Det är dags att skicka en ballad, absolut. Vi svenskar komme ringen vart med, i våra öron, svängiga bidrag. Europa tycker inte att de svänger alltså… ballader går alltid hem, alltid. Dessa två är nog faktiskt mina favoriter. Gillade Måns bidrag också. Men annars vete fasen. Tycker att det har varit ett ganska kasst melodifestivalenår. Alldeles för lite bra bidrag. Alla bra kom nu, i sista deltävlingen…

Igår var vi även i väg och kollade på tapeter på Jehréns i Vmo, igen… Vi var på samma ställe förra lördagen. Hahaha, jag är makalös! Kollade i över 1 timme igår men har fortfarande inte bestämt mig. Jag orkade inte stå där längre och glo i kataloger. Jag vet vad jag vill ha men det finns ju inte! Tapetföretagen är de absolut sämsta på att visa sina produkter på nätet, helt värdelösa hemsidor, där de tyvärr inte ens visar hälften av av vad de har! Tur att inte målaren har spacklat klart för det innebär att jag inte behöver bestämma mig nu direkt. Fast det är klart, vore ju jäkligt skönt att få övervåningen klar. Vi har så mycket saker överallt här nere nu. Går inte ta sig fram. Har fått plocka ner en del från övervåningen och har ju dessutom grejer till Presenteriet här. Det är trångt! Svårt att städa när det står grejer överallt.

Nu ska vi gå en prommis med Fisen. Behöver vakna till lite känner jag. Har mycket att fixa till VFU:n nu i veckan. Försöker göra så mycket som möjligt i förväg så att jag ska slippa sitta med det på kvällarna hemma för den tiden behöver jag till att läsa inför ex.arb. Det har inte funkat alls denna veckan, har suttit flera timmar varje kväll med förberedelser inför vfu:n ändå.  Men denna veckan ska jag försöka göra det annorlunda.

Åhh, jag hade önskar så att mitt dygn hade haft lite fler timmar just nu! Det är så mycket jag måste göra och så mycket jag vill göra. Helst allt på en gång!

VFU:n börjar nästa vecka och min hjärna är förvirrad, men min handledare lovade mig att det är fullstädnigt normalt. För min del känns det stressande. Det ska bli härligt att få komma ut och det är intressanta saker jag ska undervisa om, men det är mycket att läsa in sig på. Känner mig ringrostig som tusan gällande engelskan. Hello, my name is Josefine… sen tar det stopp liksom… nästan i alla fall 😉 Men bara man kommer in i vardagen på skolan så brukar det flyta på bra.

Examensarbetet står still men i magen knyter det sig flera gånger om dagen när jag tänker på skiten. Jag sa till min handledare att den här terminen inte alls känns kul och att ett enda ord kan beskriva den bra: ÅNGEST!
En positiv sak i det hela är att jag snackade med snubben som hade seminarium för oss i onsdags. Han var bra, han puschade på och tyckte om mina tankar om syftet. Kändes skönt att få bekräftat att man inte är helt rudad

Presenteriet rullar på. Jag ska sätta ihop lite spännande paketerbjudanden hade jag tänkt. Men det tar ju sin lilla tid naturligtvis. Måste få ihop lite lämpliga reklambanners och reklamtexter. Och så var det den där pressreleasen också ja…

Övervåningen är nu gipsad och spacklad. Trodde jag i alla fall, förstnämnda var rätt men tydligen ska det spacklas 3 gånger! Det är noga. Sen så ska det naturligtvis torka mellan varje gång. Tjoflöjt ja… Snickarna har spacklat över allt en gång nu, sen får målaren ta resten. Men när han dyker upp vet vi inte. Jaja, det skapar ju lite spänning i vardagen, typ. Måste ta kort sedan, vill gärna dokumentera arbetet. I morgon ska vi iväg och kolla på tapeter. Jag har fasen ångest över det också, det finns ju så mycket fint, vad ska man välja!? Lyxproblem…

