Dagens dummaste

I morse knackade posten på vår dörr. Trevligt med personlig leverans tänkte jag!
Har du sett hur din postlåda ser ut? frågade hon.
Det hade jag ju inte för dagen i alla fall. Jag fick min post och även informationen att lådan troligtvis blivit påkörd av en lastbil.
Utan större förvåning tackade jag posttanten. De där jäkla lastbilarna brukar parkerer utanför vårt hus i väntan på att den närliggade fabriken ska öppna. Blir galen på dem ibland, de backar och har sig och kör ofta in på tomten eller placerar sig mitt framför vägen upp till förrådet/garaget.
Gick i alla fall ner till lådan för att räta upp den, tog förgivet att lastbilen bara råkat putta omkulla vår låda. Fick mig en smärre chock då det visade sig att vår älskade postlåda har lämnat oss för all framtid. Platt som en pannkaka var den! Vila i frid.

postlada2.jpg   postlada-1.jpg

Tänk när vi får upp staketet, kommer de där djävulssända lastbilarna backa över det också då?

Trött som en heltidsjobbare

Jag känner mig helt slut ikväll! Vill bara slockna här över mitt kaosartade köksbord/skrivbord.
Kunde gjort bort mig rejält i skolan idag. Observera k-u-n-d-e. Hade missupfattat totalt och trodde att det bara var en bok som skulle vara läst till idag men det var två! Snabbkollade i en kurskamrats ex. och skrev ner lite reflektioner. Typ hur många sidor boken hade…. Not good! Bad tyst till Gud att jag inte skulle få någon fråga på just den boken. När satt oss ner i klassrummet vänder sig läraren först till en kille i gruppen. ”Jaha Daniel, vad har du att säga om den här boken?” Han skruvade oroligt på sig och tillslut kröp det fram att han inte läst den. This is the moment, tänkte jag, det är här meningen är att jag också ska erkänna. Eller nej, no way in hell förresten. Jag har ingen lust att skriva straffuppsats på den här skitboken. Så jag spelade med. Nickade instämmande då någon sa något och ställde lite pedagogiska frågor. Det hela gick hem.
Ja, jag är en ond människa men ibland måste man vara det för att överleva. Killen i klassen blev syndabock medans vi andra framstog som änglar. That’s life, smartast vinner. Moooaaahahahahahaaa!
Hoppas ingen av mina blivade elever läser det här… Jag bara skämtar kids! Läs era läxor och tacka mamma för maten.

Nu ska jag läsa min läxa. Var fler i klassen som inte var färdiga än så det är luuungt. No stress 😉

Katt i torktumlare

I morse beslöt sig Plutten för att bädda åt sig i torktumlaren, där jag tumlat några badlakan. Knäpp katt. Han bäddade en bra stund innan det gick att lägga sig. Gäller att ha koll på om han ligger därinne så man inte sätter på maskinen. Torktumlad katt känner jag inget behov utav att ha.

baddar1.jpg Först bäddar man lite….
baddar2.jpg  …sen bäddar man lite till
fardig-baddat.jpg  Nöjd?

Slänger in en bild på hur vårt köksbord alt. mitt skrivbord ser ut så här i hemtenta tider. Nice va! Kaos är mitt namn 😉

kaos.jpg

Någon mer än jag?

Som tycker det är lättare att plugga när det är mörkt ute?
Jag kan sitta hela dagen och glo på den tomma skärmen men så fort mörkret faller så sätter hjärnaktiviteten igång. Så var det när jag bodde i Halmstad också. Började aldrig plugga förren 9-10 på kvällen för då gled det på av bara den. Konstigt egentligen.
Man kanske borde skaffa persienner?

Russin

Vad skulle jag göra utan mina russin?

Hahahaha, nu när jag läste den meningen insåg jag att den kan tolkas på många roliga sätt. Med russin kan man mena föräldrar eller mor- och farföräldrar. Även bara en gammal skrynklig tant man stött på någonstans
Jag hade kunnat syfta på mina pattar om jag varit aningen äldre och skrynkligare. Jäkligt intressant att läsa ett inlägg om dem 😉
Men det kan lika gärna handla om vanliga hederliga ätbara russin, dvs soltorkade vindruvor.

