josse.se

Fick ett skrattanfall här nu som heter duga. Tårarna sprutade och magmusklerna värker
Allt är Nicklas fel!
Jag satt här i soffan och småpratade med Fia. Berättade för henne att om hon bara inte hade fläskat ut sig så i sängen på nätterna så hade hon fått sova där bredvid mig hela nätterna.
Nicklas lyfter då på huvudet och ursäktar sig för att han ”fläskar” ut sig så.
Det tog inte många sekunder innan jag började gapflabba. Stackars sambon, han associerar sig själv med uttrycket ”att fläska ut sig”. Han trodde på allvar att jag satt här och tjatade om att han måste sluta fläskar ut sig.
Det här tyckte jag var vansinnigt roligt. Även nu när jag skriver det måste jag pausa för att skratta av mig. Egentligen är det ju inte så roligt. Inte roligt alls på det där allmänroliga sättet. Men jag är övertrött så skyller på det. 
Nu ska jag sova, får se om det går bra i natt nu när Nicklas ligger bredvid och fläskar ut sig. Hahahahihihihihohohoho! 

Jag tycker att det borde finnas varningstexter på alla saxar av liten till mellanstor storlek. Den storleken på sax som man klipper luggen med borde liksom definitivt ha varninsgtext, gärna något i stil med ”om du klipper luggen själv med den här saxen kan det hända att du även klipper av ögonbrynet och det ser då ut som om du har ett ärr tvärs genom ögonbrynet. Sådär som alla töntiga killar klippte sina ögonbryn för något år sedan, så att det skulle se ut som om de hade ett ärr där, det var inte snyggt. Så kan det i alla fall bli om man klipper sin lugg själv med denna sax. Det går att reparera sönderklippta ögonbryn med hjälp av ögonbrynspenna men tyvärr ser det mer konstigt ut än normalt. Bortklippt ögonbryn växer ut igen med det tar aslång tid.”

Jag menar hur svårt kan det vara att få dit den förbannade texten!

Kom hem från jobbet nu, måste byta kläder och fixa te mig lite snabbt för vi ska iväg på årsmöte på brukshundklubben klockan 5. Jag trodde det skulle vara en lugn och trevlig tillställning men nja, igår sms:ade Helena o att hon skulle ha med sig vin. Vin!? Jag antar att det är en sort med alkohol i. Sedan var Therese och hälsade på mig på jobbet och hon säger då att det brukar vara ös på brukshundklubbens årsmöten. Oj oj oj, vad har vi gett oss in på? Tur att vi kan skylla på Fia och gå hem tidigare… :mrgreen: 

Varje gång någon av bilarna ska servas uppkommer samma diskussioner här hemma.

Diskussion nr 1 rör vem som ska ringa. Mina argument är att dels att jag inte ska behöva ringa eftersom bilarna (åtminstone) kan vara Nicklas ansvarsområde. Det och gräsklippningen skulle i så fall vara det enda han har, det är inte mycket begärt. Mitt andra argument är att alltid när jag ska göra något som har med bilarna att göra blir det fel. Det är inte mitt kunskapsområde. Se diskussion nr 3 för förklaring av sistnämnda argument. Nicklas argument är att han är på jobbet och jag är hemma när teleofnsamtalet ska ringas.

Diskussion nr 2: Hyrbil eller inte. Trots att vi båda vet att om servicen förläggs en dag då jag är hemma behövs ingen hyrbil ska ämnet alltid ändå diskuteras. Hyrbil eller inte. Nicklas är för, jag är emot. Mitt argument är att om jag ändå är hemma klara jag mig utan bil. Nicklas har inget argument men vill ändå diskutera möjligheten till hyrbil. Kanske är det en machokillgrej som jag inte förstår mig på?