Chefen messade en inbjudan till ett ljusparty hon skulle ha på söndag. Jag fick tacka nej, jag kommer behöva söndagen till sista planeringen inför VFU:n. Synd för jag har aldrig varit på ett ljusparty. Har alltid igång några doftljus på dass när vi har folk hemma. Inte för att där luktar illa utan för att jag tycker att det är så underbart med doftljus just på toaletter. Är det inte extra mysigt när det luktar Clean Cotton eller Green Forest på dass? Men, det kommer förhoppningsvis fler ljuspartyn som jag kan vara med på.

Jag träffade Emilia på hundklubben i tisdags. Nu ska projektet dra igång, jag och Fia är ”offer”. Får väl uppdatera mer om hur det hela fortlöper på Frallanfia längre fram. I tisdags bara pratade vi om hur vi ska göra och så. Jag är jätteglad över att vi ska göra det här, dels för att jag får hjälp med hur jag ska hantera Fia men också för att det ger mig och Fia en chans att arbeta ihop. Hon har verkligen hamnat i skymundan den senaste tiden. Det gör både mig och henne ledsen så jag hoppas att det här projektet gör att vi hittar tillbaka till den gamla rutinen igen.  

Nu måste jag dammsuga av här. Damm och skit överallt. Det blir så när man håller på och grejer. Man drar in så mycket bröte. Hade behövt blöttorka golven också för det är skoavtryck i vitt gips lite överallt här nere. Svinstia tror jag att man kan kalla det hela 😉

Idag har jag och Nicklas varit förlovade i 1 år. Detta ska firas med varsin semla ;-), men först blir det städning på övervåningen, för femhundraelfte gången den här veckan… I mina lungor finns numera 90% gipsdamm och spån!
Men sen, när vi är klara med städningen, då ska vi äta semlor och se tillbaka på året som har gått. Det gick bra vårt första år som förlovade, flöt på fint
I morgon kväll ska jag försöka laga en thaigryta, typ, eget recept, slänger i vad jag har hemma tänkte jag, så får det bli vad det blir. Vi får fira lite mer då istället. Fan man skulle ju köpt hem lite Singha också, och plocka fram fotona från senaste Thairesan och bli lite nostalgiska;-) Det är ju exakt ett år sedan vi var där nere sist, det var där vi fick varsin ring på fingret.
Nähe, nu får vi gå upp och ta tag i städandet så att vi inte behöver hålla på hela natten. Har ju semlor som ska ätas upp också!

Nu blev det lite fel här. Jag berättade ju om mina svullna händer och fötter häromdagen. Det är kvar. Idag känns det som om jag rullar fram på fötterna för att de är så svullna, lite svårt att gå. För att trösta mig greppade jag Nicklas ostbågepåse och började hälla upp i en skål samtidigt som jag tänkte söka sympati hos Nicklas genom att säga:

Josse: Vet du hur jobbigt det är att gå på såna här nu??? *fejk snyft*

Svaret jag får kommer väldigt spontant och ärligt, och jag kan känna så här i efterhand att det egentligen är ganska logiskt.

Nicklas: Varför i helvete ska du gå på ostbågar då?

Hmm, jo jag kan se logiken i hans tänk. Jag står där med ostbågepåsen i handen liksom. Samtidigt så kan man ju tycka att det är lite okänsligt av honom att inte vara mer uppmärksam på mitt nuvarande tillstånd med onda, kliande, svullna fötter och så. Men å andra sidan så fick det extrema skrattanfall som exploderade i mig efter hans uttalande mitt humör att vända en aning till det bättre. Jämnt lopp?