Om jag skulle ta och återgår till själv russinen som jag inte kan leva utan så handlar det (sorry mormor) idag om just soltorkade-druvor-russin. Pluggar nämligen och då måste man ha lite extra energi för att inte somna tvärs över tangentbordet.

Alltså vad jag ville ha sagt med det här inlägget är att jag gillar russin, om någon missade poängen…

Russin  

Det var tungt

Kollade på Tsunamin: efter vågen på trean ikväll. Missade början pga kursen men det jag såg räckte. Det var riktigt jobbigt! Sitter här nu med en obehaglig känsla i magen. Är inte för att jag är nervös över att åka dit eller rädd för vad som kan hända. Det handlar mer om att man har varit där, hört människor berätta om vad som hände dem och sett spåren efter tsunamin. På något sätt känns det mycket mer verkligt nu. Tycker de visade den här serien för tidigt, det är för nära. Usch, vet inte om jag vill se den i morgon. Trodde aldrig att det skulle beröra mig så här!  

Ska det vara så här?

Ska det det, va VA? Ska det vara så här?
Nej, det ska det inte. Släng ner det i soptunnan bara Sverker!
Jag talar naturligtvis om vår bokföringskurs. Förra terminen gick vi igenom grunderna. Det var till en början lärorikt men ju längre på terminen det gick desto mindre lärde vi oss. Men idag äntligen skulle vi få lära oss SPCS! Eller inte… Första halvtimmen satt läraren och bläddrade i boken, mumlade lita för sig själv och såg ut som ett frågetecken. Det hela slutar med att Nicklas tar rodret och börjar förklara. Både läraren och eleverna ställer frågor till Nicklas och han svarar. Ska det vara så?
Tilläggas skall att vi betalar båda över 700:- för den här kursen på 4x2h.

Kan man bli annat än förbannad?

Bara så ni vet…

…. hatar jag just nu diktanalyser!

Tillägg 10 min senare:
Hur ska man tolka det här då?

” Den blå bussen som sveper förbi i den fuktiga höstdimman är en blå buss. Jag som ser den försvinna är inte jag. Vägvisare – leder vägen inåt, mot döden, eller utåt, mot en fruktansvärt okänd tillblivelse i nya kroppar, galaxer, gräs?”

Tacka fan för bokföringskursen ikväll. Klart och konkret – sånt gillar jag. Måste göra lite sådant också ibland för skulle jag bara hålla på att försöka tolka konstiga dikter hela tiden hade dårhuset blivit nästa anhalt för den där satans blå bussen.

Go Gynning!

Sköna bruttan Gynning har nu kommit till insikt om att folk är mer intresserade av hennes bröst än henne själv. Hon har tröttnat på att de ska vara i fokus när det egentligen är hon som gör jobbet. De råkar hänga på av bara farten.
Shit vad vitsig jag är så här på morgonen 😉
Nu ska de iaf auktioneras ut på E-bay. Jag kommer definitivt bjuda……inte! Även om det går till en bra sak måste man dra gränsen någonstans, min går vid använda bröstimplantat. Men jag önskar henne all lycka och hoppas att andra bjuder så krigsoffren i Rwanda slipper få Carros jättebomber nerskickade istället för pengar *hahahahaha*

Dagens tv

Kollade på de båda dokumentärerna på 4:an ikväll. Tycker den om Graaf-syrrornas liv var en aning ehh…hmmm…otippad. Jag har lite svårt för djupt religösa människor som måste hänvisa allt som händer till Gud. Men man bör väl vara openminded och acceptera deras tro. Så länge de själva mår bra är väl allt frid och fröjd egentligen. Men när syrrorna skrattade åt att de blivit kidnappade som små och att en naken man velat ta livet av sig utanför deras hus blev man smått orolig. Skulle det vara kul?

Dokumentär nummer två var betydligt mer rörande. Liza Marklund besökte S:t Petersburgs gatubarn. Sånt där får en att tänka till på hur bra man egentligen har det. Den lilla killen med guldlockarna på sjukhuset var så satans söt att man kunde smälla av! Kom springande mot Liza då hon kom dit och nyfiken som bara den på kameran var han. Tjocka kinder hade han också, är det något jag är svag för är det tjocka kinder på barn. Nypbara måste de vara.

Nu tänker jag krypa ner i sängen, är en dag i morgon också! Â