Diskussion nr 3: När telefonsamtalet väl är avklarat, det blir alltid jag som ringer, påbörjas den sista och tuffaste av diskussionerna. Det finns ingen vinnare, bara två förlorare. Problemet ligger i att bilfirmor vet hur de ska tas med tjejer utan någon kunskap om bilar. Det vet vilka repliker som får tjejen att betala för det där extra osv. För att ta ett exempel. Jag ringde för att beställa service på Golfen idag. Den mycket trevliga snubben frågar om jag vill ha olja till bilen, jag svarar ”ja”. Vidare säger han att det kan behöva fixas med bromasrarn då det brukar behövas vid 6000 servicen, jag svarar ”okej”. Vid återberättade av telefonsamtalet till Nicklas så visar det sig att mina två svar fel, fel, fel, fel, fel och fel. Totalt fel. Det är här diskussion nr 3 sätter in… Jag argumenterar för att Nicklas omöjligen kan säga att jag gör fel då han heller inte bett mig att säga ”nej tack” till de två frågor som snubben tog upp. Nicklas menar att jag borde kunna tänka själv och inse att ovanstående inte behövs. Jag påpekar då att jag inte vet var man kollar oljan heller inte om bromarna är ok.
Vi kommer aldrig någonvart med diskussion nr 3. Det tar liksom slut där, för båda har rätt, eller båda har fel, en tolkningsfråga.

Det hela slutar, alltid, med att Nicklas ringer upp bilfirman för att ”rätta” mina ”misstag”. Jag funderar alltid på varför han inte lär sig att det är så här det slutar, den dagen han inser detta slipper vi diskussion nr 1, 2 och 3. Det hade väl varit smidigare?

Men jag har en plan. Min förebild är min bror, Daniel. När vi var små och mamma bad oss om hjälp med städningen kom vi alla snabbt till insikt med att Daniel svabbade golven enormt slarvig. Resultatet av det blev att jag fick svabba golvet och Daniel fick inte hjälpa till med städningen alls, dvs han slapp. Om jag då alltså skulle använda samma taktik på den här bilservicegrejen skulle det innebära att jag inte bara tackar ja till olja och bromsfix, jag ber dem också att sätta in en gps, en telefon, att pimpa bilen med extraljus och diamantbling på dörrhandtagen, jag ber dem sätta in en specialdesignad hundbur i bagaget och jag ber dem att sätta på de där svindyra fälgarna. Pimp my ride! Då måste väl ändå Nicklas känna att det är rent farligt att be mig beställa service och därmed slipper jag, liksom Daniel slapp svabba! Det är genialiskt!

Hade handledarträff i morse. Ska ju skriva examensarbetet den här terminen. Det går sådär för mig för man väl säga. Jag har hamnat i en situation som jag inte är van vid. Jag är nämligen totalt förvirrad. Inför förra träffen visste jag vad jag ville skriva om, men det var ingen vidare bra idé kom vi fram till på mötet. Ohållbart och för svårt. Hmmm, sedan dess lider jag av total hjärndödhet. Vet inte alls hur jag ska gå vidare. Blev inte mycket klokare av dagens träff tyvärr. De idéer som lades fram där finns det redan forskning om. Jag måste hitta ett eget, unikt, syfte. Har ju inriktat mig på rektorns roll, jag tycker rektorn är en spännande filur i skolorganisationen, främst ur en historisk aspekt. Men att få ner detta till ett väl avgränsat syfte var svårare än jag hade trott. Blir väldigt frustrerad av att jag inte har kunnat sätta igång med skrivande än p.g.a. detta. Jag hade ju en sån bra plan över mitt skrivande, men så länge det inte finns något syfte finns det inget att skriva om.
Jag får fundera vidare.

I kväll ska vi åka en sväng till Ullared. Fiafisråtta ska vara hos mamma och Thomas. Mest Thomas antar jag 😉 Mamma vet nog inte om att de ska passa henne för jag ringde Thomas på jobbet. Kanske blir hon mindre glad att jag lämnar min håriga hund där dagen efter hennes storstädning

Jag blev lite fulliskratt hos mormor och morfar idag. Jag blev bjuden på middag där och när jag ska ta mat från grytorna på spisen kommer morfar in. Han hostar och hostar och hostar. ”Jäkla matos!” utbrister han mellan hostningarna. ”Matos?” frågar jag och undrar varför det skulle vara matos som får en storrökare att hosta? Men så var det visst, både mormor och morfar bedyrade att matos kan vara irriterande och framkalla kli i halsen. Morfar suckar och konstaterar att det är klart att han hostar så när han kommer från ”den friska luften och ciarettröken in till det här fruktansvärda matoset”. Observera hur han uttryckte sig gällande en sammansättning av frisk luft och cigarettrök. Hur tusan får man det att gå ihop?

Nu måste jag föra över lite money så jag kan betala skiten jag släpar hem från Ullared. 
 