Idag är det inte riktigt min dag alltså. Började redan i natt. När jag var liten och blev förkyld fick jag väldigt ofta svullnader på händer, fötter, knän och armbågar, med medföljande värk och klåda. I natt fick jag det igen. Har alltid tagit en allergitablett och ibland också kortisontabletter, sedan har det varit lugnt, men jag hade inget av det hemma. Ringde vårdcentralen i morse och frågade om de inte kunde skicka recept på vad jag behövde till apoteket men hon tyckte att jag skulle komma in och visa först. Jag förklarade att det är värst på nätterna och att det på dagarna mest syns rodnader och inte så mycket svullnader, men det gjorde inget sa hon, bara jag kunde berätta mitt problem för läkaren. Hmm, ja det hade jag säker kunnat om jag inte hade fått just den läkaren! Jag brukar alltid be om att få gå till någon annan när jag ringer, vägrar gå till honom då han varken lyssnar eller bryr sig om vad man söker för, men jag glömde säag till om det idag… Jag hörde redan innan han öppnade dörren att det var han och jag visste redan då att det var kört. Trots att jag förklarade att jag vet vad mitt problem är och jag vet vad jag behöver för att lösa det fick jag en kortisonsalva och en mjukgörande salva utskriven på recept. Han sa att han tyckte att mina händer såg nariga ut (har aldrig lidit av nariga händer) och att jag måste smörja dem med mjukgörande, sen tyckte han att jag skulle äta mindre apelsin (var flera år sedan jag åt apelsin!) och ville göra mig medveten om att det jag har nu inte är samma som jag hade när jag var liten, varför det skulle vara så fick jag ingen förklaring på. Fast det hade jag väl inte förväntat mig heller. Jag har aldrig träffat någon så irrogant, korkad och otrevlig människa som den här läkaren. Han bryr sig inte om vad det är man söker får, det känns som om han har bestämt sig vad problemet är redan innan han kommit in på rummet! Jag gick direkt därifrån till mamma som jobbar som tandsköterska på praktiken bredvid och beklagade mig. Hoppades att hon skulle ha allergitabletter till mig. Det hade hon inte men föreslog att jag skulle gå tillbaka och klaga. Bra idé! Jag bad henne i receptionen om att få reklamera mitt besök för att jag inte var nöjd. Hon gav mig en ny tid hos sköterskan. Hon lyssnade, förklarade och gav mig råd. Tack! Tydligen fanns den allergimed. nu receptfritt. Hon tyckte att det var konstigt att läkaren inte hade informerat mig om det. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det var synd att de inte sa det redan när jag beställde tiden får då hade jag ju inte behövt åka dit!
Tog en allergitablett när jag kom hem och det har tagit ner svullnaden och en del av rodnaden men inte allt. Jag är orolig för att det kanske behövs kortisontabletter också, men får vänta och se till ikväll.

Det var dumma dagen händelse 1. Sen när jag kom hem tänkte jag baka kladdis till snickarna. Började hälla upp ingredienserna när jag insåg att sockret inte skulle räcka. Pust stånk och stön, fick åka in till Netto. Där letade jag lääänge innan jag hittade någon att fråga om var sockret fanns då det inte låg bland bakgrejerna , stod istället i en kartong vid ingången, logiskt? Väl hemma blev det bara skit. Jag måste ha missberäktat någonting tänkte jag och hällde ut smeten med baktanken att göra en ny. Jo men visst, tror ni inte att smöret är slut då!? Jaha, fick ringa mormor och kolla om man kunde använda bordsmargarin, vi kom fram till att jag skulle testa i alla fall. När vi har lagt på kommer jag på varför första smeten blev skit, äggen! Jag glömde lägga i äggen trots att det stod rätt framför näsan på mig. Gjorde i alla fall en ny, ätbar men väldigt kladdig!

Men, jag kan avsluta med en trevlig sak också. I brevlådan idag låg det ett svart litet kuvert. Från Linda! En nyckelring som hon har virkat själv! Äntligen någon trevlig händelse på denna annars ganska trista dag. Tack så mycket Linda!

 Fin fin fin.