Ikväll skulle jag ha varit på en scrapbookingkurs på jobbet, men den blev inställd. Trist! Jag har trixat med foton på Fia idag som jag tänkte använda. Men jag hoppas att det kommer fler chanser till en sådan kurskväll. Hade varit kul att testa på.
Blev lite dumt för jag åkte och hämtade sallad som vi skulle ha ikväll, precis när jag kommer innanför dörren med allt ringer min mobil, då är det Anna som säger att det hela blev inställt. Shit, salladen då!? Men det löste sig. Jag åkte ner till jobbet med det så får de käka det till middag i morgon.
Fastnade en stund där nere, som vanligt, stod och tjötade med Anna. Vi träffas ju inte så ofta, man får passa på. Men sen tyckte hon att jag skulle gå för hon ville räkna kassan och gå hem 😉

Lite glad är jag att det inte blev något ikväll för nu kan jag nämligen kolla på serien ”Stormen” som börjar på SVT1 nu. Har sett fram emot den serien. Tänka tillbaka lite på den där kvällen. Jag minns precis hur otroligt rädd jag var när vi satt i bilkön på väg till Smålandsstenar och såg träden falla omkring oss. När vi väl kom hem kommer jag ihåg att vi försökte lysa med billamporna på grannens hus för att se hur det stod till hos dem. Deras hus låg, då, inbäddat bland en massa granar. Men det var för mörkt, gick inte att se, inte förrän på morgonen efter. Ja, fy fan vad det såg ut! Grannens hus fick ett träd genom taket men annars klarade det sig bra.
Gudrunkvällen är en sådan där grej som jag kommer berätta om och om igen för mina barn och barnbarn. Stackarna :mrgreen: 

Idag kommer Nicklas hem på middagen och käkar. Detta innebär att jag måste planera vad jag ska fixa för käk och när jag ska börja fixa det så att allt är klart när han stiger innanför dörren. Det finns inte rum för tidsmisstag idag. Det måste klaffa.
Mitt mission för dagen.
Jag är dålig på tidsplanering. Gillar att planera och gör det mycket, ogillar spontanitet, jag vill vara förberedd liksom. Men när det kommer till tidaspekten är jag kass. Har noll feeling för hur lång tid något kan beräknas ta. Jag är total tidsoptimist. Tror alltid att jag ska hinna mer än vad jag gör. Vill vara tidseffektiv, det är vitkigt. Har jag någon minut över måste jag göra något ”nyttigt”. Måste fylla tiden. Ett bra exemepl är på morgonen när jag ska iväg till skolan. De där sista fem minuterna försöker jag alltid hinna en väldans massa bara för att vara effektiv. På de fem minuterna försöker jag oftast plocka ur diskmaskinen, städa, bädda rent i sängen eller sortera tvätt t.ex. Något måste man ju fylla de där 5 minuterna med, vara tidseffektiv. Resultatet blir alltid att jag blir sen. Alltid. De gånger jag har varit i tid kan jag räkna på fingrarna.
Sedan har vi scenariot med spegeln. När jag ska göra mig i ordning, dvs sminkning och fixa håret, tappar jag totalt känslan för tid. En halvtimme framför spegeln känns lätt som 2 minuter. Jag känner inte hur tiden förvsinner. Blir lika förvånad varje gång klockan är mer än vad jag trott, hur är det möjligt liksom? Även där handlar det om ett effektivt tidsutnyttjande. Jag står sällan framför spegeln i en hel havtimme, det är en massa annt som görs under tiden, vanligtvis samma som ovan gällande morgonen.
Ändå känns det ofta som att jag inte har hunnit med någonting under dagen. Stress hit och stress dit och så känns det ändå som att man inte fått något utfört. Jag måste börja skriva ner vad jag gör under en dag, för egentligen är det nog en hel del, det är bara det att uppgifterna jag utför tillör vardagen. Exemeplvis sortera tvätten. Jag tvättar dagligen. Vi avverkar kläder enormt jag och Nicklas. Tvättkorgen blir full direkt. Men att tvätta och sedan sortera tvätten ser man som en del av vardagen, det räknas inte som en uppgift på riktigt liskom. Men det är de ju! Allt som tar tid är ju en utförd uppgift. Nu när jag bloggar utför jag en uppgift. Sen kan man ju diksutera hur jäkla nödvändigt det ska vara att blogg om sin kassa tidseffektivitet… egentligen. Hmmmm. Jag startar på min ”dagens uppgifter”-lista idag. Kanske gör det att detta blir mitt sista blogginlägg. Bloggen stryks pga av att den skapar en ineffektiv tidsutnyttjning